Vi har tidigare uppehållit oss vid många av de speciella förhållanden, som gör sig gällande här på det fysiska planet, när det gäller den psykiska eller andliga tillvaron bortom detta plan. Jag har berört att det på många sätt finns en förbindelse mellan de så kallade döda och de levande. Jag har visat att det bara finns ett enda sätt på vilket den vakna, eftersträvade förbindelsen med de döda – som alltså inte är döda, utan som har genomgått en ny födelse, som vi har gett namnet "B-födelse", medan den fysiska födelsen i detta sammanhang kan uttryckas som väsendets "A-födelse" – kan äga rum på ett ofarligt sätt. Denna ofarliga förbindelse sker genom den naturliga nattsömnen. Alla andra förbindelser med det andliga planet kommer för oinvigda väsen, vilket vill säga den vanliga jordmänniskan, att vara mer eller mindre livsfarliga. Den minst farliga vakna dagsmedvetna eftersträvade förbindelsen med de B-födda, är den som uteslutande baseras på att helt osjälviskt hjälpa de ännu olyckliga väsendena på det psykiska planet. Alla andra förbindelser kan underminera och skada sitt upphov på det mest förfärliga sätt. De mest framträdande skadliga verkningarna av ogynnsamma förbindelser med det psykiska planet är besättelse, förlust av självständighetskänsla, tvångstankar och storhetsvansinne, som alla, om man inte ingriper, leder till nervsammanbrott och sinnessjukdom.

Då vi lever i en tid där nervklinikerna inte har plats för alla med trasiga nerver, och mentalsjukhusen inte har plats för alla sinnessjuka i samhället, kan det vara betydelsefullt att vi här uppehåller oss lite vid dessa företeelser. Vad innebär det att vara besatt? Besättelse är i verkligheten detsamma som hypnos. Ett väsen, som är fullständigt underkastat hypnotisörens vilja, är besatt av en del av hypnotisörens medvetande. Men medvetande är detsamma som ande. Den hypnotiserade är alltså besatt av en del av hypnotisörens ande. Hypnos skiljer sig endast från besättelse därigenom att dess upphov och offer båda befinner sig på det fysiska planet. Mediet eller offret för hypnosen kan alltså se och iaktta den som är upphovet till besättelsen, och någorlunda gardera sig mot honom, om han inte är tilltalande. När det däremot är tal om besättelse, innebär det i verkligheten att väsendet är hypnotiserat eller under påverkan av ett psykiskt väsen, alltså ett eller flera väsen, som de i regel inte kan se. Det har således inte på förhand en möjlighet att kunna bilda sig en uppfattning om den eller de andar som det låter sig påverkas av. Dessa har mycket lätt för att förespegla att de är den eller den stora anden, eller den eller den avlidna personen i släkten eller vänkretsen. Då det finns en stor benägenhet att tro att avlidna är änglar, vilket vill säga ofelbara höga moraliska väsen, finns det utomordentligt goda betingelser för andarna att utöva en större eller mindre besättelse av de fysiska väsen, som okritiskt eller blint gör sig mottagliga för andlig påverkan.

Nu kanske det finns många som i särskilt hög grad tror sig stå högt över möjligheten att kunna bli besatt. Men var nu inte alltför självsäker. Hela den hittillsvarande ledningen av jordmänskligheten har varit baserad på besättelse. Vilken människa som helst som har anslutit sig till en bestämd religiös trosinriktning och med hela sin själ bekänner sig till denna, är ett besatt väsen. Detsamma är fallet med varje människa som på samma sätt bekänner sig till en politisk inriktning. Ett sådant väsen är också ett besatt väsen. Så länge som det levande väsendet ännu inte har nått den stora födelsen eller invigningen, kommer det i den ofärdiga delen av sitt medvetande fortfarande ledas eller behärskas i kraft av andras besättelse. Nu ska man inte tro att detta inte även gäller den mest framträdande vetenskapsmannen. I alla situationer där han inte kan stödja sig på fakta, utan endast tror och därför här måste hålla sig till hypoteser, är också han föremål för besättelse. I alla situationer där individen uteslutande handlar utifrån tro, har han alltså inget realistiskt självupplevt vetande eller några realistiska självupplevda fakta. Hur skulle väsendet då kunna vara sig självt? Det söker då här efter andras vetande eller föreställningar plus sina egna förmodanden eller hypoteser. Det får således här ett speciellt intryck av situationen, som alltså inte uppbärs av fakta, utan av förmodanden eller tro. Denna tro befordrar i sin tur samma väsens vilja och handling. Denna handling blir således inte ett helt vaket väsens handling, medvetandemässigt sett, utan ett hypnotiserat eller besatt väsens handling. Överallt, där vi lever i tron på andras vetande eller föreställningar, utan att det således har blivit till fakta för oss, är vi alltså besatta eller suggererade.

