Men det är som förut nämnt inte bara i dygnet, året och jordelivet som vi ser denna upprepnings- eller kretsloppsprincip uppenbarad. Vi blir alltså vittne till att vattnet till exempel växelvis är kloakpöl, rinner genom jordlagren och blir här åter filtrerat, blir till kristallklart dricksvatten, blir till den friska luft vi inandas, ja, bidrar till att skapa den blå himlen såväl som morgon- och aftonrodnaden för att åter bli till regn, till kloakpöl och igen till ren luft och solljus himmel och på detta sätt fortsätter det.

Kan inte alla ämnens olika faser likaledes indelas i de kända fyra skiftande stadierna i naturens stora kretslopp, som vi uttrycker som det fasta, det flytande, det luftformiga och det strålformiga? Tror man att det finns något ämne som inte har passerat genom dessa stadier? Naturen är alltså så överdådigt uppfylld eller genomträngd av kretslopps- eller upprepningsprincipen, att ingen som helst manifestation kan äga rum utan att just vara en detalj eller ett led i ett kretslopp. Detta gäller såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos. Vi förstår därför att vi är omgivna av kretslopp eller upprepningsmanifestationer av format, som är så jättestora att bara en enstaka detalj i dessa utgör en tidrymd eller en livstid, inför vilken vårt eget nuvarande jordelivs existens endast kan anses vara en ofattbart mikroskopisk bråkdel av en sekund. Likaså förekommer det naturligtvis också kretslopps- eller upprepningsmanifestationer av en så ofattbar litenhet att vårt eget sjuttioåriga liv i förhållande till detta nästan kan anses vara en evighet. Vi blir alltså här vittne till att hela universums energiutlösning eller skapelseprocess är organiserad och behärskad av en evig upprepnings- eller kretsloppsprincip, som gör livet eller tillvaron till en ocean av upprepningsmanifestationer eller kretslopp. De av dessa kretslopp vi bäst känner till är naturligtvis de som är av mindre format än vårt eget kretslopp, det vill säga vårt nuvarande jordeliv. Vi är således i stånd att direkt med våra fysiska sinnen kunna följa bland andra dygnskretsloppet och årskretsloppet och här dokumentera att dessa upprepar sig i fortsatt ordningsföljd och att varje enskilt dygn och varje enskilt år är ett led i en kedja av upprepningar. Men därmed får vi den fasta punkt, på vilken en logisk motivering för det levande väsendets odödlighet kan stadfästas. När alla de kretslopp, som vi med vårt fysiska jordeliv överlever och med en hundraprocentig iakttagelseförmåga upplever, visar sig för oss endast vara led i en kedja av upprepningar, varför skulle detsamma då inte vara fallet med alla de kretslopp som sträcker sig längre än vårt nuvarande jordelivs existens, och som vi därför inte direkt fysiskt kan överblicka? Då vårt nuvarande jordeliv likaså med en hundraprocentig säkerhet kan iakttas som ett kretslopp, varför skulle detta kretslopp − som dessutom ger uttryck för ett levande väsens existens − avvika från regeln och inte vara ett led i en kedja av upprepningar? Hela universums speciella energistruktur eller kretsloppslag bekräftar alltså odödligheten och gör reinkarnation till den högsta intellektuella insikten för det ännu oinvigda väsendet, som endast har tillgång till kosmisk upplysning på teoretisk väg.