M1295: Den lilla flickan med svavelstickorna

M1295

Den lilla flickan med svavelstickorna

av Martinus

Här är en liten bild jag har tagit med, och som ni säkert allesamman känner igen från H.C. Andersens saga: "Den lilla flickan med svavelstickorna". Bilden visar en naturlig övergång vid döden. Flickan gick barfota och skulle sälja tändstickor, men då hon inte fick sälja någon, tordes hon inte gå hem. Då sätter hon sig med sina tändstickor i en liten vrå vid ett hörn av huset. Hon håller på att frysa ihjäl, och då tänder hon en tändsticka. Och då ser hon det som ett litet barn kunde önska. I sin tankevärld föreställer hon sig inte en himmel och allt det där, men däremot det hon förstår här i sin lilla barnsliga tillvaro, och just därför att det är jul ser hon den vackraste julgran. Hon ser den andligt. Hon märker inte att hon fryser, men när tändstickan slocknar, så blir hon medveten igen. I denna syn får hon också god julmat, och det slutar med att hon ser den människa som tyckte mest om henne, hennes döda mormor, och flickan säger: "Tag mig med upp till Gud, tag mig med dit in", därför att synen försvinner var gång tändstickan slocknar, och så kommer hon till medvetande igen. Men så tar mormodern verkligen "det lilla barnet på armen" som det står så vackert, och "för barnet upp till Gud".

Det är en strålande kosmisk analys av ett sådant litet barns död. Där finns ingenting med skärseld eller onda tillstånd. Det lilla barnet upplevde att dess önskningar blev uppfyllda med detsamma och det slapp den fysiska världen. Och så kommer det att gå, inte bara för den lilla flickan med svavelstickorna, utan också för en vuxen människa som dör utan bitterhet och ondska i sinnet. Det är alldeles normalt att få en så skön upplevelse, att bli mottagen av kära släktingar eller den som annars har blivit hennes skyddsängel. Mormodern hade blivit skyddsängel för den lilla flickan, eftersom hon var den som tyckte mest om henne, då hon levde på jorden.

Det är en strålande bild av H.C. Andersen; Han har så att säga nästan haft en kosmisk syn, då dessa höga diktarupplevelser är släkt med kosmisk upplevelse. Skulle det vara en fantasi, ja, då är det en fantasi som berättar den levande verkligheten.

De fann alltså den lilla flickan nästa dag. Hon var ihjälfrusen. Men så som H.C. Andersen beskriver det har hennes död säkert varit för henne, liksom för tusentals andra små barn som dör. Naturligtvis kan det också finnas barn som får skärseld, om de lever i ett olyckligt tillstånd och är skräckslagna och arga när de dör. Men de blir hjälpta med detsamma, därför att de gråter och är olyckliga. Ty lika snart, som det kommer omslag när man önskar hjälp, när man känner att man behöver hjälp, så är den där, så kan skyddsänglarna komma, men inte tidigare. Det är en strålande bild av döden; en så vacker död får alla människor som inte är onda, som inte dör under ett hetsighetsanfall, som inte dör under ett vredesutbrott, som inte dör med hat i sinnet. De kommer alla att uppleva det de önskar. De får det så som de gärna vill ha det. Ja, det får de verkligen lov att uppleva, och så blir de senare förda fram till den zon, där de kan vara skyddsänglar och vara till hjälp på samma sätt.

Från sin diabildsamling förklarar Martinus en färgbild "Den lilla flickan med svavelstickorna"i föredraget "Den eviga världsbilden, kurs 7-1 i Institutets föredragssal den 19.01.1956. Detta utdrag ur föredraget lämnas med anledning av H.C. Andersens 200-års födelsedag den 2. april 2005. Bearbetning av bandavskrift har gjorts av Ole Therkelsen och har godkänts av rådet den 17.09.2005.

Från Kosmos 2005-10

Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.