Kära vänner, jag vet inte hur jag ska kunna tacka er för all den hyllning jag har mottagit. Jag anser inte att jag förtjänar allt det ni har sagt. Jag har gjort mitt bästa. Varje dag har jag gått till mitt arbete precis som andra människor har gått till sina arbeten. Men jag har ju haft den stora fördelen att jag kunde gå till min hobby. Jag kunde gå till ett arbete som jag var mycket lycklig över att få utföra, och jag hade också Guds välsignelse med mig hela tiden.

Vad är Tredje testamentet? Vad är det för något? Det är naturligtvis många som inte riktigt förstår det. Jag måste säga att Tredje testamentet är allt det som jag har skrivit. Varenda liten mening, varenda liten analys hör in under Tredje testamentet. Det finns ingenting som är utanför. Men när jag nu skriver en bok som heter Tredje testamentet, så är det en bok där jag skriver med vilket berättigande jag kallar mitt verk Tredje testamentet (1). Jag belyser kristendomen och visar att kristendomen alls inte gått under. Många tror ju att kristendomen är färdig på grund av det naiva och gammaldags språk som används. Men det är inte något fel på kristendomen. Kristendomen är i sig själv "den heliga anden". Men kristendomen har naturligtvis inte förklarats med Jesu förkunnelse. Han sa ju själv: "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu, men Fadern skall sända den heliga anden." Det vill alltså säga, den heliga anden är den högsta visdomen, den högsta vetenskapen. "Den skall taga av mitt och giva er", säger Kristus. Den ska fullborda kristusmissionen.

Det första testamentet, Gamla testamentet, är inte begynnelsen. Det fanns något långt före Gamla testamentet, men det ska vi inte gå in på eftersom det inte har något värde längre. Vad är Gamla testamentet? Vilken mission hade Gamla testamentet? Det hade den missionen att skapa kultur för människor som ännu var okultiverade, vilda och mordiska. Mose blev den store profeten, han fick lagen och de tio budorden. Han var lagens man, och han var en straffets man. Han var mycket, mycket sträng och straffade med dödsstraff.

Den nya epoken har en annan profet, och det är Kristus. Han kom med början till den slutgiltiga uppfattningen om hur man ska leva, till den slutgiltiga uppfattningen om hela världsalltet, Gudomen och det allra högsta medvetandetillståndet. Det kom Kristus med till primitiva människor som var vana vid att bära svärd i sidan, så det kunde ju inte växa till att bli något särskilt, det måste stagnera. Han kunde ju inte förklara det intellektuellt för den tidens människor. Han kunde bara säga att man ska älska sin nästa som sig själv och Gud över alla ting. Och så kunde han hänvisa till att man enligt Moselagen inte får döda, och man får inte det och det.

Mose säger att en man ska lämna sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och hon ska betrakta mannen som kvinnans huvud. Men vad säger Kristus? Han säger att man ska älska sin nästa som sig själv och Gud över alla ting. Att älska sin nästa som sig själv är detsamma som att älska Gud, så i realiteten finns det bara ett stort bud. Det är lätt att se att det finns två epoker, där den ena är på väg att försvinna och den andra är i sin begynnelse. Den epok som Kristus kom med är i sin begynnelse. Det är en helt annan kärlek än den man har i äktenskapet. Den kärlek som Kristus talar om, är inte en som man plötsligt kan börja utöva. Det är en kärlek som ska utvecklas inom en, precis som alla andra förmågor ska utvecklas, som musik till exempel. På samma sätt ska kärleken till nästan eller allkärleken utvecklas i människan.

