Det onda och det goda utgör två olika former av orsak respektive verkan. Dessa båda former av orsak och verkan utgör det levande väsendets upplevelse av livet. Upplevelse av livet är åter detsamma som det levande väsendets jonglerande med materien, vilket är detsamma som manifestation eller skapande, som alltså i sin tur endast kan äga rum som livsupplevelse. Men för att livsupplevelse skall kunna äga rum måste det finnas "något" som kan uppleva livet. Ett sådant "något" är detsamma som det vi kallar "jaget". Jaget utgör alltså ett "något" som är knutet till en fysisk organism, varigenom det kan uppleva och skapa. Ett sådant upplevande och skapande "något" känner vi som det vi betecknar som "det levande väsendet". Det levande väsendets livsupplevelse är alltså något som skapar genom sitt jonglerande med materien. Denna livsupplevelse kan vara mycket mörk och smärtsam. Och vi kallar en sådan livsupplevelse "det onda". Men den kan också vara underbart lysande och behaglig, och vi kallar den då "det goda".

Vad är nu orsaken till "det onda" och "det goda"? – Orsaken till det onda och det goda är att jagets jonglerande med materien inte är villkorslöst. Det kräver uppfyllandet av särskilda villkor, om det inte skall bli till fördärv, olycka och lidande, sjukdom, nöd och elände, krig och onaturlig död. Det finns alltså i själva verket en lag för jonglerandet med materien. Om denna lag iakttas eller uppfylls, upplever väsendet motsatsen till mörker och lidande, vilket alltså vill säga att det i motsvarande grad som det håller nämnda lag, upplever ljus och lycka, glädje och välbefinnande. Det onda i världen är alltså verkningarna av väsendets felaktiga jonglerande med materien i sitt dagliga uppträdande, medan det goda är verkningarna av väsendets riktiga jonglerande med materien i sitt dagliga liv.

Om inte jagets jonglerande med materien var underkastat en sådan lag, skulle all livsupplevelse vara en absolut omöjlighet. Hur skulle väsendet kunna lära sig att skapa om inte materien var lagbunden i särskilda krafter som kunde reagera och markera när vi handlar felaktigt och när vi handlar riktigt? – All materia eller varje ämne är en kombination av olika kraftarter som kan reagera på var sitt sätt gentemot varandra inbördes. Dessa materiens kraftarter känner vi som eld, vatten, jord, luft, olja, kol, guld, silver och andra metaller och ämnen i det oändliga. Materien utgör alltså en ocean av kraftarter kring det levande väsendet. Med hjälp av dessa kraftarter och sitt eget utvecklande av kraft är det i stånd att skapa sin livsupplevelse.

Det är inte tillräckligt att materien är utformad som skapelsematerial för väsendets livsupplevelse. Väsendet måste också förvärva en förmåga att jonglera fullkomligt med materien. Men hur får väsendet denna förmåga? – Redan Bibeln berättar något om denna förmågas tillblivelse. Vi får först höra om Adam som var i paradiset, där allt var fred. Men det sägs också att det inte var gott för Adam att vara allena. Och det står att Gud lät Adam falla i en djup sömn och att han tog ut ett revben ur Adam och därav skapade "Eva".

För att väsendet eller Adam skulle kunna få denna kunskap, måste han omskapas. Och det var denna omskapelse som symboliseras med berättelsen om "Evas skapelse". Det berättas i Bibeln att Gud lät Adam falla i en djup sömn. Han tog under detta Adams tillstånd ett revben ut ur honom, och av detta revben skapade han "Eva". Operationen var nu inte så drastisk som den här kan se ut. Det skedde bara det att Gud lät den ena polen i adams- eller växtväsendena stagnera. I en del väsen var det den feminina polen som stagnerade, varigenom den maskulina polen blev enväldig i de berörda väsendena. Dessa väsen blev "hankönsväsen". I andra adamsväsen var det den maskulina polen som stagnerade och den feminina polen som blev den härskande. Dessa väsen blev "honkönsväsen". Adamsväsendena hade nu förvandlats från dubbelpoliga till enpoliga väsen. De var alltså inte längre adamsväsen. De hade nu blivit "evaväsen". Alla enpoliga väsen i världen, djur och icke färdiga människor är enpoliga och därmed "evaväsen". Deras organiska struktur hade nu formats så att de kunde börja skapa och uppleva ont och gott.

