Min samlade mission, som alltså är uttryck för en helt ny andlig impuls, går ut på att, utan att bilda någon sekt eller annan form av isolerad sammanslutning, leda alla sådana väsen, som inte längre kan känna sig inspirerade eller upplivade av de gällande religions- eller trosformerna och därför helt eller delvis har förlorat tron på livets gudomlighet, fram till en för deras intelligens och känsla verkligt sann och realistisk insikt om tillvarons absolut rättvisa, oändligt kärleksfulla och upphöjda ledning, så att lagen för tillvaro eller livets största bud: älska varandra mer som vetande än som tro och därför lika praktiskt som teoretiskt i framtiden kan bli samtliga väsens högsta livsgrund och därigenom stabilisera eller bygga upp en varaktig fred, inom vars område sorg, krig och lemlästning är en omöjlighet, och det rike som förut inte var av denna världen också kan komma att breda ut sig på jordiska kontinenter.

Min mission går sålunda i själva verket ut på att bana en väg på vilken alla ledande andliga realiteter kan bli till verklig kunskap för människorna. Men för att något skall kunna bli till kunskap måste det upplevas. Det är alltså inte tillräckligt att de nämnda realiteterna har blivit till vetande för mig och att jag kan klarlägga det för andra väsen. Dessa andra väsen måste naturligtvis själva göra ett omfattande arbete genom att sätta sig in detta klarläggande. Detta klarläggande är en vägvisare, men vägen måste tillryggaläggas om målet skall nås.

Eftersom mitt arbete alltså utgör en andlig vägvisare, kommer individens intresse för denna att bli desto mer framträdande i samma grad som han inser sig vara obekant med den väg han skall vandra, medan motsatsen ju är fallet i samma grad som han känner sig nöjd med sin egen kunskap eller i förväg menar sig känna till den omtalade vägen eller får den anvisad från en annan medvetandezon som passar honom bättre. Och detta är ju helt naturligt. Det är inget annat att säga om detta än att var och en naturligtvis skall söka sina andliga upplysningar där dessa är av en sådan natur att de har den största inspirationskraften för vederbörande och därför endast kan vara den för honom eller henne högsta stimulerande grundvalen för utvecklingen av det goda och upphöjda i detta väsens inre. Endast där är varje väsens rätta plats i tillvaron. Om de nämnda upplysningarna av andra väsen uppfattas som naiva, vidskepliga eller fantastiska, om individen är buddist, muhammedan, jude eller kristen osv är helt underordnat. Huvudsaken är endast att han ansluter sig just där de andliga upplysningarna är av en sådan natur att de har det ovannämnda inflytandet på hans dagliga liv och medvetande.

Som jag tidigare nämnde är mitt arbete tillrättalagt för väsen som inte har någon andlig hållpunkt eller för verkligt sökande väsen, vilket vill säga individer för vilka andlig upplysning är av en så viktig natur att de har tillräckligt med lust, mod och energi för att kunna övervinna de eventuella ansträngningar som det kostar att bli förtrogen med en högre form av vetande och den därav följande utvidgningen av sitt dagliga livs horisont och medvetande.

Då den form av upplysning som avslöjas utifrån den nya världsimpulsen i högre grad gör livets högsta föreskrifter och ideal till vetande än till tro, vilket alltså är liktydigt med att den visar livets största lagar, principer och grundrealiteter i detaljer, kommer man att förstå att denna impuls är något man inte blir förtrogen med genom att höra ett enstaka föredrag, ja, kan kanske till och med genom ett sådant föredrag helt missförstå saken.

Liksom man för att bli expert i språk, musik eller konst måste göra ingående studier och dagliga övningar, så måste man också, för att utveckla de förmågor och anlag som skall göra alla de osynliga realiteterna och orsakerna bakom den synliga fysiska världen till verklig kunskap och upplevelse, göra ett ingående arbete i sin dagliga tillvaro i form av studier, övningar och träning, vilka i omfattning absolut inte är mindre än vid utvecklingen av de ovannämnda realiteterna, i synnerhet som utvecklingen av det andliga eller kosmiska medvetandet kräver övning i att tänka oberoende av tiden och rummet. Man måste alltså vänja sig vid att arbeta med helt nya medvetandeområden, områden som kanske för ögonblicket tycks vara den mest extrema fantasi eller overklighet. Liksom man kan ha medfödd talang eller begåvning i musik, språk osv, så kan man också ha medfödda särskilda anlag för utvecklingen av det andliga medvetandet. Här kommer i första hand en högt utvecklad kärleksförmåga, vilket åter vill säga en framträdande förmåga att älska alla levande väsen eller att ta avstånd från varje form av plågsamma eller smärtfyllda ingrepp i sin omgivnings tillvaro. Om man vidare i förening härmed har en motsvarande högt utvecklad intelligens, då äger man den högsta gynnsamma talang för utvecklingen av det nu gryende gudomliga andliga eller kosmiska medvetandet, ett medvetande som står lika högt över den vanliga jordiska människans medvetandenivå som denna står höjd över de väsen vi kallar "djur".

