M1178: Sann kristendom

M1178

Sann kristendom

av Martinus

1. En sanningsuppenbarelse av det gudomliga uppträdandet

Vad menar man med kristendom? Kristendomen är en sanningsuppenbarelse manifesterad i ord och gärningar av världsåterlösaren Jesus Kristus.

Att dessa ord och gärningar betecknas som en sanningsuppenbarelse, beror på att de visar det enda uppträdande i den gudomliga världsplanen som kan föra människan till den allra högsta formen av livsupplevelse, vilket vill säga ett livsupplevelsetillstånd där det absolut inte finns något som helst lidande. Det kommer alltså i detta livsupplevelsetillstånd inte att finnas någon enda form av krig, intolerans, egoism, habegär, missunnsamhet, svartsjuka, förtal, avund, bedrägeri, oärlighet eller stöld, liksom det inte heller kommer att finnas någon som helst form av sjukdom, kroppsliga eller själsliga skador. Det kommer endast att finnas den allra högsta livslycka, nämligen att leva i en fullständig eller hundraprocentig kärlekskontakt med sina medmänniskor och andra levande väsen.

2. Guds rike

En hundraprocentig kärlekskontakt med andra väsen är detsamma som att älska sin nästa som sig själv och på samma sätt bli älskad av honom. Detta är alltså "hela lagens uppfyllelse", vilket vill säga att det är uppfyllelsen av det gudomliga målet i världsplanen, som i sin tur är detsamma som "människan som Guds avbild". Det är inte svårt att förstå att en värld av sådana väsen endast kan utgöra det absoluta "Guds rike".

Naturligtvis finns också alla andra levande väsen inom Gudomens område, även om de ännu inte har uppnått det ovannämnda färdiga stadiet. De måste därför leva i ofullkomlighet med obehag och svårigheter, krig och lidanden i samma grad som de inte är färdigutvecklade och därför inte har den kärlek till nästan som är det enda som kan garantera upplevelsen av Guds rike eller de färdigutvecklade väsendenas livssfär eller tillvaroplan.

3. Världsåterlösarna är äldre bröder i utvecklingen

Allmänt gäller för den jordiska mänsklighetens individer att de ännu inte är färdigutvecklade människor. De kan ännu inte genom egen hjälp se eller förstå det nästankärlekens uppträdande som är livets mening och mål. Därför måste de då och då få hjälp från försynen för att få förklaring på och ledas in i det riktiga uppträdandets banor och vägar. En sådan hjälp för mänskligheten är de stora världsåterlösarna, vilka alla är väsen som är före de jordiska människorna. I utveckling utgör de alltså äldre bröder till de jordiska människorna, och den av dem uppenbarade visdomen är ännu den dag som i dag är i form av de stora världsreligionerna den styrande och bärande andliga kraften för miljoner av jordens människor. Av dessa religioner har kristendomen, som fått namn efter upphovet, Jesus Kristus, blivit den ledande för västerlandets nationer.

4. Förutsägelsen om "Hjälparen, den heliga anden"

Att denna förkunnelse, som uppenbarades genom Kristus, inte skulle bli den sista, men att människorna ännu en gång måste hjälpas av försynen för att nå det färdiga målet, den av Gud bestämda "människan som hans avbild, honom lik", förebådades ju av Kristus själv, då han sade: "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er."

5. Hedendom i kristendomen

Kristus visste att människorna ännu var så ofärdiga att de tills vidare inte kunde få den absolut rätta förståelsen av den verkliga sanningen. Han var klar över att när han var borta, skulle många av de ofärdiga naturerna i människorna få dem att missförstå och förklara hans rena lära, så att den passade in i deras hedniska sinnelag. Därigenom blev den ju mindre uttryck för kristendom och i motsvarande grad uttryck för hedendom eller väsendenas ofärdiga natur, vilket vill säga den dräpande och krigsfrämjande naturen, alltså den från djurriket nedärvda naturen, vars princip är denna: "var och en är sig själv närmast".

Den rena kristusnaturen är ju den motsatta principen, "var och en är sin nästa närmast", och denna princip måste absolut bli den ledande, om människan skall kunna framträda som "människan som Guds avbild, honom lik" och därmed uppfylla det gudomliga syftet. Endast uppfyllandet av denna princip kan utgöra den sanna kristendomen.

