Martinus: Livets Bog, del 7, st 2591, punkt 0

2591. I anslutning till ovanstående kan vi alltså se, att det inte är den materialistiska vetenskapens uppgift att ge upplysningar på detta kosmiska eller psykiska fält. Här behövs ett helt annat slags vetenskap, vilken absolut inte skapas genom att väga och mäta fysiska materier. Denna vetenskap är i stället baserad på en helt annan förnimmelsemetod. Då denna förnimmelsemetod är totalt omöjlig utan kärleksförmågan, är det inte så konstigt att denna nya vetenskaps objekt, alltså den kosmiska eller andliga världens vetenskap, är ett mysterium för väsendena i samma mån som de saknar kärlek. Att detta mysterium, från vilket alla andliga uppfattningar och dogmer har utgått, inte desto mindre rymmer en absolut orubblig verklighet och inte bara är en tom hägring, en inbillning, en sjuk eller förvirrad fantasi, blir bland mycket annat ett faktum för den mogna forskaren genom att väsendena, redan innan de fått verklig forskarförmåga, har en medfödd inställning till en värld som är högre än den fysiska eller den som upplevs med de fysiska sinnena. De har alla ett medfött medvetandeområde som framträder i allt som innefattas i begreppet "religiositet". Denna religiositet yttrar sig redan långt nere hos de primitiva naturmänniskorna som en av instinkten buren tro på högre makter, gudar och djävlar som härskar över naturens krafter och människornas öde, och som det därför gäller för människorna att stå på god fot med för att i besvärliga situationer kunna bli hjälpta av dessa väsen. Denna religiösa princip är, som vi tidigare framhållit, en medfödd instinktmässig egenskap som aldrig hade kunnat uppstå, om det inte fanns en verklighet bakom hela detta religiösa mysterium. Och det var instinktens uppgift att leda människornas medvetande in på denna verklighet och skapa förbindelse med den.

Föregående

Nästa