Om några dagar kommer klockorna att ringa över hela jorden, i varje fall inom den kristna världen. De ringer in julen och kungör att julens budskap om "fred på jorden bland människor, till vilka han har behag" ("… og blandt mennesker et velbehag") predikas i all världens kyrkor. Men det har – också inom den kristna världen – blivit modernt att tro att allt det där med julen, med Jesusbarn och änglasång osv. är sentimentalitet och gammal övertro och tradition som inte har något med vår nutida verklighet att göra. Även om man inte vill anta det som något verkligt, och även om man menar att skildringen av Jesu födelse bara är en gammal saga, så är själva skildringen uttryck för universella principer i ledningen av människorna fram emot "den stora födelsen". Man kan, om man vill, helt bortse från Jesu födelse, men man kan inte bortse från att det inte finns en enda mörk natt då stjärnorna inte lyser; det är en universell princip i tillvaron att där det är tätt mörker visar ljuset sig. När det sålunda kan ske att det mitt i natten, mitt i den mörka delen av det fysiska dygnet, visar sig ljus, månsken eller stjärneljus, måste vi lära oss se att vi också mitt i livets mörker har ljus. Det är något som gör sig gällande i alla företeelser.

I dag har mängder av människor svårt att blint tro på religiösa dogmer och lärosatser. Den religiösa instinkten har degenererat, och man vänjer sig vid att använda sin intelligens på fler och fler områden av den dagliga tillvaron; därför är man också mer och mer inställd på materialismens analyser. Man studerar fysiska mått och vikter och analyserar allt vad som kan bedömas i hastighet och volym, och allt detta är utmärkt när det handlar om en materiell arbetsplan och fysisk verksamhet. Men människorna är inte blott fysiska, och livet är inte blott materialistiskt, ett väldigt område i människornas struktur och därmed i deras livsmanifestation är inte fysiskt, de kan inte leva av bröd allena. När de människor som styr länderna har förlorat tron på att det finns en andlig verklighet bakom de fysiska realiteterna, är det nödvändigt att änglarnas sång ljuder över världen varenda jul. Detta är inte bara något som skett en gång, utan det är en gudomlig princip som ständigt gör sig gällande varenda jul över hela jorden. Man ska på kosmisk väg kunna se att det är verklighet. Jag har sett änglar och det finns andra som har gjort det, men det är inte något som vanligtvis sker "ute på marken", där många människor är församlade, där är det blott symboliskt.

Vad förstår man med änglar? De är uttryck för de krafter som leder människorna framåt och hjälper dem när de behöver det. Sådana krafter eller energier utgår alltid från levande väsen, vare sig man kan se dem eller ej. På jorden har det genom tiderna fötts stora vismän med stor kunskap om livet och dess lagar. De har varit bestämda till att vara "konungar" eller världsåterlösare för mänskligheten. De har fört människorna framåt inte minst genom att lära dem älska sin nästa som sig själva. Sådana väsen är änglar som framträder i kött och blod. Deras medvetande är baserat på "den heliga anden", och i kraft härav är de med om att hjälpa människorna. Det har funnits framstående änglar födda i kött och blod på jorden, och det kan inte undgås att detta uppdagas, eftersom ett sådant väsen talar med Gudomen som en människa talar med sin nästa. Långt över hela jorden vibrerar en sådan vismans tillstånd.