Var det inte just denna princip som världsåterlösaren inpräntade hos sina lärjungar med orden: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd" och "Du skall älska din nästa som dig själv." Var det inte just detta som var lagens uppfyllelse?

6. Det fullkomliga uppträdandet manifesterat vid korsfästelsen

Att detta fullkomliga uppträdande och livstillstånd praktiserades av Kristus själv bekräftades på ett orubbligt sätt på korset, när han säger: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." Finns det någon större kärlek än att kunna förlåta sina bödlar eller dem som plågar en till döds och önska att de inte skall få lida för den korsfästelse eller lemlästning som de har utsatt en för? Här ser vi den absolut sanna kristendomen, den absoluta och enda vägen till himlen, till uppfyllelsen av det gudomliga målet.

Kristus blev sålunda den enda modell efter vilken den kristna människan kan skapas. Den människa som inte kan ta en "korsfästelse", inte kan förlåta sin nästa, vad denne än har gjort mot en, står stilla på vägen till himlen, till ljuset, till upplevelsen av Gud. Denna absoluta kristendom praktiserades sålunda till hundra procent av världsåterlösaren Kristus, och därför har hans uppträdande och förkunnelse fått namnet "kristendom".

Även om han endast hade tre år för sin förkunnelse och demonstration av det fullkomliga uppträdandet, så planterades den eviga sanningen och därmed livets största facit i jordens andliga atmosfär och i ett visst antal människors kött och blod.

7. De första kristna gick i Jesu fotspår

Vi ser hur de första kristna helt gick i hans fotspår. Av hans tolv apostlar blev elva avrättade. En del blev till och med korsfästa med huvudet nedåt. Visar inte historien också hur de första kristna inte vek undan från att låta sig kastas för de vilda djuren, hellre än att förneka sin av Kristus givna uppfattning av den eviga sanningen och det därav följande uppträdandet? Utan denna vandring i Kristi fotspår med livet som insats skulle det i dag inte ha funnits någon kristendom. Världen är inte bara Jesus Kristus stort tack skyldig, utan också i hög grad de första kristna för att de sålunda med sitt blod och liv stadfäste kristendomens kärna i mänsklighetens djuriska eller hedniska mentalitet. Genom denna orubbliga insats övervann den första kristendomen hedniska kungar och kejsare och accepterades sålunda av myndigheterna, blev rådande statsreligion.

8. Hedniska traditioner besudlar kristendomen

Det byggdes kyrkor, av vilka många blev rena lyxpalats utrustade med altare och dyrbara tavlor och skulpturer och många andra konstarter. Traditionerna med adel och borgare besudlade kristendomen, så att det också här uppstod furstevälde med rang, titlar och ordnar och palatsbostäder för de högst stående kyrkliga furstarna. Dessa furstar avvek inte från de traditionella kungarna och furstarna vad gäller att ikläda sig purpur och guld och kronor och spiror. Dessa kyrkliga furstar hade under en kort period en nästan oinskränkt makt, som var ännu större än den vanliga kungliga makten. De kunde i vissa fall döma dessa till straff och "bannlysa dem". De kunde sälja "syndernas förlåtelse", både för synder man hade begått och för synder man i framtiden eventuellt skulle begå!

9. Intolerans, inkvisition och dråp i Jesu namn

Vad ledde inte denna makt till i form av inkvisition och den därav följande fasan och plågan till döds för många människor? Ja, man gick till och med så långt att man välsignade kriget och erövrade det heliga landet med svärd, mord och dråp. De kristna staterna blev efter hand världens bästa krigsfolk. De överföll och erövrade andra folk och stater och förtryckte och utnyttjade dessa folk till egen fördel, alltsammans i Jesu namn.

Man inrättade religiösa ceremonier, sakrament och dopshandlingar, som utfördes av präster och biskopar och påvar i guldinvävda förnäma skrudar, med krona och spira och andra imponerande kännetecken på vederbörandes rang och titlar. De var i allra högsta grad intoleranta mot andra religioner och former av gudsdyrkan.