De moderna civiliserade väsendena utgör således inte alls i särskilt hög grad de intellektualiserade väsen som man i allmänhet tror. De lever i mycket, mycket stor utsträckning under en besättelse, vilket faktiskt återigen är detsamma som en inbillad värld. Och då det finns många både religiösa och politiska riktningar, betyder det alltså att alla dessa riktningar redan här på det fysiska planet skapar olika mentala eller andliga sfärer eller världar, som var och en för sig mer eller mindre baseras på tro, på inbillning, och som därför i verkligheten är rena fantasivärldar. Dessa fantasivärldar är alltså den andliga världens första sfär. När man ser hur många föreställningar som den jordiska människan i allmänhet accepterar enbart i kraft av tro – inte i kraft av vetande – är det inte så konstigt att världen är full av mentalt mörker, vrede, hat, krig och lemlästning, nöd och elände. Mänskligheten är uppdelad i många olika grupper, som var och en för sig lever i sin egen fantasivärld och är suggererade till att tro att de utgör det enda saliggörande, medan alla andra är skriande omoraliska och vilseledda. Hur ska denna mänsklighet uppnå den så hett eftertraktade varaktiga freden, när individerna inte lever på fakta, på verkligt vaket dagsmedvetet vetande, utan på var sin tro, på var sin hypotes, eller lever i var sin egen, önskade fantasivärld?

Hur ska världen bli lycklig så länge som väsendena blint springer efter skvaller eller förtal och finner stort nöje i att föra vidare allt som de har hört om den eller den personen, utan att ha fått det bekräftat som verkliga fakta? Alla sladdertackor är således också sömngångare och fyller livszonen eller den andliga världen med giftiga, lemlästande och dräpande dypölar eller förruttnelseinfektioner. Det står en omåttlig stank runt sådana väsen. Det är samma stank som i stor stil främjas genom dagspressen. Är tidningarnas notiser om den eller den personen uteslutande baserade på obestridliga fakta? Blir dessa notiser inte desto mindre suggererande och därmed utslagsgivande för tusentals människors mentala inställning? Att läsa tidningar medför för miljontals människor världen över att de blir besatta. De stänger in sig själva i mörka fantasivärldar som uppeldar dem till antipati, vrede och indignation mot andra väsen, som också är besatta av mörka fantasier. Tänk vilken dåraktig tillvaro. Alla individer kämpar som om de vore berusade, sömngångare, bortom den sanna verkligheten. De mördar, dräper, lemlästar och ödelägger uteslutande på grundval av dåraktiga fantasier.

Om människorna kände till den absoluta verkligheten eller den totala sanningen bakom universum, livet och tillvaron, skulle besättelse omöjligt kunna äga rum. De skulle inte leva i en allt ödeläggande fantasivärld, utan i en lycklig värld av kärlek. Men lika omöjligt som det är för dessa väsen att se den sanna fysiska världen, lika omöjligt är det för dem att se den verkliga andliga världen. Det enda de har med sig från den fysiska världen, är alltså deras fantasivärldar, deras trosföreställningar. Liksom dessa har varit deras fundament här på det fysiska planet, lika självklart kommer de att bli deras fundament på det andliga planet. Vad skulle de annars leva på? Erfarenheter och fakta, som de inte har intellektualitet att kunna acceptera här på det fysiska planet, kan de självklart inte heller acceptera på det andliga planet. Men detta är också gudomligt. Hur skulle indianerna kunna få uppleva sina eviga jaktmarker, och vikingarna och bärsärkarna sitt Valhall? Hur skulle troende eller anhängarna av den stora vita flocken eller andra sista dagars heliga kunna få sina paradis eller bli Vår Herres utvalda favoriter, som de är suggererade till att tro på eller är besatta av? Och hur skulle djuren finna lyckan i himlen, om inte deras mentalitet förblev på samma våglängd, som här på jorden är livet för dem?

Med denna överblick över situationen är det inte svårt att förstå, att det absolut enda nödvändiga nu är att frigöra sig från suggestioner och därigenom i allt högre grad bygga upp sitt psyke med idéer och föreställningar som är baserade på verkliga, självupplevda fakta. Men hur kan man då dokumentera föreställningar och förmedlat vetande som verkliga fakta? Ja, det är så att man först och främst måste gå till botten med själva världsbilden. Man kan inte i kraft av en enda tegelsten eller en del av ett fönsterglas se eller beskriva ett slotts struktur eller utseende, och man kan heller inte genom ett enda stålrör beskriva hur en jättelik brokonstruktion har sett ut. Man måste ha med alla företeelser, med vilka helhetsbilden kan upplevas. Och så är det också med det dagliga livet. Man kan inte genom enskilda, lokala trosinriktningar, föreställningsområden eller fantasivärldar se världsbilden i sin sanna struktur och utformning. Och innan man har denna världsbild, kan man omöjligt konstatera om en föreställning eller uppfattning är sann verklighet eller om den är en fantasi. Är den en fantasi, är den farlig att bygga sitt liv på, då fantasin leder till urspårning. Endast om den är verkligheten, vilket vill säga går upp i den eviga världsbilden som ett oumbärligt [led], då är den livsbefordrande och leder till invigning, som i sin tur innebär den totala frigörelsen från fantasivärldarnas villfarelser och urspårningar. Den innebär upplevelsen av odödligheten, upplevelsen av sig själv som tidens och rummets skapare och därmed sitt eget jags uppgående i detta stora, att vara ett med den evige Fadern eller framträda som människan i Guds avbild. Detta är Kristus återkomst på himlen. Det är frälsningen från helvetet eller domedagen. Till dess får man således leva i de fantasivärldar och föreställningsområden som man själv är suggererad av, och som man här så högt lovprisar och försvarar.