Vad menar vi med ande? Vi vet från vår barndoms kristendomsundervisning, att ande var något som kom över apostlarna, varigenom de fick ett annat medvetandetillstånd än det som de hade tidigare. De kom att tala andra tungomål. Detta får ni inte uppfatta på det sättet, att apostlarna kom att tala andra språk. Apostlarna hade en andlig upplevelse, genom vilken de blev medvetna i andra tankearter än dem som de hittills hade känt till, de blev med andra ord medvetna i en högre kunskap om tingen.

Jag sa tidigare till er, att ande och materia i verkligheten är samma sak. Sanningen är nämligen den, att det endast är den del av materien, som befinner sig inom vårt medvetande, som vi kallar "ande"; det som är utanför, vare sig det är fasta, flytande eller gasformiga ämnen, kallar vi "materia". När vi dör, inträffar endast det, att vårt liv, som tidigare var av invändig karaktär, dvs. uppstod som en reaktion mellan oss själva och en yttre värld, nu får en utvändig karaktär. Orsaken till detta är att de andliga världarna består av samma strålformiga materia, som vår invändiga värld här är uppbyggd av.

Det levande väsendet är alltså ett väsen, i vilket energierna går in. Det upplever, det känner, det förnimmer intrycken som behag eller obehag och ger dem åter ett uttryck genom sin förmåga att skapa; på detta sätt uppstår all rörelse i tillvaron. När en konstnär målar en bild av naturen eller visar oss något av sitt eget inre, är hans skapelse i verkligheten en reproduktion av något som först har kommit utifrån, och som han nu är i stånd att sända tillbaka, men i en sådan form att det är präglat av hans inställning till livet. På samma sätt som en konstnär reproducerar sina sinnesintryck, reproducerar varje jordmänniska sina intryck. När jag har valt att nämna konstnären, beror det på att han i allmänhet har en större förmåga att uttrycka sina intryck, än den vanliga människan har. Att uttrycka en människa som mer eller mindre begåvad, är i verkligheten blott detsamma som att säga, att hon har en större eller mindre förmåga att reproducera sina intryck. Skillnaden mellan en primitiv och en utvecklad människa är alltså den, att den primitiva människan inte har den utvecklade människans förmåga att återge sina intryck, sina upplevelser i klara tankebilder.

En cirkulation äger alltså rum i varje levande väsen. Om det inte var på det sättet, skulle det inte existera någon som helst form för liv. Ande är således en absolut realitet, som i sin analys är identisk med medvetande. Efter hand som den jordiska människan får större insikt, kommer hon att få en förmåga att uppleva ande som materia. Vi når fram till att i en långt högre grad än vad som nu är fallet, kunna korrespondera med våra andliga kroppar. Ni använder denna korrespondens redan nu, men det sker inte i någon särskilt medveten form. Men när ni till exempel lägger märke till en annan människas "atmosfär", då koncentrerar ni er i verkligheten på denna människas andliga sida. Denna koncentration kan vara så stark att ni i långt högre grad rättar er efter denna atmosfär, än efter det som denna människa med ord uppenbarar av sitt eget väsen. När människan dör, kommer hon till en värld där hon korresponderar med materien i dess andliga form. I den världen framträder den jordiska människan inte endast i den form som ni känner till här från det fysiska planet, hon framträder också omgiven av färger som är synliga för iakttagaren.

En och annan kanske frågar sig vad det egentligen angår vårt dagliga liv om vi känner till dessa ting, och här måste jag svara att det angår oss i allra högsta grad. Djupast sett längtar nämligen varenda jordmänniska efter att kunna manifestera en eller annan form av konst. Vi önskar medvetet att kunna skapa så fullkomligt som möjligt, men denna önskan kan inte bli uppfylld för oss så länge vi inte vet vad medvetande är. Vi måste veta vad det är, som i oss själva hindrar oss från att skapa det som vi gärna vill, och vad som främjar denna skapelse. Utan denna kunskap hindrar vi i verkligheten vår egen andliga tillväxt, och det är då också förnimmelsen av detta tillstånd som är det bärande i vårt sökande efter sanningen.

Nu frågar ni kanske vad jag menar med en fullkomlig ande. En fullkomlig ande är en människa som har blivit ett moraliskt geni. I en sådan människas sinne finns ingen irritation över någon eller något. Hon brusar inte upp och blir aggressiv. Hon upplever sig inte vara sårad, och hon tänker inte illa om något som helst. Hon är en människa som vet att vad hon än blir vittne till eller själv upplever, så följer allt en så fullkomlig plan, att det skulle vara ett uttryck för den högsta dåraktighet att kräva att något skulle vara annorlunda än det är. En sådan människa lever inte av antipati eller sympati, utan omfattar allt levande med en kärlek som gör att hon själv blir älskad av alla som hon kommer i kontakt med. Detta tillstånd är i verkligheten målet för oss alla, och det kan bara uppnås av den som är förtrogen med förhållandet mellan ande och materia.