Man kan naturligtvis också på andra sätt märka om man har anlag att kunna förstå den nya utvidgade gudomliga impulsen. Om man t ex inte känner någon som helst motvilja mot annorlunda tänkande väsen vilket vill säga att man känner en utsträckt tolerans mot väsen med en helt annan uppfattning av tillvaron, med en helt annan livssyn, då är det uttryck för att man befinner sig på ett utvecklingsstadium där man i någon grad också kommer att förstå den nya impulsen. Eftersom man inom denna impuls kommer att möta avslöjandet av väsendenas identitet som eviga realiteter, vilket vill säga insikten om att deras nuvarande fysiska liv inte är det enda liv som blivit samtliga levande väsen till del, men att detta endast utgör ett enskilt nuvarande led i en från det förgångna fortsatt kedja av fysiska liv som de nämnda väsendena har upplevt, liksom man också kommer att ställas inför den insikten att planeter, solar, solsystem och vintergator var för sig utgör levande väsen och många andra sådana ovana uppfattningar, så kan man också härpå känna om man har anlag för den nya andliga kunskapen, emedan man i så fall kommer att vara i harmoni med de nämnda uppfattningarna, då man i motsatt fall endast kommer att vara i stånd att uppfatta dessa som fantastiska eller onaturliga, och den omnämnda nya andliga impulsen blir då endast en absolut stängd bok och inte en inspirationskälla, som annars skulle vara fallet. Men det finns ju tillräckligt med gudomliga källor i tillvaron, och man bör då söka sin Gud och andliga ledning på andra vägar som passar en bättre.

Att jag känt mig manad att meddela er dessa upplysningar, så är det för att i förväg ge er en liten inblick i den allvarliga och mäktiga saks natur som jag arbetar med och för att ni skall vara införstådda med att mina föredrag inte utgör någon lättfattlig kvällsunderhållning, men däremot är ett arbetsfält där man har användning för hela sin koncentrationsförmåga, tankeinställning och opartiska hållning för att över huvud taget få några enstaka glimtar av den mäktiga gudomliga visdomsprincip som i en högre världsledning nu är bestämd att också kunna erkännas i jordens zoner. Om man vidare har den erforderliga lusten och energin att ta upp kampen med sina medfödda och invanda lägre tendenser och passioner, av vilka man hålls bunden till de mörka zonerna med deras sjukdom, sorg och lidande och samtidigt ägnar sig åt ett ingående studium av mitt verk "Livets Bog", vars första häfte snart kommer att föreligga, då kan jag lova er att ni kommer att ledas fram till upplevelsen av den andliga invigning som jag i Livets Bog kallar den stora födelsen och som i själva verket utgör en utlösning av individens nuvarande latenta kosmiska organ, varigenom samma väsens förmåga att förnimma andligt eller kosmiskt därigenom blir permanent. Individen upplever då liksom att vakna upp till att skåda en helt ny värld bakom den invanda fysiska världen. I denna nya värld eller i detta nya horisontområde upplever individen sig se alltets eviga liv och sig själv som ett odödligt väsen. Allt vad han tidigare måste nöja sig att få besked om genom andra väsen skådar han nu själv som realistiska fakta. Den fysiska världen utgör därefter endast en enskild lokalitet i det horisontområde som han nu har tillgång till. Han upplever sålunda kort och gott den gudomliga medvetandeformen: att mitt i ett timligt fysiskt tillstånd vara upphöjd i en evigt förklarad tillvaro, omstrålad av den allsmäktiga Gudomens sköna härlighet i form av andra världar, andra mänskligheter och andra former för upplevelse av liv, som alltsammans i detaljer nu oförhindrat blir tillgängligt för den från hatets och krigets mörka zoner återvände gudasonens beskådande och undrande ögon.

Det kan kanske för många synas märkligt att jag inte håller föredrag något oftare, eftersom man med hänsyn till världssituationen kan ha goda skäl att mena att detta är mycket viktigt och nödvändigt. Härtill måste jag framhålla att den mäktiga sak som jag arbetar med endast är i sitt vardande och att kravet på min person vad gäller överförandet eller transformationen av mitt kosmiska material till en fysisk bild- och textform är så stort att jag inte kan känna det försvarligt att avstå min tid till att uteslutande hålla föredrag, eftersom jag därigenom skulle hindras i den vidare skriftliga och bildmässiga framställningen av den för min mission så viktiga resterande delen av mitt andliga material. Det är också med hänsyn härtill som mina föredrag ännu inte är offentliga, utan endast hålls för mina privata vänner och för människor som på förhand får antagas ha kvalifikationer som sätter dem i stånd att med särskild mottaglighet och särskilt intresse komma min sak till mötes.

Senare, efter hand som manifestationen av mitt material framskrider, skall mina kvalificerade medhjälpare föra det vidare i form av undervisning och föredrag, liksom mitt verk Livets Bog, vars första häfte alltså utkommer om ett par månader, genom sina bilder och sin text fundamentalt skall tala och vägleda det mottagliga väsendet fram till en gudomlig självsyn av livet, till upplevelse av Gud som vetande, och därmed ledas fram till en högre form av tillvaro.

I hopp om att läsaren måtte ha förmåga att förstå mig riktigt, sänder jag honom eller henne en vänlig hälsning.