10. Det finns fortfarande mycket hedendom i kristendomen

Vi ser sålunda hur människornas utveckling inte kan ske i språng. Jesu gudomliga förkunnelse och uppträdande kunde alltså inte förverkligas i renodlad form. De hedniska traditionerna med krig och bruk av vapen, ceremonier, rang, ordnar och titlar kunde således inte bringas ur världen, även om man accepterade Jesu Kristi lära. Dessa hedniska traditioner anpassades bara i någon grad till kristendomen och fick namnet "kristendom".

Nu har det snart gått två årtusenden sedan Kristus förkunnade och praktiserade kristendomen, och vad är då dess resultat i dag? Kristendomen, sådan den framträder i dag tillämpad av de kyrkliga myndigheterna, är på många sätt alltjämt hedendom, men har till en viss grad mildrats och präglats av kristendomens anda. De hedniska traditionernas tempel har här blivit kyrkor, och gudstjänsten har befriats från blodsoffren. I kyrkorna offras varken djur eller människor. Här söker man den ljusa gudomliga stämningen genom förkunnelsen av Kristi ord och bud att älska sin nästa, kompletterad med orgelmusik, tända ljus och präster iklädda för sin rang motsvarande mer eller mindre dyrbara och särpräglade dräkter. Och innerst i denna gudsdyrkans yttre guld och glitter finns sålunda berättelsen om Jesus och hans egna ord om den eviga sanningen, om liv och uppträdande. Hela detta yttre kyrkliga ceremoniella område är alltså som ett slags "förbundsark", i vilken den dyrbara av Kristus uppenbarade sanningen har bevarats. Denna yttre materiella prakt, prästdräkter, ljus och lampor, orgelbrus och körsång osv. utgör inte själva kristendomen, men det gör däremot de rena orden om kärlek till Gud och nästan, som här och var lyser genom den yttre ceremoniella glansen. Medan denna yttre glans är förgänglig, blir till ruiner, stoft och aska, kommer Kristi eviga ord att bestå.

11. Nödvändigheten av ceremoniernas yttre glans

Men denna yttre glans har varit nödvändig och är ännu i dag nödvändig för människor för vilka auktoritetstron är den förhärskande religiösa förmågan. Eftersom varken apostlarna eller de senare uppkomna kristna prästerskapen och myndigheterna har haft den auktoritet som utstrålade från Kristus och som skapade tilliten till och tron på hans förkunnelse, måste det skapas något som kunde ge prästerna och de andliga myndigheterna den auktoritet som de av naturen inte var utrustade med och som därför inte kunde ge dem vare sig värdighet eller auktoritet inför de människor som de skulle hålla gudstjänst för. Vilken auktoritet skulle en ärkebiskop eller annan hög präst ha inför en instinkt- och känslobetonad människomassa, om han endast var iförd en vanlig kostym under sin kröning av en kung eller kejsare? Var det inte just samma suggererande makt som låg i faraonernas egendomliga klädsel? Varför är generaler, överstar och kaptener och andra överordnade likaså iklädda hattar med fladdrande strutsfjädrar, uniformer med blanka knappar, gyllene epåletter, ordnar och medaljer? Är det inte just för att ge dem auktoritet inför de meniga som de skall råda över? Hur tror man det skulle gå med auktoriteten om de nämnda överordnade var klädda precis som gemene man.

12. Handel med syndernas förlåtelse

Sedan de första kristna hade lämnat det fysiska planet, blev kristendomen sålunda mer och mer präglade av ceremonier och sakrament, varigenom man skulle kunna få syndernas förlåtelse. Själva Kristi uppträdande blev något som man menade inte kunde praktiseras av en vanlig människa. Det var något som endast han kunde praktisera, därför att han var själva Guds son. Men människorna kunde endast vara syndare och var födda syndare, och de måste därför inställa sig på bön om syndernas förlåtelse. De goda gärningarna lade man alltså inte så stor vikt vid, eftersom man kunde få syndernas förlåtelse genom att be om den, eller genom att gå till nattvarden eller rent av fysiskt köpa den för pengar. Längre bort från Jesu förkunnelse kan man sålunda knappast komma.