Alla människor ska nå fram till att representera en evig sommar i sitt väsen. Inte en tropisk sommar fylld med insekter och giftiga djur, utan en ljuvligt tempererad sommar som utstrålar en mild värme mot allt och alla. Så är det inte nu.

Pingsten är andens fest. Det är ingen tillfällighet att den har förlagts till en årstid då blommorna väller fram och luften fylls av sång från tiotusentals små fågelstrupar. Varför tror ni att människor i tusental strömmar ut ur städerna under pingsten? Är det inte för att uppleva naturens strålande återfödsel, dess tillbakavändande? Är det inte för att fylla sinnet med nya intryck av liv och skönhet, av sommar? Det hela ser så materiellt ut och sanningen är ju också den, att alla dessa människor strömmar ut i naturen för att kunna motta intryck som de kan återuppleva i minnet, när de återvänder tillbaka till stadens mer trista atmosfär.

Och på samma sätt som denna lagbundenhet i naturen nu utlöser sig i ett uppenbarande av liv och skönhet, på samma sätt utlöser sig samma lagbundenhet i vårt eget inre. Vi skapar med vår egen organism ett världsallt. I denna skapas sommar och vinter för våra mikroväsen. När detta, vårt eget världsallt, drabbas av sjukdom, beror det endast på att vi har vant oss vid att motta felaktiga intryck. Vi har fört vår tanke- och levnadssätt i konflikt med lagen för tillvaron och får därigenom oundvikligen ett felaktigt facit i våra liv. Människorna måste lära sig att studera på vilket sätt de ska få de riktiga intrycken, så att deras liv kan komma att bli ett uttryck för en fullkomlig tillvaro. Felaktiga intryck ger ett felaktigt handlingssätt. Varje form av vetenskaplig utbildning är baserad på förmedlandet av korrekta intryck. Genom denna utbildning, som ju endast är ande koncentrerad ner till ett språk, lär sig den studerande att bli herre över det ämne som hans studium omfattar, vilket vill säga att han lär känna detta ämnes natur så pass bra, att han med det kan skapa fullkomligt.

På ett visst stadium är varje form av skapelse andlig, vare sig den materialistiskt inställda tror det eller inte. Den kärlek som även den mest materialistiska människan hyser till fysiska ting till exempel, är av andlig natur. Denna andliga sida av den jordiska människan är i lika hög grad bunden av lagar som den fysiska materien är det. Men för att uppnå en förståelse av detta krävs det koncentration. Denna koncentration kommer att leda er till förståelsen av de stora grundprinciperna i det levande väsendet, som jag kallar X1: jaget, X2: skaparförmågan och X3: det skapade. Ni kommer att se, att det finns en fundamental skillnad mellan skaparen och det skapade. Ni blir medvetna om att allt det vi kan förnimma är uttryck för energi eller rörelse. Detta betyder i sin tur att allt det som era sinnen är i kontakt med, oavsett vad ni än kallar det, är rörelseformer. Dessa rörelseformer kan ni följa ända in i ert eget väsen som intryck. Dessa intryck utlöser en reaktion gentemot ert jag. Denna reaktion avslöjar att ert jag är något annat än rörelse, ty annars skulle ju rörelse kunna uppleva rörelse, varigenom tillvaron skulle bli reducerad till en rent fysisk-mekanisk process. Men både ni och jag vet att det inte förhåller sig så. Vi vet att ett bilhjul inte kan uppleva ett annat bilhjuls rörelse. Men när detta något, som vi kallar vårt jag, inte är rörelse, är det stillhet, och när det är stillhet, kan det inte förnimmas, ty förutsättningen för förnimmelse är just rörelsearternas inbördes förhållande till varandra. Jaget är alltså otillgängligt för förnimmelse, men denna dess otillgänglighet kan dock inte få oss att förneka dess existens. Det utgör den fasta punkten i vår tillvaro. Utifrån det mäter vi allt som vi upplever. Det är genom denna fasta punkt, som de intryck vi mottar från vår yttervärld, vänds. Då denna fasta punkt inte är energi, är den inte underkastad slitage, den är evigt densamma i motsats till alla "fasta" punkter i yttervärlden, som är underkastade "tidens tand". Det är denna fasta punkt, detta centrum i ert innersta väsen, som förbinder alla era intryck på så sätt, att ni i er eviga tillvaro får tillgång till en konstant växande inblick i världsalltet. Om denna fasta punkt var underkastad slitage eller en total utnötning, skulle ni aldrig kunna uppnå denna mäktiga överblick över livet som ni alla nu har.

