Som bekant har man på det fysiska planet i stor utsträckning gjort det till en vana eller inbillad livsbetingelse, att det till varje måltid hör så och så mycket sprit eller alkohol, men naturligtvis presenterad under fina namn och förgyllda etiketter som fina viner av den eller den gamla årgången och upphälld i undersköna kristallglas, samt en motsvarande kvantitet nikotin i form av så kallade fina märken av cigarrer och cigaretter, också presenterade i förgyllda och paradislovande askar och etuier. Utan denna kamouflerade sprit- och nikotinsamling skulle ju en sällskapsmiddag omöjligt kunna uppfattas som hörande till god ton, ja, den skulle vara i strid med den rådande uppfattningen om takt och ton i en sådan grad att den av gästerna säkert rent av skulle uppfattas som en förnärmelse. Människorna har kommit så långt ut i teoretiska eller propagandamässiga uppfattningar om en middag, att en naturlig middag där det endast serveras absolut giftfri dryck, låt oss säga vatten, mjölk eller julöl, skulle vara en förnärmelse att bjuda någon på. En middag skall alltså enligt takt och ton vara mer eller mindre verkligt giftig, vilket alltså vill säga så och så många grader dödsbringande. Man kommer alltså samman för att mer eller mindre leka med självmord. Ju mer dödsbringande sprit- och nikotinförgiftad man kan ragla omkring efter måltiden, desto mer lyckad anses festen alltså ha varit. När därtill kommer detta blodbad genom slakt av levande animaliska väsen, som dessförinnan gjorts för att skaffa den blodrika, animaliska fett- och köttnjutningen, som också hör till den inbillade takten och tonens sunda mat, så har vi här en bild av den intellektuella bedövning och onatur som exempel på vad propaganda och fruktan för avvikelse från seder och bruk håller människan nere i. Att servera en köttfri eller ren vegetarisk middag, där den kroppsliga hälsan och det klara förståndet inte saboteras skulle ju likaså vara en oförlåtlig förnärmelse.

Denna självmordiska, auktoriserade takt och ton eller dessa seder och bruk kan i verkligheten inte förebrås någon. Den äger rum vid barndop, konfirmation, bröllop och födelsedagar och inympas således i själva verket i varje individ med modersmjölken, där den ännu inte är bannlyst såsom varande i strid med takt och ton. Denna självmordiska takt och ton eller uppfattning om seder och bruk är alltså en mycket djupt ingrodd vanföreställning. Och då den praktiseras av en mycket, mycket stor majoritet med auktoriteter och myndigheter i spetsen, är det ju oerhört svårt att komma åt denna mentalt och kroppsligt saboterande föreställning. Den kan i själva verket endast dö av sin egen utplånande självmordiska egenskap. Det odödliga jaget bakom organismen skall säkert, förutom genom de vanliga sjukdomarna, så småningom vakna när det genom några liv i sinnesslöhet och sinnessjukdom har upplevt kulminationen av dess verkningar. Det är sådana uppvaknade väsen som i dag kännetecknas av sitt stora behov av att söka sanningen, av andlig forskning, av att leva sunt och av att leva i sympati och förståelse för nästan. För dessa väsen kan upplysning hjälpa. För dem är den rätta andliga vetenskapen en oumbärlig ljuskälla. Och det är dessa väsen som kommer att föra fredens världsepok fram till seger.

Orsaken till mänsklighetens olyckliga öde är bristen på kärlek. Inom mänskligheten existerar en sådan överväldigande kärlekens hungersnöd, att miljontals människor dör av brist på kärlek. Alla de människor som dör under ett krigs verkningar, dör av denna hunger. Alla som dör på slagfälten, alla som dör i gaskamrar, alla som dör under tortyr, alla som dör som offer för skjutvapen eller andra explosiva dråpsmetoder, alla de som dör i form av avrättningar, i giljotin, schavott och galge osv., dör uteslutande av brist på kärlek. Om den fulla kärleken fanns i världen mellan väsendena inbördes, skulle förekomsten av alla ovan nämnda dödsfall vara en omöjlighet. Det dör således fler människor i världen av kärlekshunger än av sjukdom, cancer, tuberkulos, gikt, förkalkningar och stenbildningar i organismen samt könssjukdomar. Så det måste väl snart gå upp för människorna att mänsklighetens största onda och värsta livsfiende inte är den eller den människan, den eller den nationen, det eller det religiösa eller politiska partiet, utan den större eller mindre graden av brist på nästakärlek som de var och en praktiskt och teoretiskt visar.