13. Instinkt- och känslobetonad kristendom utan intellektuell praxis

Den särskilda form i vilken kristendomen sålunda genom århundradena har praktiserats, är alltså ett rent instinkt- och känslobetonat tillstånd. Det går helt utanför intelligensmässig upplevelse. Det övergick sålunda till en form som passade för instinkt- och känslobetonade människor, vilket vill säga människor som helt kunde leva på auktoriteters utsagor. Om dessa utsagor var logiska eller ologiska, var så att säga helt ointressant. Om bara utsagorna kom från en av dem själva erkänd auktoritet, så var det tillräckligt. Då trodde man orubbligt på det. Man förstår alltså här att ju mer dessa auktoriteter var utrustade med imponerande guld och glitter, desto större auktoritet var de för dessa människor. Men vi har sett att denna form av kristendom inte har kunnat avskaffa kriget, liksom den i dag inte heller är i stånd att få fler människor att övergå till den verkliga kristendomen. Den bidrar däremot i någon grad till att avfolka den kyrkliga kristendomen. Det blir fler och fler tomma bänkar i kyrkorna.

Detta betyder naturligtvis inte att den inte har varit till nytta. Trots att den i högre grad blev till ceremoni än till intellektuell praxis, har den fört människorna en mycket lång bit framåt på vägen mot ljuset. Alla humana åtgärder, auktoriserad hjälp åt gamla och sjuka, inflytande på uppfattningen av lag och rätt, stimulering av alla fredsrörelser samt arbete för att avskaffa kriget osv. är uttryck för krafter som endast kan betecknas som "kristna".

14. Människorna överger de religiösa dogmerna på grund av växande intelligens

Men människorna växer ut ur sin religiösa instinkt, allteftersom deras intelligensförmåga ökar. Därigenom degenererar förmågan att tro på auktoriteter. Intelligensförmågan ger dem möjlighet att tänka logiskt och därmed att utreda mysterier och förstå dessa. De kan därför inte acceptera ett påstående som de med sin intelligens kan se är ologiskt eller osant – och det spelar ingen roll vem det kommer ifrån. Det viktigaste för dem är däremot att det nämnda påståendet är logiskt och kan påvisas som absolut verklighet eller åtminstone som sannolikt. Dessa människor måste därför efter hand lämna den kyrkliga kristendomen, eftersom dess facit endast är avsedda för människornas religiösa instinkt och inte för deras intelligens. Och miljoner och åter miljoner människor har sålunda i dag övergett tron på dogmerna, därför att de inte passar för deras intelligens. De finner dem osannolika och ologiska.

15. Den andliga vetenskapen gör de stora kristna faciten tillgängliga för intelligensmässig analys

Dessa människor kan alltså huvudsakligen endast acceptera det som de kan ta och känna på. För dem måste dogmerna eller de stora facit som Kristus har uppenbarat för människorna bli tillgängliga för intelligensmässig analys för att kunna accepteras. Det vill alltså säga att dogmerna måste förklaras och bli till vetenskap, som kan undersökas. Men en vetenskap som förklarar Kristi förkunnelse eller livets stora facit kan endast vara den av honom förebådade "Hjälparen, den heliga anden". Denna är inte en man som skall komma. Ande är nämligen medvetande. Medvetande är tankar och kunskap. Den heliga anden är alltså heliga tankar och helig kunskap. Men heliga tankar och helig kunskap kan endast vara den absoluta kunskap om sanningen som skall komma till människorna och upplysa dem om allt det som Kristus har sagt.

För att människorna skall kunna föras vidare i det gudomliga skapandet, räcker det alltså inte med den i dag gällande "kyrkliga kristendomen". Den är absolut inte i renodlad form. Den är ännu i stor utsträckning uttryck för de nedärvda hedniska traditioner som den efter hand har fått lov att anpassa sig till på grund av människornas omognad vad gäller mottagandet av Jesu lära i renodlad form. Allteftersom denna "heliga ande" breder ut sig och börjar behärska människosinnet, förlorar den kyrkliga kristendomen och de härmed förenade ceremonierna sin makt.