Vad är meningen med denna kosmiska impuls? Den gör att människorna inte kan gå förlorade i den dräpande principen, att de endast kan sjunka ned till ett andligt latent tillstånd; de kan inte helt "dö", det förhindrar denna impuls. Det som man i allmänhet förstår med begreppet "döden" är avslutningen på livet, vilken man utifrån den materialistiska livsåskådningen anser äga rum vid den fysiska kroppens död. Detta är en stor illusion grundad på människornas okunnighet om livet. Livet är evigt och kan inte dö, och livet är detsamma som levande väsen. Det närmaste som levande väsen kan komma döden är att de tror på döden i brist på kunskap om livet och att de tror att de kan döda andra levande väsen och därigenom själva "rädda livet" för en stund. Där detta sinnestillstånd råder, finns "De dödas rike" eller det andliga mörkret, och det är ett sådant tillstånd som den jordiska mänskligheten befinner sig i. Den kosmiska energin utvecklar sig emellertid med stor kraft i mörkret, den utvecklar sig mer i mörker än i ljus på grund av kontrastprincipen. När man vill ta emot gudomlig kraft, bör man helst vara i mörker, och denna gudomliga kärleksenergi utvecklar sig därför helt naturligt mitt på vintern. Hedendomen hade liksom kristendomen en ljusets fest mitt på vintern, en midvinterfest, då de firade att man åter gick mot ljusare tider. Man gladde sig åt de längre dagarna, och glädjen i sig själv verkade som andligt ljus och andlig värme för människorna. De mörka månaderna kan vara svåra för många att komma igenom, inte bara fysiskt på grund av mörker och kyla, men också deprimerande, så att det kan finnas människor som mentalt dukar under för nervpress och depression. Men de väsen som lever efter livets lagar, de söker hjälpa andra och utvecklar en väldig kärleksenergi. Från den gudomliga världen är kärlekskraften koncentrerad vid en bestämd tidpunkt, vid vintersolståndet eller juletid. Då uppstår i många människor helt naturligt en tendens och ett behov att visa hjälpsamhet och att ge gåvor och att skapa ljus och fest mitt i mörkret och kölden. Visst har det sätt på vilket julen nu firas påverkats av materialismen, och många menar att affärsmännen smyckar fönster och gator och tänder många ljus bara för att tjäna pengar, men svaret är dock att det skapas lust i människornas sinnen att ge gåvor. Utan detta behov att glädja andra, skulle julen inte finnas till. Det är detta att "hellre giva än taga" som skapar en form av "välbehaglig änglasång". Vid andra tider på året är det ofta motsatsen: "att hellre taga än giva", men vid juletid har de flesta människorna den riktiga inställningen, det "ligger i luften", julens princip är en kosmisk princip.

Så småningom ska man komma bort från de kosmiskt sett omänskliga eller mer negativa julvanorna, till exempel för mycket ätande, dryckenskap osv. I framtiden kommer man inte att fira julbudskapet genom att döda djur och äta liken av dessa medvarelser, det är något man kommer att lägga bort. Jag säger inte detta för att ni ska sitta och tänka på det på julaftonen, ät ni bara ert kött, men det tillkommer mig att tala om för människorna hur utvecklingen äger rum och hur förhållandena förändras. Man ska komma bort från dessa principer, men det måste ske inifrån i den enskilda människans medvetande om vad hon nänns göra utifrån sitt samvete. Man kommer efter hand att förstå att julen ska bli en fullkomligt osjälvisk företeelse.

Den jordiska mänskligheten befinner sig inte bara i en fysisk vintersolståndstid, med snö och frost och med en fysisk julhögtid som med sina materiella glädjeämnen kan skapa ljus och fest i den mörka tiden, utan också i en kosmisk vinterzon, en period av mental köld och andligt mörker, en dödens tid. Är det inte kris och oro överallt i världen? Finns det inte makthavare som önskar fler vapen och soldater? Råder det inte spänning och fruktan redan, även om det bara är några få år sedan vi hade ett världskrig? När människorna upplever denna mentala mörkertid, är det av största betydelse att förstå att – liksom den fysiska vintern har sin juletid – det också finns en jul mitt i det mentala vintermörkret, och den håller vi på att uppnå. Den finns "där änglarna talar och sjunger", där man hör budskapet om visdomen och kärleken till nästan, där man höjer sig över materialismen. En sådan jultid gör sig nu gällande i den mentala vinterzon som människorna på jorden lever i. Det är "Hjälparen, den heliga anden" som skulle komma när människorna var nedtyngda i mörkrets tillstånd. Hjälparen är inte en princip, utan Guds ande, den kunskap som finns om de eviga principerna, den kunskap som kan föra mänskligheten fram till att bli Guds avbild, den kunskap som nu strålar och lyser i form av kosmiska analyser. Den kommer efter hand att kunna sätta i gång en kolossal julstämning, som man kan ha med sig överallt och som kan lära människorna att se och förstå vad det är som håller på att ske över hela världen. Det är nu livets mening att det ena väsendet efter det andra ska börja se den lysande gloria som finns mitt ibland dem i form av den gudomliga kunskapen, så att de kan börja tillägna sig den stora födelsen eller kosmiskt medvetande. De människor som i gångna tider utvecklades till att uppnå detta måste inkarnera på högre utvecklade planeter, men det är nu inte längre nödvändigt. I kraft av "den heliga anden", med hjälp av de kosmiska analyserna kan det ske här. Naturligtvis är det inte tillräckligt med kunskap, den måste också praktiseras i uppträdandet, så att den till sist blir vanemedvetande. Människorna ska nå den högsta formen av vetenskap, nämligen detta att vara till glädje och välsignelse för allt man kommer i beröring med.