Adamsväsendena var ju väsen som hade genomlevt hela spiralkretsloppets andliga världar: visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket. Deras kosmiska medvetande hade degenererat. De hade ingen annan förnimmelsebegåvning än minnesförmågan. Och de måste därför omformas till växtväsen och som evaväsen bringas att leva på det fysiska planet för att där skapa ett nytt kosmiskt medvetande genom reinkarnationen eller återfödelserna på det materiella planet. Det var alltså nödvändigt för dem att bli enpoliga väsen, att bli evaväsen. Därigenom hade de skapats till att endast kunna älska det motsatta könet. Sitt eget kön kunde de inte älska. Det motsatta könets väsen var ett livsvillkor för dem, eftersom de med dessa kunde uppleva kulminationen av det högsta välbehag eller ljus i parningsakten, som blev deras inspirationskälla eller fundamentet för deras livslust. Eftersom de alls inte hade någon nästakärlek eller allkärlek, uppstod här rivalitet och krig mellan väsendena av samma kön om det motsatta könets gunst. Svartsjukan hade därmed kommit in i världen. Och det är just denna som är fröet till allt det onda i världen.

Eftersom väsendet alltså nu hade utvecklats till djurets livsform och här måste kämpa för att leva, inte blott för sitt parningstillstånd, utan också för sin existens, måste det leva i krig och dråp, som åter endast kan ge väsendet en livsupplevelse eller ett öde av exakt samma slag. Då verkningarna av väsendets uppträdande mot sin omgivning blir dess öde, vare sig detta uppträdande är ljust eller mörkt, har det alltså här skapats betingelser för att väsendet till sist genom sitt uppträdande får lära känna vad som är ont och vad som är gott. Och ju mer väsendet utvecklas i mänsklig riktning, desto mer omfattande och mer detaljerat blir dess uppträdande och det härav följande återverkande ödesskapandet. Och detta väsendets dagliga uppträdande och dess verkningar på ödesskapandet är det som i Bibeln betecknats som "ätandet av kunskapens träd".

Om vi ser ut över mänskligheten av i dag, kan vi se att dess ätande av kunskapens träd har ökat kolossalt, såväl i omfång som i detaljer. Vi ser också att den i utomordentligt hög grad äter mycket giftiga och dödsbringande äpplen eller frukter från kunskapens träd. Det är dessa frukters gift som förpestar världen i form av krig, tortyr, mord och dråp, koncentrationsläger, sorg och sjukdom, ja, alla lidanden av varje slag är verkningar av giftiga frukter från kunskapens träd på gott och ont.

Vi ser t ex också att en mycket hög procent av mänsklighetens individer är sjuka. Ja, man kan inte ens bygga sjukhus, lasarett, nervkliniker och andra inrättningar i så stor omfattning som det finns behov av. Det är alltför långa väntetider för sjuka människor som behöver sjukhus- och läkarhjälp. Varför all denna sjukdom? – Vad är orsaken? – Den beror uteslutande på felaktigt ätande av kunskapens träd. Människorna äter detta träds sjukdoms- och dödsbringande frukter och blir därmed sjuka, fördärvar mer eller mindre sin organism och får uppleva en alltför tidig och onaturlig död. Människorna intar onaturlig föda och förtär onaturliga drycker. De fyller sig med nikotin, alkohol och andra för själen och kroppen giftiga ämnen. De äter i stor utsträckning animalisk föda. Detta betyder dråp på långt utvecklat levande mikroliv. Dråp eller dödande och intagande av animaliska produkter hör till kunskapens träds giftigaste och mest sjukdomsalstrande och dödsbringande frukter. Merparten av människorna är ännu i stor utsträckning blinda väsen på den verkliga mänskliga näringens område. De äter i god tro, ja, ända till frosseri och förstörande av kroppen, allsköns onaturlig föda i form av giftämnen, antingen i fast, flytande eller gasformigt tillstånd. Det är mycket egendomligt att från en högre värld blicka ut över jordens mänsklighet och se att den ännu på det viktiga livsområde som näringsområdet är, utgör en helt blind, naiv och okunnig "ätare" av kunskapens träd och här ännu alls inte har lärt känna skillnad på gott och ont. Det är inte så märkligt att sjukdomsområdet och onaturlig dödlighet bland jordens mänsklighet är så enormt eller alltöverskuggande. Men detta tillstånd kan man inte förebrå mänskligheten. Det omnämnes här bara för att visa var den inte har lärt känna skillnad på gott och ont.