Hur kan det komma sig att man kan älska sin nästa? Ja, man kan vara född sådan att man blir förälskad i en ung varelse av annat kön, men situationen är lyckligtvis också sådan att vi redan kan se att många människor är så långt framme att könet inte längre spelar någon roll för deras kärlek. De börjar kunna ha sympati för sitt eget kön. Det har ju varit en stor förbannelse, så länge människorna inte förstod detta, men det är inte någon förbannelse. Det är en förbannelse först när situationen är omoralisk, och därför ska den också äga rum med moral. Oavsett om en människa är född som man eller kvinna ska hon ha moral. Men om man är född som ett tredje väsen ska man också ha moral. Det är inte så att man då kan gå ut och ha sexuella förhållanden hur som helst och skapa sorger och bekymmer. Det är inte meningen. Denna polförvandling, som just har börjat visa sig nu, var tidigare en förfärlig hemlighet. De arma människor som var underkastade dessa känslor måste dölja det. De måste dölja sina känslor för att ingen skulle upptäcka att de, som man trodde, var abnorma. Nu har jag kommit, och det har blivit min uppgift att avslöja att det inte var någon abnormitet. Jag trodde också att jag själv var abnorm, då jag ju inte hade någon förälskelse vare sig i en kvinna eller man. Det är inte det som är tilldragande för mig, utan allt det vackra och sköna i en människas ögon och hennes kärleksfulla utstrålning. Det är det som får mig att hålla av människan, och det är det som blir framtidens kärleksobjekt.

Kärleken är det högsta medvetandetillståndet, och det är just för att denna kärlek ska kunna uppstå som vi måste gå igenom allt detta och uppleva det som är motsatsen. Vi måste uppleva eller känna till något som är kärlekslöst, och vi måste bli klara över att när vi gör något kärlekslöst så vållar vi förtret, sorger och bekymmer. Och genom alla misstag och i de fall, där vi själva utlöser kärlekslöshet, där vi själva är onda mot andra, där vi själva baktalar och generar andra människor, får vi tillbaka alltsammans. Det är just det som är med i den vetenskap som människorna nu ska ha. Det är alla de lidanden vi möter varje dag som får oss att bli milda och kärleksfulla. Det "onda" är inte så ont som man skulle kunna tro. Därför har jag också kallat det för "det obehagligt goda", eftersom det inte finns något i världen som inte är med i Guds plan. Hur skulle Gud kunna skapa ett strålande väsen, ett kärleksfullt väsen, om inte detta väsen hade minsta begrepp om kärlekslöshet? Ja, då hade det ju heller inte något begrepp om kärlek. Om man endast har en vit färg, hjälper det ju inte att måla med vit målarfärg på den. Därför måste det finnas kontraster.

Det som i särskild grad är vårt arbete är Kristusepoken, som nu skapas här genom de kosmiska analyserna. Kristusepoken är en helt ny världsepok, som kommer att behärska alla människor. Den kommer inte bindas till någon som helst sekt, inte något som helst samfund, i någon förening eller någonting över huvud taget. Var och en kan komma och säga: Vad är det ni håller på med? Kan vi vara med i det? Ja, det kan ni mycket väl! Och de kan låta bli om de blir trötta på det. Det finns inte något man kan bli medlem i, och det finns inte något man kan begära utträde ur. Jag har försökt undvika just allt det som skapar disharmoni i andra rörelser.

Bönen kommer att vara en utomordentligt stor kraft i den nya världsepoken. Vid den tiden kommer det inte finnas något som man anser vara övertro och naivitet, utan då är det verkligen ett vetenskapligt faktum att vi hela tiden är under kontroll av högre väsen.

Jag har mycket mer jag vill säga er, men jag blir tvungen att sluta eftersom jag inte vet hur mycket jag ännu törs använda min kropp. Jag skulle gärna vilja ha den i behåll för att skriva allt det andra som jag har kvar. Det som jag nu har arbetat med hittills är, vilken karma människan har kvar. Om 3 000 år ska det riktiga människoriket börja på jorden, men man kan kanske säga att om 1 500 eller 2 000 år börjar människor få kosmiskt medvetande. Men redan dessförinnan börjar de få kosmiska glimtar, och vem är det då som får kosmiska glimtar?