Naturligtvis kan jag inte i ett kort föredrag förklara alla detaljerna i denna process för er, utan måste hänvisa er till de avsnitt i Livets Bog, där jag utförligt behandlar förnimmelseförmågans analys. Men jag hoppas ändå att jag här har gett er en liten inblick i den sida av ert väsen, som hittills har varit dold för er. De här nämnda tre principerna ligger alltså till grund för varje levande väsens framträdande. I sig själv är de oskiljaktiga, det är i verkligheten tre analyser av ett och samma ting. Men medan X3 således utgör tillvarons färgsprakande kolorering och X1 den, som upplever denna kolorering, så är X2 intressant därigenom att vi inom dess område finner det levande väsendets skattkammare. Ni vet nu att all skapelse i X3 äger rum på basis av de sex stora grundenergierna: instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minne. Dessa energier förekommer i varje form av fysisk eller andlig skapelse. Men det finns en sjunde energi, som jag kallar "moderenergin", då den utgör grundvalen för varje skapelse av förmågor eller talanger. Denna moderenergi har sitt säte i X2 och ligger till grund för det, som jag kallar det levande väsendets "ödeselement". Utifrån detta ödeselement äger all skapelse rum. I sig självt utgör det ett område inom vilket vi finner essensen av det levande väsendets reaktioner på X3 eller yttervärlden i form av alla de förmågor och talanger, som betingar dess yttre tillkomst som växt, djur, människa osv. Dessa förmågor eller talanger kan liknas vid "frön", då de utgör essensen av tidigare livs upplevelser. Det är verkan av dessa "talangkärnor", som vi är vittne till från det ögonblick då befruktningen har ägt rum. Med hjälp av denna essentiella kunskap från en evig forntid, bygger det levande väsendet först upp sin fysiska organism i moderns livmoder, för att därefter gradvis uppenbara sin natur genom samma organism. Men då det inte endast rör sig om att få den fysiska organismen utvecklad till användbarhet, utan också de andliga kropparna bakom den fysiska organismen, kommer ni genom ett grundligt studium att se, att den jordiska människan från befruktningen och fram till 30-årsåldern "repeterar" sina egna tidigare liv. Ni kommer att se, hur hon i moderns livmoder i ren fysisk materia genomgår ett otal tidigare fysiska stadier av fisk- och däggdjursliknande former, och hur hon, när hon har fötts, fortsätter denna repetition i andligt tillstånd. Hon genomgår en hel skala från urmänniskans oartikulerade primitivitet fram till den civiliserade människans tillstånd. Omkring det trettionde året är repetitionerna fullbordade, och den jordiska människan fortsätter då den tillvaro som avslutades med döden i ett tidigare liv. Om den jordiska människan var ett ting frambragt av sina föräldrar, skulle hennes fysiska tillvaro utgöra en reproduktion av dessa föräldrar. Men livet omkring er kommer snabbt att överbevisa er om att detta inte är fallet. Ni är ingen reproduktion, ni är en självständig och av familj och släkt oberoende livsenhet, som evigt har existerat och evigt kommer att existera.

Genom det jag har berättat för er, kommer ni att se att hela X3, som utgör allt som det levande väsendet kan förnimma, i sig självt utgör materialiserade tankar. Ingen rörelseart kan existera självständigt, utan måste vara knuten till ett levande väsen. När ni därför har studerat dessa ting tillräckligt djupgående, kommer det att stå helt klart för er, att den natur som omger er inte har någonting med kaos att göra. I alla sina detaljer är den ett uttryck för det kommunikationsmedel, som världsalltets centrum använder för att göra sig förståelig gentemot er. Vid den tiden kommer ni inte att uppleva orden "och Guds ande svävade över vattnet" som oförståeliga. Ni upplever nu, hur "Guds ande" i form av våren bryter igenom ute i naturen. Detta genombrott skapar liv på samma sätt som när själslig värme bryter igenom en känslokall människas sinne.