De jordiska människorna kommer inte inom loppet av kort tid att uppleva den stora födelsen. För somliga kommer det kanske bara att ta tre, fyra liv, men för många kommer det att dröja längre. De kosmiska analyserna kan hjälpa er att få en sådan kunskap om de universella lagarna och principerna som ni annars har om helt alldagliga ting. Och denna kunskap ska användas just i vardagen, därigenom kommer man att uppleva livet och de andra levande väsendena på ett helt annat sätt än förr. Man ska uppövas genom egen energi och kraft, och då träder den gudomliga energin till utifrån världen. Ni kan inte arbeta med kosmiska analyser utan att växa andligen, och den kunskap ni har kan ingen ta ifrån er. Kunskap i sig själv är dock inte tillräckligt, den måste för att få betydelse omsättas i praktisk handling, då kommer ni att växa till att kunna leva "på änglavis". Vi har lärt oss att "julen har änglaljud", men vad betyder "änglaljud"? Det är de energier som utgår från änglaväsen, det vill säga från de väsen som förstår att man inte ska låta sig tjänas, men att man är till för att tjäna andra, vilket ju vill säga att samarbeta till gagn för helheten. Men vi upplever att människor i samma hus, på samma gata, i samma land och på samma klot irriterar varandra, skvallrar om varandra, motarbetar varandra, ja, mördar och lemlästar varandra. De armbågar sig fram på andras bekostnad, och detta ger inte "fred på jorden och bland människor ett välbehag". Denna fred och detta välbehag måste komma inifrån i den enskilda människan och visa sig i hans eller hennes uppträdande, och det kan inte enbart ske genom människornas känsloliv, det behövs också kunskap om och insikt i livslagarna. Genom praktiserandet av denna insikt uppnår alla jordiska människor en gång den stora födelsen, som är detsamma som kosmiskt medvetande eller kristusmedvetande.

Det har blivit min mission att överföra dessa kosmiska energier till intelligensmässiga analyser, så att de passar både till människornas intelligens och till deras spirande intuition. Dessa analyser är en logisk tankekedja, som är detsamma som julbudskapet, men framställt på ett sådant sätt att det kan vara inspirerande för nutidens och i synnerhet framtidens människor. Där dessa analyser blir till kunskap och insikt för er, där är världsfreden, men där ni inte förstår dem, där är ännu kriget. Där den kosmiska kunskapen är en realitet i hjärnan och i känslolivet, kommer kärleksförmågan till uttryck i förhållandet till nästan. Då nänns man inte göra något ont mot andra, man måste hålla av alla levande väsen. Det gäller först och främst att lära sig tycka om dem som inte tycker om en själv, och man ska lära sig förstå varför andra är som de är, och att de för närvarande inte kan vara annorlunda, även om de ska bli det i framtiden, också tjuvar och mördare. Förstår man att man inte kan råka ut för annat i livet än vad man själv är den innersta orsaken till, är det ju aldrig de andras skuld. Och man ska inte tro att det är de regerande i de olika länderna som bestämmer krig och fred, man måste förstå att det är Gudomen som använder människor som ännu nänns skapa ofred som redskap för "det obehagligt goda" i den jordiska mänsklighetens gemensamma karma. Somliga individer måste representera "den mörka färgen" och "den grå färgen" i "livets bild", väsen som står på ett därför passande utvecklingssteg, medan andra representerar de ljusare färgerna. När man förstår det, förstår att allt leds av den gudomliga försynen, blir man inte rädd, vad som än sker. Man ska inte frukta vare sig ryssar, kineser, amerikaner eller araber osv, alla är Gudomens organ och redskap. Man är beskyddad i förhållande till vad man själv nänns göra och inte nänns göra. Man ska inställa sig på Gudomen. Det gäller att komma till insikt om att den största principen, den största realiteten är att i livet självt börja studera och handla efter kärlekslagen, att älska sin nästa som sig själv och därmed Gudomen. Och det är för att hjälpa er att uppnå detta som Gudomen låter det vara jul mitt i mörkret.