Det är många människor i våra dagar som under de mycket oroliga förhållanden vi upplever och med utsikt till ännu oroligare tider, mycket gärna vill veta lite mer om framtiden. Det är därför inte ovanligt att människor får sina horoskop ställda eller på annat sätt söker få en förutsägelse om vad framtiden skall föra med sig. Det som de vill veta är i regel endast något privat ödesmässigt. Och det kan ju också i vissa fall ha sin betydelse, om astrologen förutom sin speciella kunskap baserad på studier också besitter intuitiva förmågor och är en så stor psykolog, att han eller hon kan se vem han eller hon har framför sig, och vad vederbörande kan tåla att få veta. Annars kan horoskopen bli till större skada än nytta, och man bör därför, om man vill syssla med denna urgamla vetenskap, gå fram med största varsamhet. Men de jordiska människorna har ju inte bara ett personligt öde eller karma, de befinner sig inom ett stort kollektivt ödesområde, som det är av största betydelse att de får kunskap om. Det finns redan en förutsägelse om detta kollektiva eller gemensamma öde, men då den föreligger i symboliskt bildspråk, har människorna varit benägna att missförstå och vantolka den. Den är känd under namnet "domedag". En del tar denna berättelse rent bokstavligt och tror blint på att det på en bestämd dag skall ske exakt det som har skildrats i Bibeln. Men de flesta intellektuella människor skakar på huvudet åt denna gamla berättelse och menar att den inte kan ha något som helst med verkligheten att göra. Förutsägelsen lyder således: "Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem ifrån varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, men getterna på den vänstra sidan. Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse' Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar'."

För en modern människa, som inte har förmåga att tro blint på religiösa formler och lärosatser, måste sådana bibelord, som har sin upprinnelse i en orientalisk tanke- och bildvärld, helt naturligt förefalla som fantasteri. Men icke desto mindre har denna gamla förutsägelse något med människans verklighet av i dag att göra, inte i bokstavlig mening, men som bild och symbol. Det är en berättelse om jordmänsklighetens öde i stora drag inom den period av dess historia, som med rätta kan symboliseras med ordet "domedag". Naturligtvis är "domedagen" inte ett bestämt datum under ett bestämt år; det som kan karakteriseras som "domedag" är den sista delen av den stora tidsepok under vilken kulturen varit baserad på krig. Och den jordiska mänskligheten lever just nu i denna epok, därför kan det ha betydelse för dem av dess enskilda individer, som är andliga forskare, att veta vad det är som håller på att ske omkring dem, och vad de själva kan göra till gagn för helheten i denna världssituation.

Vi har i ovan nämnda bibelcitat en stor del av jordmänsklighetens öde koncentrerad i bildlig form. Den berättar om hur mänskligheten efter hand delas i två läger, och det är inte så svårt att se att något sådant just äger rum rakt framför våra ögon. Jordmänsklighetens kultur har under långa tider baserats på och upprätthållits genom krig, alltså med hjälp av krigare eller "dråpare". Denna epok skall inte fortsätta längre än tills mänskligheten delats upp i två stora motsatta grupper. Då har denna epoks "yttersta tider" kommit, då skall den ena gruppen "taga i besittning det rike som är tillrett åt dem från världens begynnelse", medan den andra gruppen skall avlägsnas i eller genom "den eld, som är tillredd åt djävulen och hans änglar". Vi har här mänsklighetens öde framför oss i ett nötskal. Nu är då den stora frågan, vilka som är "fåren" och vilka som är "getterna". Men detta ger den bibliska förutsägelsen i själva verket också en förklaring på. Utåt är världen i dag delad i de två läger som vi kallar "öst" och "väst", och många anser kanske att det är dessa läger som symboliseras som "fåren" och "getterna", och inom varje läger menar man kanske att det är de andra som är "getterna". Men sett i ett kosmiskt perspektiv är bilden en annan, då ser man att det finns "får" och "getter" i båda dessa läger. I den bibliska förutsägelsen sägs det till "fåren", att de skall "taga i besittning det rike, som var tillrett åt dem, före världens begynnelse". Det är alltså inte tal om något av de riken eller kulturer som hittills har existerat, och som kunnat upprätthållas endast genom krig. Det rike det är fråga om är ett rike baserat på fred, en ny världskultur, som är målet för det utvecklande av liv som genom årmiljoner ägt rum på jordklotet. Men när det skall vara ett fredsrike, kan det ju inte vara krigarna eller dråparna som skall ta det i besittning. Detta nya världsrike måste skapas av människor och nationer som är absolut fredsälskande och för vilka diktatur, terror, allmänspionage och fråntagande av de enskilda individernas rätt till självständigt tänkande är passerade stadier.

