Men hur skulle det vara möjligt att kunna träna upp sig och bli en livsupplevelsens konstnär, vilket vill säga, den fullkomliga människan, det moraliska geniet, om inte Försynen skapat betingelser för träning och undervisning i denna konst. Kära fröken NN, om Ni fick alla Era önskningar uppfyllda och aldrig någonsin upplevde motvind, vilket vill säga: besvikelser och irritation, hur skulle Ni då lära känna dessa företeelsers natur? Och utan denna kännedom skulle Ni helt sakna den kontrast eller bakgrund, som allena kan ge Er livets sanna upplevelse.

Vi måste alla gå genom denna livets skola. Och när den har ovannämnda syfte som facit, kommer vi alltid att vara i hundraprocentig kontakt med verklig logik eller förnuft, när man liksom Kristus ställer in sig på den mest fullkomliga hänvändelsen till Försynen som kan manifesteras, nämligen den som tar sig uttryck i detta: "Fader, låt din vilja ske, inte min."

Kära fröken NN, Ni menar att hela världen nästan har gått under för er, därför att Ni inte fick den önskade befattningen. Men så är det inte alls. Försynen vet vad som gagnar Er bäst. Själv ser Ni, liksom de flesta människor, endast till vad som skulle göra Er lyckligast för ögonblicket. Men Försynen ser på vad som är bäst för Er i det långa loppet, vilket vill säga: framöver, hela vägen in i kommande liv. Och därför måste Ni själv se till att komma på våglängd med Försynen. Då blir det en enkel sak att övervinna obehagligheterna. De blir efter hand till rena bagateller. Vad har det för betydelse vad våra medarbetare och vår umgängeskrets anser om en, om man blott själv vet att man är i kontakt med livet. All meningslös kritik och motvilja från omgivningen är i verkligheten endast "hundskall". Människorna har ännu inte vuxit från "skäll-principen". De har ännu hundens natur i sitt inre. De "skäller" på allt det som de inte förstår. Men också "hundskall" har sin goda sida. Den har som mission att varna flocken. Och längre fram, när hunden tjänar människan, skäller den för att varna sin herre. När människorna skäller, gör de också det för att varna sina herrar. De tror således att de skyddar "moralen" och därmed tjänar Försynen. Och därför måste man förlåta dem. Försynen själv ska nog lära dessa väsen att "skälla" på rätt ställen.

Kära fröken NN, Ni måste således lära er att se på allt på ett annat sätt. Ni måste se livet från Gudomens egen utsiktspunkt. Och Ni kommer då att se, att livet är helt annorlunda, fullkomligt ljust och vänligt, än vad Ni för ögonblicket tror. Försynen har tagit Er i handen och fört Er bort från något som absolut skulle vara ogynnsamt för Er framtid. Lär er därför, liksom Job, att motta ödet med glädje, oavsett hur detta än ser ut för Er. Det är och förblir Försynens sätt att föra Er hem till sin egen kärlekssfär. Ödet är den absolut enda vägen till lyckan, ljuset och livet i kraft av att det leder igenom Getsemane, upp över Golgata, ner i gravens mörker, för att därefter leda in i uppståndelsens klara gudomliga ljus. Var därför lugn, kära fröken NN. Försynen vet nog hur den ska leda Er vidare. Och Ni deltar alltså själv i denna vägledning genom att ställa in Er på en försonande hållning till allt och alla. Detta kräver en kraftansträngning, men med den riktiga inställningen till livet kommer alla de krafter fram som man har användning för.

Och därmed de allra bästa önskningar och tankar till Er i "den goda striden", samt mina varmaste hälsningar!