M3015
Hur reinkarnation blir till vetenskaplig faktum

Med vilken motivering blir reinkarnationen till vetenskapligt faktum?
Svar:
Då man med begreppet reinkarnation avser det levande väsendets tillvaro genom en pågående kedja av fysiska jordeliv, i vilken vart och ett av dessa liv alltså endast utgör ett enstaka led, kan en logisk förklaring av en för intelligensen acceptabel insikt om detta endast manifesteras genom en undersökning av om det i tillvaron finns en lag eller grundprincip, med vilken denna individens fortsatta livskedja eller återfödelse kan motiveras. Vi måste då i första hand se på ett sådant jordeliv. Vi ser då att detta kan delas in i de fyra kända stadierna eller epokerna: barndomen, ungdomen, mogen ålder och ålderdomen. En närmare iakttagelse av dessa fyra stadier visar att dessa tillsammans utgör en fundamental grundprincip, som går igen i all skapelse, i absolut allt som hör hemma under rörelse, stoff eller materia. Det är således inte endast i det levande väsendets fysiska liv som denna grundprincip är närvarande. Den är i så överväldigande grad mångdubblad och närvarande i alla andra förhållanden i livet, ja, i allt som över huvud taget kan upplevas, att den av den utvecklade forskaren omöjligt kan frånkännas att vara själva grundprincipen i livets skapelse- och upplevelsestruktur. Förutom att denna grundprincip reglerar och formar vårt fysiska jordeliv i dessa fyra epoker, formar den också principiellt alla andra manifestationer i samma fyra epoker. Det är denna princip som åstadkommer att vi ser dygnet indelat i midnatt, morgon, middag och kväll och året indelat i vinter, vår, sommar och höst. Dessa epoker bildar en slags helhet, i vilken de var för sig utgör en lokalitet. När en sådan helhet med sina fyra epoker har passerat, upprepar den sig och så vidare fortsättningsvis. Det är denna upprepning, som markerar tiden i form av dygn, år och jordeliv.
Men det är som förut nämnt inte bara i dygnet, året och jordelivet som vi ser denna upprepnings- eller kretsloppsprincip uppenbarad. Vi blir alltså vittne till att vattnet till exempel växelvis är kloakpöl, rinner genom jordlagren och blir här åter filtrerat, blir till kristallklart dricksvatten, blir till den friska luft vi inandas, ja, bidrar till att skapa den blå himlen såväl som morgon- och aftonrodnaden för att åter bli till regn, till kloakpöl och igen till ren luft och solljus himmel och på detta sätt fortsätter det.
Kan inte alla ämnens olika faser likaledes indelas i de kända fyra skiftande stadierna i naturens stora kretslopp, som vi uttrycker som det fasta, det flytande, det luftformiga och det strålformiga? Tror man att det finns något ämne som inte har passerat genom dessa stadier? Naturen är alltså så överdådigt uppfylld eller genomträngd av kretslopps- eller upprepningsprincipen, att ingen som helst manifestation kan äga rum utan att just vara en detalj eller ett led i ett kretslopp. Detta gäller såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos. Vi förstår därför att vi är omgivna av kretslopp eller upprepningsmanifestationer av format, som är så jättestora att bara en enstaka detalj i dessa utgör en tidrymd eller en livstid, inför vilken vårt eget nuvarande jordelivs existens endast kan anses vara en ofattbart mikroskopisk bråkdel av en sekund. Likaså förekommer det naturligtvis också kretslopps- eller upprepningsmanifestationer av en så ofattbar litenhet att vårt eget sjuttioåriga liv i förhållande till detta nästan kan anses vara en evighet. Vi blir alltså här vittne till att hela universums energiutlösning eller skapelseprocess är organiserad och behärskad av en evig upprepnings- eller kretsloppsprincip, som gör livet eller tillvaron till en ocean av upprepningsmanifestationer eller kretslopp. De av dessa kretslopp vi bäst känner till är naturligtvis de som är av mindre format än vårt eget kretslopp, det vill säga vårt nuvarande jordeliv. Vi är således i stånd att direkt med våra fysiska sinnen kunna följa bland andra dygnskretsloppet och årskretsloppet och här dokumentera att dessa upprepar sig i fortsatt ordningsföljd och att varje enskilt dygn och varje enskilt år är ett led i en kedja av upprepningar. Men därmed får vi den fasta punkt, på vilken en logisk motivering för det levande väsendets odödlighet kan stadfästas. När alla de kretslopp, som vi med vårt fysiska jordeliv överlever och med en hundraprocentig iakttagelseförmåga upplever, visar sig för oss endast vara led i en kedja av upprepningar, varför skulle detsamma då inte vara fallet med alla de kretslopp som sträcker sig längre än vårt nuvarande jordelivs existens, och som vi därför inte direkt fysiskt kan överblicka? Då vårt nuvarande jordeliv likaså med en hundraprocentig säkerhet kan iakttas som ett kretslopp, varför skulle detta kretslopp − som dessutom ger uttryck för ett levande väsens existens − avvika från regeln och inte vara ett led i en kedja av upprepningar? Hela universums speciella energistruktur eller kretsloppslag bekräftar alltså odödligheten och gör reinkarnation till den högsta intellektuella insikten för det ännu oinvigda väsendet, som endast har tillgång till kosmisk upplysning på teoretisk väg.
Denna fråga med svar publicerades första gången i danska Kontaktbrev nr 9, 1950. Tidigare översättning bearbetad 2023. Artikel-id: M3015.
Från Kosmos 3-2023
© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.