16. Kyrkorna blir museer eller minnesmärken

Kyrkorna och hithörande företeelser kommer mer och mer att bli kuriositeter, museer och turistattraktioner, precis på samma sätt som de stora förutvarande religionernas tempel, pyramider och andra områden för gudsdyrkan har blivit sevärdheter, turistattraktioner och museiföreteelser.

Är inte pyramiderna i Egypten och Akropolis i Atén och ruinerna på många andra platser lämningar från en tidigare gudsdyrkan? Har inte själva Peterskyrkan och Vatikanen i Rom redan till en viss grad blivit turistattraktioner och sevärdheter precis som pyramiderna och Akropolis? Är det inte likaså på samma sätt med alla de många kyrkor som har byggts i Det heliga landet över de platser där Jesus-händelserna ägde rum? Det har byggts en väldig kyrka över Jesu grav, en stor kyrka i Getsemane trädgård, en stor kyrka där Jesus lärde lärjungarna bönen Fader Vår, en stor kyrka där Jesus for upp till himlen, en stor kyrka där han föddes i Betlehem, en stor kyrka på marken vid Betlehem där änglarna uppenbarade sig för herdarna och förkunnade Jesu födelse, samt en stor kyrka över Kaifas hus, och på samma sätt har det byggts kyrkor över varenda plats som enligt traditionen anses vara knuten till Jesu liv.

Dessa kyrkor är naturligtvis heliga för dem som ännu tror på den kyrkliga kristendomen, men för tusentals turister är de i själva verket endast sevärdheter, därför att de döljer de lokala Jesus-minnena. Dessa kyrkor över Jesus-händelserna i Det heliga landet är sålunda i själva verket "gravmonument". Det talar i verkligheten mer om något som var än om något som är eller skall komma, hur välmenande det sinnelag än har varit ur vilket de har uppstått. För en stor del av mänskligheten är hela denna kyrkliga Kristuskult döende. Världen kan inte föras vidare genom hela denna yttre form som kristendomen nu representeras av. Mänskligheten kan inte komma vidare genom suggererande företeelser, ljus och lampor, gyllene prästdräkter och luxuösa gravkyrkor över Jesus-minnen.

17. Studiet av livets kosmiska analyser

Den framtida kristendomen kommer endast att koncentreras kring själva kärleken till nästan i det dagliga uppträdandet. Nu är det avskaffandet av svärdet och alla övriga krigsvapen som gäller för varenda människa som vill göra sig en förhoppning om att komma ut ur den nuvarande domedagsepok som mänskligheten befinner sig i. Nu är det verkligen övandet i att förlåta som gäller. Nu är det studiet av livets kosmiska analyser och det härav följande kärleksfulla uppträdandet mot nästan som gäller. Nu är det inte längre en fråga om det är en ärkebiskop eller en överrabbin som orden kommer ifrån. Nu är det livets eget direkta tal som människorna måste lära sig förstå. De måste lära sig att tänka riktigt, att äta den riktiga födan, att avhålla sig från att sabotera sin organism genom intagande av alkohol, nikotin, morfin och dylikt. Vår organism är ett universum för levande väsen, vilka också är vår nästa. Vi kan inte förstöra dessa väsens liv och själva fortsätta att ha ett smärtfritt öde.

18. Bönens kraft kan övervinna allt

Människorna måste själva se det verkliga livet. Nu skall de inte längre se det genom det kyrkliga beslöjandet, som tidigare var nödvändigt. Nu är det förmågan att lysa och utstråla sympati, kärlek och förlåtelse mot vår nästa som gäller. Härtill har vi den bönens kraft som är inbyggd i varje levande väsen. Genom att använda den kan man övervinna allt och genom den kan man tala med Gud och därigenom komma i kontakt med honom. När man väl blir medveten om denna kontakt, blir det lätt att vandra resten av vägen till ljuset.

Denna artikel är en återgivning av ett manuskript som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag på Martinus Institut måndagen den 29 oktober 1961 (i Kosmos nr 10/1996 var året felaktigt angivet 1969). Korrektur och mellanrubriker av Ole Therkelsen. Artikeln är godkänd av rådet och infördes för första gången i Kosmos nr 10/1996. Översättning: Rolf Nordström.

Från Kosmos 2015 (6)

Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.