Men det är inte bara på näringens område som människorna ännu inte har ätit så mycket av kunskapens träd att de känner skillnad på gott och ont. Vi ser att människorna lever i blodiga krig och världskrig. Det är krig man och man emellan, och det är krig mellan föräldrar och barn. Det är krig mellan arbetsgivare och arbetare, mellan man och hustru och mellan syskon. Det är krig i familjer, inom politik, religion och vetenskap, och det är krig och förvirring i människans egen inre tankevärld eller eget sinnelag. Vi ser åter människornas mycket bristfälliga kunskap om vad som verkligen är gott och vad som verkligen är ont. Om människorna hade blivit experter i denna kunskap, skulle alla dessa dödsbringande och lemlästande manifestationer av människorna inbördes och den härav följande helvetes- eller ragnaröksatmosfären vara en omöjlighet. Människorna skulle leva i en verklig alltgenomträngande fred och det härav följande stora välbefinnandet och en motsvarande stor glädje över att vara till.

Vi kan emellertid inte heller här förebrå människorna detta deras uppträdande. Det beror ju uteslutande på att de ännu inte har kommit så långt i ätandet av kunskapens träd att de här har fått kunskap om vad som verkligen är gott och vad som verkligen är ont i uppträdandet mot andra levande väsen. Och en kunskap som de inte har kan de ju omöjligt handla efter. Men i gengäld lever de ju i allra högsta grad i verkningarna av detta sitt ofullkomliga uppträdande och kommer alltjämt att göra det till dess att de genom dessa fått inympat att detta deras ätande av kunskapens träd i allra högsta grad är felaktigt. Och mot denna upptäckt är de orubbligt på väg.

När man har kommit igenom ett så omfattande ätande av kunskapens träd, att man ofelbart känner skillnad på gott och ont, då är det solklart att man inte längre skapar handlingar som är dödsbringande eller livsfarliga situationer för en själv. Då är det klart att man på alla de nya områden som man har fått kunskap om handlar logiskt, liksom man handlar logiskt på alla andra områden som man tidigare har fått kunskap om. Ätandet av kunskapens träd har ju lärt människorna att allt materiellt skapande, det må vara uppförandet av byggnadsverk, skapandet av oceanångare, skapandet av flygmaskiner, ja, skapandet av allt som skall vara till nytta eller uppfylla ett ändamål, måste genomföras logiskt. Detta betyder alltså åter att det skall vara uppbyggt på ett sådant sätt att det kan uppfylla just det ändamål som det är avsett för. Eftersom det levande väsendet är avsett att kunna prestera ett uppträdande som är Guds avbild, vilket vill säga ett uppträdande som är kulminerande visdom och allkärlek och den härav uppkomna makten över materien, är det klart att det levande väsendet måste få en fulländad kunskap om vad som är ont och vad som är gott för att kunna åstadkomma ett sådant uppträdande. Och därför är det förbundet med kunskapens träd på ett sådant sätt att dess dagliga liv endast kan ske som ett ätande av detta träd. Endast detta ätande kan ge väsendet kunskap om vad som verkligen är gott och vad som verkligen är ont.

Och vad blir då den sista stora kunskapen om ont och gott som väsendet upplever genom detta ätande? – Det blir själva livsmysteriets lösning. Det blir att man skall älska Gud över allting och sin nästa som sig själv och upptäcka att denna förmåga har blivit en alltöverstrålande talang i ens framträdande och dagliga liv. Man har blivit en sol för sin omgivning. Man har blivit lysande och värmande med visdomen och den oändliga kärlekens strålflöde mot allt levande. Man har sålunda till fullo blivit "människan som Guds avbild och honom lik". Guds skapande av människan till sin avbild har därmed fullbordats. Hans syn på sin egen skapelseprocess, "Allt är mycket gott", är livets största facit och verklighet.