M3010: Kommunikation med de "döda" under sömnen.

M3010

FRÅGA:

Existerar det någon naturlig och utan på mediumistisk väg utlöst förbindelse mellan de levande och de så kallade "bortgångna" väsendena?

SVAR:

Mellan de levande och de "döda" är det en mycket stor, livsviktig och aktiv förbindelse. Vid döden blir ett väsens vakna, fysiska dagsmedvetande överfört till dess nattmedvetande, som utgör samma väsens dagsmedvetande på det andliga eller psykiska planet. Då de fysiska väsendenas dagsmedvetande under den djupa normala sömnen också är överfört till nattmedvetandet, befinner de sig under denna fysiska sömn i ett tillstånd där de har vaket dagsmedvetande på samma plan som de "döda". De levande och de "döda" kan då här fortsätta det inbördes tankeutbytet och den önskade samvaro, som de inte längre kan få uppleva på det fysiska planet. Livsviktiga idéer, varningar, råd och vägledning utväxlas här ömsesidigt i stor skala mellan båda planens väsen. Och även om minnet från en sådan andlig samvaro och de därmed förenade upplevelserna totalt saknas i det fysiska dagsmedvetandet vid väsendets uppvaknande efter sömnen, är den likväl fästad vid samma väsens undermedvetande och kommer vid vissa särskilda tillfällen eller situationer att fortplantas till det vakna fysiska dagsmedvetandet. Den kommer då att på intuitionsliknande sätt befrukta vederbörande väsens tankevärld med den kunskap, det andliga eller psykiska material som var den andliga samvarons kärninnehåll.

På samma sätt står alla levande väsen i en ofarlig och beskyddad förbindelse med den andliga världen. Döden är inte den stora skiljegränsen från de kära "bortgångna" eller dem man håller av, såsom människorna här på jorden i allmänhet föreställer sig. Detta kommer efter hand att bli en så levande uppfattning eller faktum att all den pessimism som med förtvivlan, tårar och livsleda idag gör en bisättning eller begravning till en klagoceremoni i svart, svart och åter svart skall ändras så att begravningen blir det den skall vara, en lyckönskandets och ljusets fest. Den naturliga döden kommer alltid att bli en befrielse från den inskränkning i livsupplevelse och det därav uppkomna själsliga fängelse som en odödlig andes anknytning till en invalidiserad, defekt eller skröplig och för livsupplevelse olämplig organism måste sägas vara. En sådan befrielse skall inte begråtas utan bejublas.

(Övers. AW)

Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.