Undersöker vi jorden från den tiden då den var ett glödande klot och fram till nu, kommer vi att se hur den representerade ett hav av rörelse, ett hav av orsak och verkan, som gradvis har fört den fram till det, som den är i dag. De kolossala mängder av intryck som den jordiska människan har upplevt, kan se ut som planlösa, men det är de inte. De är i en sådan grad fullkomliga, att ni, ju djupare ni tränger in i dem, kommer att uppleva att dessa intryck tillsammans utgör Guds eget levande, strålande medvetande. Ni kommer att bli medvetna i, att ni inte kan uttrycka en enda tanke, som ni inte har fått från den yttervärld som omger er. Denna yttervärld lär er, att för att energierna ska leda fram till en lycklig livsupplevelse, måste de användas i kontakt med de lagar som naturen avslöjar. Vi måste alltså lära oss att arbeta på samma sätt som naturen gör. Den som under livets alla förhållanden gör naturen till sin högsta läromästare, kommer inte att kunna undgå att bli lycklig, ty på det sättet är man hela tiden deltagare i ett studium, som medför andlig tillväxt. Allt det jag berättar för er, har jag fått från min egen växelverkan med den tillvaro som omger mig. Ni vet att jag inte har läst mig till den kunskap som mitt arbete ger uttryck för, jag har sett den i naturen själv. Förutom att vara materia är naturen också i allra högsta grad ande. I det ögonblick som ni uppfattar naturens manifestationer som ande, är ni hela tiden tillsammans med Gud, då är ni hela tiden underställd hans undervisning. Resultatet av denna undervisning är att ni genom den blir kosmiska kemister. Fram till nu har ni kanske blandat era mentala energier efter de tillfälliga begär som har behärskat er. Genom studiet av det verkliga livet upptäcker ni, att förutsättningen för verklig lycka är att era begär blir kultiverade, vilket ju endast vill säga att de bringas under kontroll. Att kontrollera sina begär betyder att man är i stånd att överskåda, vad deras tillfredsställelse leder till. Kan man då se, att de vid en eller annan tidpunkt leder till smärta för någon, ja, då måste man ge avkall på deras tillfredsställelse.

När vi nu firar pingst, och någon använder denna för att gå ut i skogen, andra för att gå på bal eller andra fester, och åter andra för att delta i möten, då måste ni förstå att alla dessa ting, var för sig, är lika välgörande. De uttrycker att var och en får en "hunger" tillfredsställd. I den gudomliga världsplanen sker inget, absolut inget, som inte är fullkomligt. Var och en har sina intressen, som inte endast ska, utan också blir tillfredsställda. Men inte alla intressen leder till en ljus och lycklig mentalitet. I många fall blir vi vittne till att en människas intresse leder henne till tungsinne och depression. Det är här som ni ska förstå att detta intresse i sig självt har utgjort en materiekombination i disharmoni med livslagarna. Resultatet av detta blir alltid en mental ojämvikt, blir till det vi kallar mörker. Studiet av de kosmiska analyserna leder er fram till ett tillstånd, där ni alltid är besjälade av mildhet och sympati i förhållande till er omgivning. Detta studium leder er fram till en förståelse av lidandenas sanna mening, som innebär att undervisa den, som upplever dem, om hur man ska handla riktigt. Lidandena är ju konsekvenser av felaktiga tankeblandningar; om de inte fanns, skulle ingen jordmänniska någonsin lära sig att tänka riktigt. Men tack vare lidandena lär sig den enskilda människan att fråga sig själv, om hon inte kunde ha undgått lidandena genom att handla annorlunda. Det är svaret på denna fråga som uttrycker andlig tillväxt. Denna andliga tillväxt kommer oundvikligen att leda människan till förståelsen av Guds verkliga existens. Väl där, kommer hon efter hand att börja öppna sig för de gudomliga krafterna. Den gudomliga anden kommer då att genomströmma medvetandet, och i ljuset av den kommer människan att se, att allt i verkligheten är mycket gott.

I dag har människan nått fram till ett stadium, där hennes verkliga "födelse" är nära förestående. Denna "födelse" betyder ett uppvaknande till insikten om att det levande väsendet alltid har existerat och alltid kommer att existera. I dag vet den jordiska människan inte att hon har levt tidigare, hon tror i stor utsträckning på att hon är ett "skapat" ting, ett slags reproduktion av föräldrar och släkt, men denna inställning kan endast leda till en felaktig bedömning av livet. Liksom ni i naturen ser årstiderna skifta i ett stort kretslopp, kommer ni också en gång att se er egen tillvaro som ett stort kretslopp. I detta stora kretslopp upplever ni för ögonblicket tillvarons vinter, men i djupet av ert inre rör väldiga krafter på sig. En ny strålande kosmisk vår håller på att växa fram. Det är denna kosmiska vår som pingsten ska symbolisera. Pingsten är berättelsen om den heliga anden. Men den heliga anden är Guds eget medvetande, som börjar genomtränga ert väsen. Det är krafterna från den som får er att bekämpa svartsjuka, vrede och hetsighet. Det är i kraft av den, som ni längtar efter ett liv långt borta från krigens och smärtans zoner, och det är i ljuset av den, som ni ger avkall på hämnd och får kraft till att förlåta. Ju mer ni ställer in er på denna ande, desto mer kommer dess ljusmassor att strömma in i ert sinne och sprida liv och värme omkring er. Genom mötet med den kommer ni att få en strålande förnimmelse av Guds eviga existens, ni kommer att få kosmiskt medvetande och vakna upp till kunskapen om odödligheten, som är all sann lyckas eviga fasta klippgrund.