Med tids- och rumsdimensionell förnimmelse menas den dagliga direkta fysiska eller materiella förnimmelsen. Alla detaljer vi upplever här, representerar rum, vilket vill säga: de intar plats och de uttrycker likaledes tid, som är detsamma som ålder. Vem och vad vi genom den direkta fysiska förnimmelsen uppfattar, intar således både plats och ålder. Här har alla förnimmelseobjekt utan undantag början och slut. Alla facit som baseras på denna form av förnimmelse, ger oss inte direkt någon som helst upplysning om annat än vad som representerar plats och ålder. Men då allt som representerar plats och ålder eller rum och tid som nämnt är underkastat början och slut och således är förgängligt, kan man genom den tids- och rumsdimensionella förnimmelsen endast förnimma allt det som är förgängligt. Denna form av förnimmelse och dess resultat blir därför också uttryckt som "materialism". Och människor, som endast kan förnimma med denna form av förnimmelse, kommer därför att vara att uttrycka som "materialister", vilket vill säga: de förnekar alla de eviga facit såsom det levande väsendets odödlighet, världsalltets rättfärdighet eller kärlek och existensen av ett evigt upphov till detta, en försyn, en gudom eller allfader.