"Ljuset i mörkret" är det riktiga uttrycket för julen. Vi ser också hur julen firas genom att man tänder miljontals ljus. På gatorna, i butiksfönstren, i hemmen, överallt finns det ljus tända som strålar ut i vintermörkret. Barnens ögon strålar i kapp med alla julljusen vid tanken på julgran och julklappar, och även de flesta vuxna påverkas av julstämningen trots bekymmer och jäkt. Många av dessa vuxna menar dock absolut att julen är barnens fest och att de själva har vuxit ifrån detta slags barnsliga glädjeämnen. Ändå påverkar alla ljusen i mörkret deras mentalitet, och innerst inne skulle de ogärna vilja vara utan julhögtiden, som också framkallar minnena från deras egen barndoms julfester och julnöjen.

Efter hand som den nya världsimpulsen vinner insteg i människornas medvetande, kommer de naturligtvis att se annorlunda på många saker än de gjorde då de var under den gamla världsimpulsens påverkan, och detta gäller också julen. Julbudskapet i sin gamla form kommer med tiden att förlora sin kraft, men det ljus och den glädje som kommer till uttryck genom berättelsen, kommer inte endast att bestå, utan bli starkare och starkare. En ny epok är under utveckling bland de jordiska människorna, i vilken julen inte bara kommer att vara en fest en gång om året, utan skall bli en konstant funktion i människornas psyke. Julglädjen blir till livsglädje, julgåvorna till att människan vill ge sig själv, dvs. sin livsglädje och sin skaparförmåga till gagn för helheten, och julfriden blir till fred hela året, inte bara mellan de olika nationerna, utan också mellan de enskilda människorna. Det skall verkligen bli fred på jorden och ett välbehag bland människorna som det förutsagts i julevangeliet. Men för att verkligen förstå vad meningen är med detta gamla budskap, måste man lära känna det såsom det förkunnas för de visa och inte bara som det har varit under den gamla världsimpulsen, för de "fattiga i anden". Människan måste lära sig förstå universums tal om julbudskapet.

Universums tal är just talet om "ljuset i mörkret". I gamla testamentet kan vi läsa att Gud sade: "Varde ljus." Vad är det månne för "ljus" som det är fråga om? Det är inte det fysiska ljuset, ty senare i skapelseberättelsen talas det om att solen och månen sätts på himlen. Det är medvetandets ljus, andens ljus, som skall stråla i materiens mörka värld. Och det är detta som håller på att ske genom mänsklighetens utveckling på jorden. Människans skapande tanke och humana förmåga eller förmågan att älska sin nästa är ljuset som lyser i mörkret, och mörkret är det okunnighetens och primitivitetens tillstånd som hör djurriket till, men som människorna skall utvecklas bort från genom att lära "känna skillnad på gott och ont", som ormen sade till Eva. Då skall de bli "som Gud", alltså de skall bli "människan som Guds avbild". Men människorna har ännu inte i särskild grad lärt känna skillnad på gott och ont, ty i så fall skulle de göra mycket mer gott än de gör. De har alltså ännu inte blivit "människan som Guds avbild", de är fortfarande under skapelse, som är detsamma som utveckling. Medvetandets klara ljus lyser ännu endast som en liten ljusstump i mörkret, som ett litet julljus, men det skall bli som en strålande julstjärna, varigenom livsglädjens, intellektualitetens och nästakärlekens lysande och värmande vibrationer strålar ut i mörkret till gagn och glädje för levande väsen.

Ett sådant tillstånd menar många människor kommer aldrig att kunna bli en realitet. "Det är bara en önskedröm", säger de, och sedan fortsätter de: "Det har alltid funnits krig, och det kommer alltid att finnas krig". Men om dessa människor lever på våra breddgrader, och det gör många människor som säger så, då säger de ändå inte: "Det har alltid varit vinter, och det kommer alltid att vara vinter." Varför gör de inte det? Därför att de genom universums tal har fått lära sig något annat, nämligen att vintern glider över i våren och att det därefter kommer sommar och höst. De säger inte heller: "Det har alltid varit natt, och det kommer alltid att vara natt", därför att de vet att det blir morgon, middag, kväll. Visserligen finns det platser på jorden där dygnskretsloppet och årskretsloppet inte upplevs så intensivt som här där vi lever. Det är nästan evig sommar eller evig vinter och där är det inte lätt för naturen att förkunna julbudskapet. Det kan inte förkunnas där det bara är mörker eller där det bara är ljus. Det har varit nödvändigt att det fanns ett mörkt område där ljuset kunde markeras i sina detaljer. Därför finns det på jorden zoner där årstiderna är mycket kontrastrika, och i dessa zoner utvecklas helt naturligt jordklotets starkaste hjärnverksamhet. Där finns nämligen de största möjligheterna för att lära känna universums tal i alla detaljer, dvs. att lära känna livets lagar, att inrätta sitt liv efter dem och utnyttja dem till intellektuellt skapande. Hela den praktiska, tekniska och vetenskapliga utvecklingen i vår tid härrör från länderna i väst, där människorna under loppet av ett år upplever skiftande ljus och mörker och kyla och värme, vilket betyder en utvidgning av deras horisont. Sinnena har bearbetats av naturen i många variationer, och det har uppstått föreställningar om tid och rum och andra dimensioner, tankeförmågan och skaparförmågan har utvecklats för att behärska naturkrafterna och göra sig jorden underdånig.