Om en propaganda är osann eller lögnaktig är den en verkligt dödsbringande giftstråle, oavsett hur fantastiskt framställd den än må vara, oavsett hur stora löften om guld och gröna skogar den än måtte förebåda eller lova. Det är därför viktigt att vara på sin vakt inför det kamouflage av förskönanden och förhärliganden, som de materialistiska åberopandena på fred uppvisar, såväl inom den materiella vetenskapen som inom politiken och religiositeten. Propagandan är i form av tidskrifter, tidningar och böcker i en utomordentligt stor utsträckning giftpiller inkapslade i en glasyr av socker. Det är inte så märkligt att så många miljoner får sina sinnen förgiftade av dessa piller och även dör en högst ohygglig mental eller andlig död för att därefter som ett stinkande mentalt kadaver förgifta sina redan mer eller mindre förgiftade och motståndslösa medväsen, så att dessa också dör mentalt och med sin likstank i sin tur förgiftar andra väsen. Att detta måste föra till den olidliga och stinkande mentala och kroppsliga sfären som vi i vårt århundrade upplever som den bebådade världens undergång eller helvete, blir här lättfattligt för den ärlige, intellektuelle forskaren.

Hur kan man då gardera sig mot den falska propagandan? Varje propaganda som utsmyckar och förhärligar krig, dödsstraff, sabotage och terror, innehåller mentala giftämnen. Allt som förhärligar nationalism, våldsdiktatur och likriktning av alla människor, utplåning av folkgrupper, raser och individer, är direkt dödsbringande för all etik, kultur och fred. Allt som förhärligar berikande på andras bekostnad, allt som förhärligar kamp mot den sanna demokratin, vilket vill säga mot världsgemenskapen mellan alla nationer grundat på varje enskild stats absolut fria och folkvalda statsform, är direkta sabotage av världsfreden. Allt som förhärligar förbud mot religion och fri världsuppfattning och allt som förhärligar kamp och motstånd mot nationernas sammanslutning till en världsstat med en motsvarande världspolis och rättsväsen, som kan skydda såväl den enskilde individens frihet som statens, är direkt dödsbringande hinder för en verklig kommande människovärdig tillvaro. Alla dessa förhärliganden är kosmiskt-kemiska giftämnen mot mänsklighetens utveckling. Det är den dagliga dosen av dessa som får människorna att moraliskt bedövade ragla omkring som efter en materialistisk festmåltid eller ett besök på ett värdshus, hojtande, skrikande och oförskämt genera alla de möter och störa alla andra i deras nattsömn. Hur skall sådana moraliskt och etiskt omtöcknade, raglande och lallande individer kunna vara experter i att skapa fred i världen? Hur skall de kunna se vad som är moral? – De ropar lika högt på de dödsbringande eller moralbedövande mordmanifestationerna, som de på det materiella planet ropar efter gift till sin mage, blåsa och lungor, och tror att det är den sanna tillvaron. Och då sådana väsen har stora möjligheter att bli ordförande både för stat, kommun och fredsförbund, är det inte så märkligt att det blir si och så med fredens institutioner eller skapandet av genombrottet för Nationernas Förbund eller världsstaten.

Endast den människa som förstår nästakärlekens tillväxt och utveckling och känner glädjen av dess natur inom sig, är immun mot all sockerglaserad kamouflage av sanningen om människans bestämmelse, kultur och moral. I samma grad som människan förstår att allt och alla skall vara till glädje och välsignelse för allt och alla, är hon totalt fri från alla former av såväl materialistisk som kosmisk narkotika, och hon har medvetandets kosmiska klarsyn. Hon vet att allt som är i strid med detta att älska sin nästa som sig själv, är universums farligaste och mest dödsbringande gift.