Kanske är det inte så många som vet att Martinus höll föredrag i Kosmos Feriehem pingstdagen 1967 och frågetimma följande dag. Vid föredraget på söndagen var den rätt blygsamma föredragssalen packad av folk. Hela feriehemmet var belagt till sista plats, men på pingstdagen hade också många intresserade inom en omkrets av ca 150-200 km kommit åkande för att höra Martinus föredrag: "Den ofärdiga mänskligheten", och det kom de sannerligen inte att ångra, ty Martinus höll ett av de mest inspirerande föredrag, han kanske någonsin har hållit. Bifallet ville aldrig ta slut; vi hade fått veta något om oss själva, hur vi är i dag och hur vi och vår värld blir i framtiden. Det fanns många intressanta detaljer i detta föredrag, men det är inte själva föredraget som refereras här utan frågetimman följande dag, då Martinus var på ett sprudlande gott humör. Charmfullt och humoristiskt besvarade han de olika frågorna, inte med långa, besvärliga förklaringar utan mycket koncentrerat. Församlingen tackade Martinus för frågetimman med kraftigt bifall. Här återges några av de ställda frågorna och Martinus svar på dessa.

Fråga: "Är de andliga övningar, som beskrivs i de gamla hinduiska skrifterna och som kallas yoga, av något särskilt värde för oss idag? Kan t. ex. sexualdriften genom yogaövningar förvandlas till en kraft som framkallar eller gör oss mottagliga för kosmiska glimtar? Påskyndar dessa övningar vår utveckling mot det kosmiska medvetandet; för de oss närmare Gud?"

Fråga: "Hur kunde Kristus med 5 bröd och 2 fiskar bespisa 5.000 människor, det är väl omöjligt? Hur kunde han uppväcka en död man? Och hur kunde han göra vatten till vin?"

Martinus svar: "Man får betrakta detta symboliskt, för det är ju inte möjligt att bespisa en sådan massa människor med så litet. Men andligt sett bespisade han så att säga hela världen. Människorna spisar ju ännu i denna dag av hans "mat", så på det sättet kan man se att någon bespisning i vanlig mening inte ägde rum, att det bara är en symbolisk bild, som inte har någonting med ockulta krafter att göra.

Fråga: "Vi så kallade människor har väl tidigare i vår utveckling livnärt oss av rent vegetarisk kost. Varför började vi då med att slå ihjäl djur, djur både i vattnet och på land, för att därefter börja livnära oss av blandad kost, 'husmanskost', som vi kallar det i Sverige numera?"

Martinus svar: "Man måste räkna med att människorna har varit vegetarianer då de var på de första apstadierna. Bibeln säger ju också att växterna är till föda för väsendena. Men att människorna har börjat äta animalisk föda beror på de yttre förhållandena. Det har kanske rått hungersnöd, men det är också något som måste komma, ty den därav följande karman skulle människorna också uppleva verkningarna av, annars skulle de sakna något när de en gång skall bli fullkomliga, ty då skall de naturligtvis också ha klart för sig att man inte skall äta djur eller andra levande väsen utan man skall leva av frukter. Det kommer de att göra här i det sista stadiet, ty målet är ju att komma att leva av frukter. I kommande tider skall man kunna frambringa kolossala frukter. Vi tycker att pumpor är stora, men det kommer att uppstå många andra mycket stora och mycket välsmakande och hälsosamma frukter. I framtiden kommer man inte att steka och baka och blanda ihop en hel mängd saker; då kommer man att leva uteslutande av rent fruktkött, och sådana kök som vi har idag blir överflödiga, ty då äter människorna inte kokt och stekt mat. Vid den tiden är maten hälsosam, frisk och levande. Att människorna nu är köttätare och har varit det under långa tider beror på utvecklingen. Människorna har ådragit sig en oerhörd karma för att de är köttätare, men det inser de lyckligtvis inte, och de kommer inte att uppleva den till fullo, ty då skulle det ju se förskräckligt ut för dem, så många liv som de har på sitt samvete; det skulle ju gå många, många liv, innan de blev färdiga med den karman. Ty även om de inte själva har mördat djuren utan låter slaktarna eller slakterierna göra det, så befrias de inte från den karman, ty de är med om att underhålla den, och därför är det bäst att komma bort ifrån att äta kött. Man måste också se till att komma bort från den animaliska födan, ty innan dess kan man inte sluta upp med att bygga sjukhus. Köttätandet är ett mycket stort problem, men det är ju inte på det sättet att människorna omgående får tillbaka denna karma. Även om de kanske har ätit kött idag är det inte så att de blir slaktade i morgon. Det går till på ett helt annat sätt, det kommer med i den kollektiva karman. Den karma man får genom att döda djur, är inte ledsagad av hatfyllda tankar. När en människa mördar en annan människa sker detta ofta därför att hon hatar denna människa, och den karman får hon avtjäna på samma sätt, dvs. att hon också blir dräpt med onda tankar. Men den karma som människorna får därför att de dödar djuren är inte ledsagad av hatfulla tankar eller mordiska önskningar, ty de dräper ju inte djuren för att de hatar dem utan därför att de tror att det är naturligt att äta kött. Denna karma får de genom olycksfall. En köttätare har t. ex. mycket lätt för att råka ut för en bilolycka eller andra olycksfall, och denna karma är inte ledsagad av hatfulla tankar. Även om ni har denna överhängande karma inför er nu, så är det så att om ni blir vegetarianer på grund av att ni inte kan nännas att döda djur och därför slutar upp med att äta kött och att döda djur på det hela taget, så får ni inte den karman, och det är ju underbart, ty om ni skulle betala för alla de hundratals djur, vilkas död ni varit medskyldiga till, så skulle det vara mycket svårt, men det finns hopp om att det kan gå fort."

