Som ett led i att skapa förståelse för det psykiska eller andliga livet, som det levande väsendet är i stånd att uppleva när det inte befinner sig i sin fysiska kropp, vilket återigen vill säga, när det befinner sig i det tillstånd som vi kallar sömnen eller döden, kommer det att vara nödvändigt att grundligt sätta sig in i vad som döljer sig bakom begreppet besättande. Om vi förstår besättandet, förstår vi också hur det är möjligt att det levande väsendet kan existera och uppleva även utan den fysiska organismen. Det är ju en av den seriöst tänkande människans allra högsta önskningar att kunna få reda på om man verkligen kan leva, tänka och handla när man inte befinner sig i den fysiska organismen. Men hur får man då denna förståelse? Ja, man måste först och främst lära känna den form av tillvaro och upplevelse av livet som äger rum med hjälp av den fysiska organismen och tillvaron. Vad är då den fysiska tillvaron? Den fysiska tillvaron är en andlig upplevelse av jagets övervinnande av den fasta materien. Men för att jaget ska kunna övervinna den fasta materien, måste det ju existera en annan materia, med vars hjälp det kan binda och behärska denna fysiska materia.

En sådan materia existerar, men människorna är så vana vid den att de inte fäster avseende vid den som den i verkligheten är. Och detta innebär naturligtvis att det för dem oundvikligen måste vara en gåta hur det levande väsendenas livsupplevelse blir till. Den materia som således är mellanledet mellan det levande väsendets jag och den yttre fasta eller fysiska materien, är endast något så vardagligt som det material, som utgör det levande väsendets medvetande. Det är således individens tankemateria. Denna tankemateria behärskar individen, dels genom automatfunktion och dels genom vaken, dagsmedveten viljeföring. Denna materia utgör universums allmänna materia i sitt fjärde tillstånd, nämligen den strålformiga. Det är alltså ett tillstånd som motsvarar elektricitet, radiovågor, kosmiska strålar etc. På samma sätt som dessa materier kan gå igenom fasta kroppar, kan individens viljeenergi och tankemateria likaledes tränga igenom absolut alla andra fasta materier. Därför är denna materieart väl ägnad till att vara mellanled mellan jaget och dess jonglerande med de fysiska materierna.

Men för att kunna behärska de lägre eller mer förtätade energierna måste denna mellanledsmateria vara av en sådan art att den liksom vatten och luft kan tränga igenom otäta kroppar eller behållare. Men då den andliga eller medvetandemässiga materien är långt finare och mycket mer elastisk, blir den betydligt mer genomträngande än både vatten och luft. Då varken vatten eller luft kan tränga igenom rum eller behållare som inte är otäta, kan heller inte den andliga materien tränga igenom materier som inte är "otäta" eller möjliga att tränga igenom. Därför kommer vi inte vid något som helst tillfälle kunna finna en materia i universum som är helt tät. Alla materier är således "otäta" när det gäller anden. Anden kan tränga igenom alla andra materier, även de tätaste fysiska granitblocken eller de hårdaste diamanterna. Dessa fysiska materier är alltså otäta för anden. De kan genomträngas av tanke eller medvetande. Och det är ju inte så konstigt. Vetenskapen har ju för länge sedan konstaterat att även de mest fasta eller hårda materier består av små partiklar, mellan vilka det finns ett enormt mellanrum i förhållande till själva partikeln. I detta mellanrum äger en utlösning av positiv och negativ kraft- eller energiutveckling rum. Denna kraft är endast synlig indirekt, ja, det är naturligtvis en självklarhet, för denna kraft är just strålformig materia, den är tankekraft styrd av en osynlig vilja.

Dessa små partiklar har ni redan genom vetenskaplig forskning lärt känna som molekyler, atomer, elektroner etc. Men vi behöver inte anstränga oss så mycket för att se dessa små materiepartiklars behärskande av kraft. Vad är vår egen sol med dess klot och planeter? Är det inte här ett faktum att vi blir vittne till en osynlig kraft som är många gånger starkare än de krafter som är synliga? Vår egen jord har under årmiljoner vridits framåt i världsrymden med en för oss nästan ofattbar hastighet. Inför denna kraft måste allt fysiskt på jorden böja sig. Miljoner och åter miljoner ton granit, metaller, vatten och luft bärs med en kolossal precision genom rymden, förutom den enorma utveckling av inbördes krafter som äger rum på själva klotet både i dess inre och på dess yta. Och ändå är vårt klot bara en liten dvärg i förhållande till många andra fysiska klot, liksom vår sol heller inte har någon särskilt imponerande eller fantastisk storlek i förhållande till många andra solar, vilka på samma sätt och med en enorm precision under mångmiljonåriga epoker bärs genom den enorma världsrymden.