All diktatur på detta klot är dödsdömd och håller på att gå sin undergång till mötes. Hitlers och Mussolinis slut och det öde som drabbade deras länder, är ett exempel på "den eld, som är tillredd åt djävulen och hans änglar", vilket vill säga dråpare, terrorister och människor som har begär efter att ha makt över andra. Men det är väl inga intellektuella människor av i dag som tror att krigens, gaskamrarnas och terrorismens så kallade kultur är färdig, därför att Hitler och Mussolini är döda? Det finns alltjämt många diktaturanhängare som försöker kamouflera sin politik som demokrati, även om den inte har något med verklig demokrati att göra. Just därför att det i så många människors sinnen nu råder en längtan efter en fredens kultur, som är baserad på andlig frihet och lika rätt till livets goda, försöker diktaturanhängarna på alla sätt att kamouflera sin politik och åberopa att den är den enda verkliga demokratin. Men det finns ännu inte någon verklig demokrati på jorden. Det finns en viss spirande början till det som en gång skall bli en sådan demokrati. Det finns som ett verkligt demokratiskt sinnelag i enskilda jordmänniskors medvetande runt om på hela klotet, och det är dessa människor som karakteriseras som "fåren". Den bibliska förutsägelsen ger också en fingervisning om det sinnelag eller det psyke som kännetecknar "fåren", och likaså om det som kännetecknar "getterna". Det står att konungen säger till dem som står på hans högra sida, alltså till "fåren": "Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka, jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och I klädden mig, sjuk och i fängelse, och I besökten mig". Men inför detta tal kände inte dessa att det var till dem det talades. De kände inte att de hade gjort så mycket för konungen. Detta visar oss att deras förhållande till konungen inte var något beräknande eller konstlat, utan en naturlig egenskap, ett självklart sätt att vara, som de själva inte ens hade lagt märke till. De som således hjälper sin nästa, hjälper i verkligheten Gud. Människor som inte först och främst söker sitt eget, som inte önskar ha makt över andra eller tvinga andra att tänka som de själva och som på många sätt tvärtom försöker hjälpa andra, de är denna jords verkliga demokrater, de är "fåren" för vilka ett verkligt människorike, en fredens kultur har varit bestämd innan detta klot hade stelnat från sitt glödande tillstånd och blivit en värld där vegetabiliska och animaliska väsen kunde leva. Den högsta humanistiska inställningen är kännetecknet på "fårens" psyke. Kännetecknet på "getternas" mentalitet är raka motsatsen till detta. Dessa väsen tror att de har "tjänat konungen" i alla avseenden och därför är självskrivna för platsen på den högra sidan. Då han säger: "Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka, jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke", svarar de: "När sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?" Och konungen svarar: "Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I heller ej gjort mot mig". Dessa människor har alla varit självrättfärdiga. Vad de anser sig ha uträttat av gott, har de gjort för att man skulle kunna se hur goda de var, eller för vinnings skull, eller av andra själviska orsaker. De har haft fred på läpparna, men krig i hjärtat och deras medmänniskor har endast varit av intresse för dem som medel de kunde använda till egen fördel, annars var de ingenting värda, och deras väl och ve intresserade dem inte.

Vi måste förstå att "domedagen" är en tidsperiod, under vilken ett slags utrensning av psyket äger rum. Genom en rad inkarnationer på detta klot får de jordiska människorna skörda vad de med sina tankar och handlingar har sått i tidigare liv. Därmed ändras psyket. Det blir handlingar som människorna inte nänns utföra, därför att deras samvete förbjuder dem det. Men vad är då deras samvete? Det är den tankegång som är resultatet av många lidandeserfarenheter från tidigare inkarnationer. Även om de inte kan minnas vad de då har upplevt, har upplevelserna etsat sig fast i deras psyke som en mer eller mindre medveten farofantasi och erfarenhetsskapelse, så att de inte bara inte kan nännas vara orsak till andras lidanden, utan också försöker, där det är möjligt, att avlägsna lidandena och skapa bättre livsmöjligheter för sina medmänniskor. Det vill alltså säga att de jordmänniskor, som i dag representerar det som i den gamla förutsägelsen har karakteriserats som "fåren", har blivit sådana genom de erfarenheter de fått av att skörda den säd de tidigare har sått som "getter". Under den del av domedagsperioden som hittills gått, har de förvandlat sitt medvetande och de längtar efter en kultur som verkligen är baserad på fred och nästakärlek, en kultur där människans skaparförmåga och arbetsförmåga är värdet och inte gods eller guld, och där den i Bibeln omtalade "konungen" regerar, vilket vill säga att det rena mänskliga medvetandet, som är invigt och ett med Fadern, manifesterar sig i de enskilda människorna till gagn för helheten.

När människor i dag helt naturligt är intresserade av sitt framtida öde, bör de tänka på att de själva skapar det med sin tankegång och sitt sätt att vara. Under de kommande århundradena kommer det att skapas en verklig fredens värld på detta klot, en värld där konst och vetenskap skall blomstra till gagn för hela mänskligheten. Det blir de människor som är demokrater till sinnet som skall skapa denna värld. Men vad kommer då att hända med de människor som inom denna tidrymd inte förmår förvandla sitt "getmedvetande"? Dels kommer de att råka ut för förfärliga saker i det ragnarök som ett kommande krig skall bli. Och därefter kommer de inte längre att inkarnera på detta klot, utan på ett klot i universum där deras speciella medvetande och organismskapelse kan passa in i helheten. Men då deras medvetande är ett krigarmedvetande som sår "eld och svavel", blir det ett ganska primitivt klot där de måste uppleva "gråt och tandagnisslan". Men också dessa väsen kommer naturligtvis en gång att nå fram till att utveckla ett samvete som kan karakteriseras som "fårens" medvetande, och då kommer de att befordra en högre utveckling på det klotet, eftersom inget väsen någonsin går förlorat eller döms till evig pina.