Detta är inte något som människorna har kommit fram till sovande. Det har skett genom övervinnelse av stora svårigheter, varigenom det har vunnits erfarenheter och kunskap. Det är andens ljus som har börjat forma materien inte bara genom naturkrafterna, utan också genom den jordiska människans skapande medvetande. Andens ljus övervinner mörkret eller okunnigheten. Men det är ju samma princip som utvecklar sig i den fysiska världen efter vintersolståndet, då ljuset eller värmen så småningom övervinner mörkret och kylan och skapar vår och sommar. Också efter det mentala vintermörker som mänskligheten för närvarande upplever skall det komma en vår, och även ett mentalt vintersolstånd kommer att förvandla livet på jordklotet. Liksom det i naturen måste skapas mörker för att ljuset kunde markeras och upplevas, måste det hos de jordiska människorna skapas mentalt mörker, i vilket andens ljus kunde stråla och tindra. Vi passerar vintersolståndet i ett stort kosmiskt årskretslopp. Julbudskapet berättar för oss att hela detta mörker är en anordning som behövs och som är till gagn för människorna, därför att vi genom det mörka sceneriet skall kunna få inblick i dess kontrast, i ljusets värld. Det skulle naturligtvis skenbart ha varit behagligare om människorna bara skulle leva i ett evigt ljus och i en evig värme och inte behövde bekymra sig om det dagliga brödet, utan fritt kunde njuta naturens frukter. Men människan skulle då dö av ljus och leda. Ljuset skulle bli till den dräpande principen i stället för den livgivande principen. Förmågan att uppleva livet skulle degenerera på grund av bristande kontraster eller detaljer, då skulle människorna verkligen kunna "döden dö". Men det var ju just det som ormen i paradiset sade till Eva att de inte skulle göra, men däremot att deras ögon skulle öppnas och att de skulle bli som Gud och känna skillnad på gott och ont. "Ormen" eller "djävulen" är uttryck för en kosmisk eller universell princip och inte för ett väsen som är Guds jämbördige motståndare. Mörkret är den jordmån i vilken ljuset kan spira och växa, i vilken medvetandet kan födas, och berättelsen om kristusbarnets födelse är inte bara en berättelse om att Jesus från Nasaret föddes i Betlehem för så och så lång tid sedan, utan också en symbol på att "människan som Guds avbild" utvecklas från djurrikets mörka instinktvärld och förvandlas till ett väsen som är invigt i livets lagar och skapar en värld av strålande intellektualitet och kärlek omkring sig.

Det finns inte något mörker som inte är avsett att vara bakgrund för ett strålande ljus. Varje levande väsens "Getsemane" finns uteslutande för att vara ett "mörkrum" där något ljust och gudomligt skall uppenbaras. Naturligtvis är teknik och fysisk vetenskap inte tillräckliga när det skall skapas en fredens värld på jorden. De är resultat av att människan inom ett visst område har övervunnit mörkret med tankens ljus. Men teknik och vetenskap används också i krigets tjänst och skapar därigenom ännu mer mörker och lidande bland människor. Längtan efter fred blir därigenom ännu starkare, och detta är den enda vägen till freden. De jordiska människorna har efter hand en bakgrund av hat, fiendskap, förföljelser, dråp, lemlästningar, tortyr och många andra av de stora krigens verkningar, och de har från vardagens krig man och man emellan en bakgrund av intriger, skvaller, missunnsamhet, vrede och bitterhet m.m. Mot denna mörka bakgrund tänds julens stjärna i människans sinne, och det är fortfarande det gamla budskapet som ljöd till herdarna julnatten, men det är i en ny form som passar till nutidens tänkande människor, som inte kan suggereras till blind tro på religiösa dogmer, "Änglarnas sång" blir "universums jultal" och detta jultal är en oavbruten upprepning i många variationer av att ljuset tänds i mörkret.

Den största energikällan inom vår domän i universum, solen, visar oss att den existerar endast för att sända julgåvor till allt och alla helt villkorslöst och osjälviskt. Den känner inte skillnad på goda och onda eller rättfärdiga och orättfärdiga, utan strålar ut sin energi till alla. Den ger ljus och kraft och värme, och om den inte gjorde det, skulle vår jord bli kall och öde. Att det finns nätter och vinterperioder då ljuset och värmen känns mindre beror inte på solen utan är en verkan av jordens och därmed vårt förhållande till solen. Solen är en fysisk julstjärna i vårt lilla område av universum. Men det finns också en andlig julstjärna, en kosmisk impuls, som träffar jordklotet med sina livgivande strålar och vågor. Också denna andliga sol kastar sitt ljus över människorna. Den har tidigare gjort det genom alla religionerna, genom konsten och vetenskapen, och den gör det nu också genom den andliga vetenskapen. Det är inte alla människor som ännu är mogna att ta emot denna nya impuls, somliga befinner sig mentalt sett så långt inne i nattens eller vinterns mörkerzon, att ljuset från denna kosmiska sol eller julstjärna ännu inte kan nå dit in. Men liksom det är en fråga om tid när den fysiska solen får mörkret att vika, är det också bara en fråga om tid när strålarna från den nya världsimpulsen tränger längre och längre in i fler och fler människors mentala vintermörker. Många sökande människor har redan börjat förnimma detta ljus i medvetandet, inte en ny tro eller religion, men en insikt om universums eviga lagar och principer. Där denna uppfattas som verkligt förankrad i medvetandet, kommer alla former för hat och bitterhet och missnöje med andra människor att försvinna så småningom, en verklig julglädje kommer att växa fram i sinnet, en glädje som aldrig kan tas ifrån en. Man vet då att inga moln är så täta att de inte kan skingras, så att ljusets strålar bryter fram genom mörkret, och man börjar förstå att julen inte bara skall firas den 24 december, utan skall utsträckas över hela året. Då är man med i den "änglaskara" genom vilken universums jultal ljuder, då ger man sig själv, och det är den största julgåvan.