Förutom dessa solar eller stjärnhopars kretsloppsbanor i rymden, vet vi också att det äger rum en enorm skapelseprocess där. Solar utstrålar en ofantlig mängd hästkrafter eller energier i form av ljus och värme till omgivande kalla klot, som i sin tur genom den tillförda energin omskapas till beboeliga världar, där ännu fler osynliga krafter blir verksamma, binder materien i form av luft, vatten och jord, och skapar vegetabiliska och animaliska organismer, genom vilka återigen koncentrerade, skapande krafter uppenbaras. Och då besättandet av de speciella animaliska organismerna hör till det stadium eller den våglängd där vårt jag kan träda in, har vi blivit vaket dagsmedvetna i dessa materiekombinationer och kallar därför dessa för "levande väsen". Men är dessa organismer mer levande och mer besatta av ande, vilket vill säga osynliga krafter, än alla de andra företeelserna i universum som vi har nämnt? Hur skulle vi ha skapat dessa organismer av materien om inte en osynlig kraft tidigare hade skapat en logisk bearbetning av klotets materier, på så sätt att det blev ändamålsenligt för den våglängd varmed vi kan ta materien i besittning? Och varför skulle denna tidigare logiska anpassning av materien för att göra den möjlig för besättande av vår ande, vara en livlös funktion? Är vårt besättande av materien och den därmed orsakade omskapelsen av denna till kött och blod inte en fullständig, oavbruten logisk fortsättning på den omskapelseprocess som föregick vårt inträde i skapelseprocessen? Att det endast skulle vara psyke, medvetande eller ande bakom de materieföreteelser som vi med ande, tanke och vilja har tagit i besittning, blir således här synligt som själva kulminationen av övertro eller naivitet.

Alla former av rörelse är en reaktion på besättande. Besättande är återigen en mindre fast materias genomströmning, behärskande och omformande av mer fast materia. Men då detta omformande överallt har en fullständigt logisk form och uppfyller ett nyttigt ändamål, blir denna osynliga behärskande kraft identisk med psyke eller tanke, som i sin tur är detsamma som "någons" upplevelse av tillvaron och livet. Om vi ser på vår egen organism, ser vi en hel serie av rörelser som var för sig fyller en viktig funktion för den samlade organismens helhetsbevarande. Av dessa rörelser är en mycket stor del inte under vår dagsmedvetna kontroll. De äger rum rent automatiskt. Men när de utgör automatfunktioner, som är lika användbara och logiska som om de var styrda av vilja och förstånd, kan de ju endast vara bundna önskningar, vilket vill säga besättandeenergier bundna i en konstant upprepningsprocess. De är på sätt och vis som ett uppdraget urverk som sedan kan gå, om vi inte glömmer att dra upp det. Drivfjädern existerar här som identisk med det som ni i mina kosmiska analyser har lärt känna som talangkärnor. Dessa talangkärnor uppstår överallt där individen upprepar sina manifestationer i en serie upprepningar. Ni känner alla till att sådana manifestationer blir till en vana, som efter hand kan bli så stark att man inte behöver ha något vaket dagsmedvetande när man ska utföra dem. Ni har fått ett självständigt centrum för era talangkärnor i hjärn-, ryggmärgs- och nervsystemet.

Jagets besättande av sina kroppsmaterier sker alltså rent automatiskt. Men de har alltså alla tidigare varit vakna, dagsmedvetna upplevelser. Detta gäller absolut alla automatfunktioner i organismen. I motsatt fall kunde de aldrig ha blivit formade logiskt, utan måste vara tillfälliga. Men då det är ett faktum att överallt där vi skulle basera vårt egna vakna, dagsmedvetna skapande på tillfällighet i stället för på logik, skulle det uppstå kaos i stället för logisk skapelse, blir det ologiskt och därmed ovetenskapligt att ange tillfällighet som skapelsens första orsak, bara för att man inte känner till den sanna orsaken. Varför skulle lagarna vara annorlunda inom de skapelsefält i naturen som människorna inte kan överblicka, än de är i de fält som de har full överblick över? Det måste vara logiskt och därmed vetenskapligt att anta att de är exakt likadana, både där vi har en överblick över dem och där vi inte kan överblicka dem. Vi har ju inte någon som helst grund för att föreställa oss något annat. Det kan inte vara logiskt att föreställa sig materiens bearbetning eller besättande med uppdiktade fantasihistorier i stället för med den kunskap som är ett faktum, där vi har en överblick över tingen.