Fråga: "Varför är även de så kallade troende så angelägna om att fortsätta livet på jorden, då de ofta enligt sin övertygelse kommer att få det mycket bättre i det himmelska hemmet efter döden?"

Martinus svar: "Det understryker ju att de likväl inte tror på det, ty om de gjorde det, så kunde de inte vara rädda för det."

Fråga: "Är försöksdjurens plågsamma inkarnationer karma eller vad är orsaken?"

Martinus svar: "Ja, det är karma alltsammans. Det kan över huvud taget inte äga rum något som inte är karma. Sen kan man kanske undra vilken karma djuren kan ha skapat sig. De växtätande djuren har väl inte skapat sig någon karma? Det har de i allra högsta grad, men vi får här se tillbaka till den tidigare spiralen. I varje spiral blir det ett överskott i karmaområdet, som väsendena inte kommer att få betala därför att de får sin så kallade syndernas förlåtelse. När vi når fram till ett stadium där vi inte längre gör några misstag, där vi inte mer begår synd, så får vi förlåtelse, dvs. vi får ingen vedergällning, men karman existerar alltjämt. För att väsendena skall komma igång igen i den nya spiralen, för att t.ex. växterna skall komma att uppleva det öde som de får i den nya spiralen, så måste de ha en karma, och denna karma får de från den föregående spiralen. Det är inte en särskilt stor lidandeskarma, men det är tillräckligt för att de skall kunna komma igång igen i den nya spiralen. Om det inte var på det sättet, kunde medvetandet inte danas och väsendena kunde inte komma i gång igen i den nya spiralen."

Fråga: "Kan man bedja för en annan människa med resultat, även om vederbörande själv inte beder?"

Martinus svar: "Ja, det kan man mycket väl. Man kan be för andra människor, och man kan be för djur, ja man kan be för alla. Bönen är ju en ockult kraft, det är den största ockulta kraft som över huvud taget existerar. Med bönen kan man forma både svart magi och vit magi. Det är den som finns i så att säga all magi, men det är viktigt att man kommer fram till att skapa vit magi och inte svart, och detta att be för en annan människa är i varje fall inte svart magi, och det kan alltså hjälpa. De väsen, som skall höra väsendenas bön, är andliga väsen som har denna uppgift, och de kan höra alla de böner som blir manifesterade, och de ingriper då. Men problemet är då om man kan få sin önskan uppfylld. Det kan man inte alltid. Det tjänar ingenting till att man ber om att bli fri från den och den karman, att man blir fri från den och den sjukdomen. Vi kan be om det, men det är inte det primära hos bönen att den befriar väsendena från sjukdomar. Det är däremot det primära att man genom bönen kan få en väldig kraft och styrka att bära sin karma. Har man en mycket mörk karma och är melankolisk och ledsen, så kan man med sin bön få hjälp att bevara sitt allmänbefinnande och få en mycket klar känsla av att det aktuella lidandet är något, man skall igenom, något som nödvändigtvis skall förändra något inom oss till det bättre. Man kan också be för andra, och dessa andra är kanske väsen som inte själva kan bedja, men det hjälper dem när vi andra ber för dem. De kan ju inte hjälpa att de inte kan bedja själva, ty det är inte alla människor som kan bedja; de kan inte koncentrera sig, men Gud är inte så småaktig att han säger: "Ge er i väg, ni som inte kan be." Det är ju just dessa som behöver be och då är det bra att de som är starkare andligt sett kan hjälpa dem som är svagare. Det vi skall be om är alltså om hjälp att bära vår karma, att genomgå vår karma och att bli medveten om hur vi skall uppleva denna karma, och vad som är meningen med den. Det kan vi få med hjälp av bönen, och därför har bönen skapats för det. När det kommer människor till mig, frågar jag dem: "Ber ni inte till Gud?" "Be till Gud, nej, så där ut i luften? Jag tror ju inte att Gud är en sådan man som sitter där uppe i himlen." "Det behöver ni heller inte tro; sådan är Gud heller inte, han sitter inte uppe i himlen, han finns överallt, men ni skall bara bedja i alla fall, även om ni inte tror på det, och det gör ingenting om ni inte kan koncentrera er. Ni säger också att ni inte kan be Fader vår, men det behöver ni heller inte. Gud begär inte en lång ramsa, men man har ju alltid något, man kan önska bedja om, och det skall man bara koncentrera sig på. Även om man inte ens kan forma det i ord, så har man det ju ändå i sina tankar, och man skall bara tänka på att få hjälp. Att man inte tror på det gör inte ett endaste dugg. "Vederbörande rår inte för att han inte kan bedja. Man kan inte rå för vilka egenskaper man har och inte har. Därför säger jag alltid till folk att även om de inte tror, så skall de bara be i alla fall, och se vad som sker. De kommer då att upptäcka att bönen inte är förgäves, varken när man ber för sig själv eller när man ber för andra. Det dröjer inte länge innan man blir fullständigt på det klara med att bönen är en makt."