Som vi här har sett, är alla ting som avslöjar rörelse, förvandling eller skapelse, uttryck för besättande eller genomströmning av medvetande, vilket är detsamma som tanke och ande. Att dessa rörelser kan visa sig i naturen som automatfunktioner, förändrar således inte principen. Det gör de ju också i vår organism. Alla automatfunktioner leder tillbaka till talangkärnor, vilket vill säga psykiska centrum, genom vilka de ursprungligen har utlösts som ett jags vakna dagsmedvetna manifestationer. Det finns således psyke, tanke och ande bakom naturen, likväl som det finns psyke, tanke och ande bakom det levande väsendets organism. Att det levande väsendet bäst känner till det besättande av materien som äger rum genom dess vakna dagsmedvetna påbud, är naturligtvis en självklarhet. Och det kan inom just detta lilla område, där det självt kan överblicka andens behärskande eller besättande av materien, se nyckeln till lösningen på det besättande eller den genomströmning av ande som ger upphov till rörelserna i naturen. Alla rörelser, alla skapelseprocesser i naturen, såväl utanför som inuti våra organismer, är andens, dvs. psykets, medvetandets och andens, besättande av materien. Allt är därför levande, ingenting kan dö.

Det vi kallar död är endast ett besättande av materien som dras tillbaka eller upphävs. När ett levande fysiskt väsen dör, sker således endast detta att förbindelsen mellan vederbörande väsens talangkärnor och de för dessa talangkärnor i den fysiska organismen centrala organ eller centrum avbryts. Att den då från ande befriade fysiska, och därmed till upplösning frigjorda, materien återgår till ett slags orörlighet, är självklart. Men jaget existerar fortfarande med sina i besättandemateria eller strålformig materia framträdande talangkärnor och kan därmed åter besätta fysiska materier med dessa talangkärnor och därmed åter inkarnera i en ny fysisk kropp. Det levande väsendet är således inte ett fysiskt väsen, utan är ett något som kan besätta materien precis som Gudomen. Det är inte så konstigt att vi inte kan se Gudomen, när vi inte ens kan se oss själva. Vi har således aldrig någonsin sett oss själva. Vi ser bara våra skapelser, men då dessa alltid är förgängliga, är tids- och rumsdimensionella, kan de inte vara identiska med oss själva, då vi ju är det evigt upplevande och skapande och inte det tillfälligt skapade.

Vi ser att hela världsalltets rörelsearter är ett resultat av besättande eller av att materien genomströmmas och behärskas av tanke och vilja. Men detta behärskande, denna genom materien uppenbarade kraft eller rörelse, utlöses överallt från speciella centrum och skapar därmed små självständiga enheter. Där dessa enheter är identiska med vår egen organism och de andra kända medväsendenas organismer, kallar vi dessa kraft- eller energienheter för "levande väsen". Där de är så långt från vår egen livsupplevelseform, att man inte tycker att de har något gemensamt med vår egen och de kända levande väsendenas framträdanden, uttrycker vi endast dessa enheter som energi eller kraft; i makrokosmos: klot, solar och vintergator, och i mikrokosmos: molekyler, atomer, elektroner etc. Men vi förstår nu att den fysiska världen inte är en medvetandevärld, utan blott och bart en reaktionsvärld. Den visar oss bara reaktionerna av de levande väsendenas existens utanför denna fysiska materia.

Om de levande väsendena och deras medvetande eller ande inte fanns utanför materien, kunde inget väsen uppleva detta att "födas", och om de levande väsendena med sin ande eller sitt medvetande inte kunde existera utanför den fysiska materien, kunde inget som helst levande väsen bli medvetslöst, falla i sömn eller uppleva den frigörelse från besättandet av organismen, som övertron eller okunnigheten felaktigt uppfattar som "döden". Om det inte fanns en psykisk värld utanför den fysiska världen, vilket vill säga en medvetande- eller tankevärld, skulle vi aldrig någonsin ha sett varken levande väsens organismer, blommor, rörelse, färger eller ljus. Inga solar, månar eller stjärnor skulle existera, ingen glädje, ingen sorg, ingen sommar, ingen vinter. Vi skulle aldrig ha sett någon av dem som vi kom att älska allra högst, liksom de aldrig någonsin skulle ha sett oss. Om inte jaget och dess medvetande var ande, och upphöjt så mycket över den fysiska materien, att det kunde besätta, genomtränga eller gå in i eller ut ur den, skulle det inte finnas något universum, något världsallt, ja, inte en enda tanke, inte en enda form av medvetande och liv. Allt skulle vara en evig stillhet, ett evigt omanifesterat något skulle härska där i dag det levande väsendet upplever sig självt som identiskt med evigheten eller den evige Fadern, som tidens och rummets och därmed dödens och livets herre.