Mitt i vinterns mörker, slask och kyla finns det en längtan efter våren och sommaren. En längtan efter ljus och värme, en längtan efter soliga dagar. Så fort vi har passerat julen och den kortaste dagen, är alla blickar och förväntningar riktade mot sommarens fagra tid. Denna förväntningarnas princip, detta hopp om kommande ljus, glädje och välbefinnande är en universell princip. Det är inte endast under årskretsloppets mörkertid eller vinter som denna princip gör sig gällande. Den gäller också under alla de andra olika kretsloppens vinterzoner eller mörkertider som vi passerar. Som ni vet genom mina kosmiska analyser, är vårt jordeliv också ett kretslopp, ett slags år, som har vinter och vår, sommar och höst, respektive barndom och ungdom, mogen ålder och ålderdom. Men liksom detta kretslopp består av dagar och nätter, så utgör det i sig självt ett slags dag i ett stort kretslopp. Så gigantisk är vår tillvaro, så allomfattande är vårt liv, att de sjuttio år som är dammkornets år, i verkligheten endast är ett dygn i ett visst bestämt större kretslopp, som vi befinner oss i. Detta kretslopp är naturligtvis, liksom alla andra kretslopp, också indelat i de fyra avsnitten eller årstiderna: vinter och vår, sommar och höst. Enligt naturens eviga lagar ska vårt nuvarande jordeliv utgöra ett dygn någonstans i en av detta stora kretslopps årstider. Vårt jordeliv ska alltså vara en dag eller ett dygn, i detta kretslopps vinter eller vår, sommar eller höst. Då detta kretslopp inte är ett fysiskt kretslopp, utan ett mentalt eller andligt kretslopp, kommer det alltså att märkas på vår mentalitet, vårt sätt att vara och handla, vår känsla, intelligens, intuition och de övriga grundenergiernas kapacitet och den härav följande moralen i vårt uppträdande, var vi befinner oss i detta kosmiska kretslopp. Om vår moral, tanke- och handlingssätt manifesterar vinterns princip, vilket vill säga i stor utsträckning baserar sitt liv på andra levande väsens död och undergång, om vårt liv är baserat på själviskhet och egoism, så att vi till varje pris hänsynslöst armbågar oss fram på vår nästas bekostnad och därmed skapar sorg, lidande, förtryck och fattigdom för denna nästa, då utgör vårt nuvarande jordeliv ännu bara en vinterdag i det kosmiska kretsloppet. Om vi ser ut över världen och betraktar jordmänniskornas inbördes förhållande till varandra och ser den misstro, detta fastklamrande vid vapenmakten, den lögnpropaganda man använder sig av, det auktoriserade baktalandet eller skvallrandet som befordras genom press och böcker, den svält och fattigdom som årligen dräper miljontals människor, den omåttligt kostsamma militarismen och upprustningen, som genom de skattebördor som den påför allmänheten håller denna nere i proletariatet, men också slavbinder eller förtycker människorna under deras vackraste ungdomstid, höjdpunkten i deras fysiska, rent kroppsliga tillvaro och tvingar dem att undervisas i att mörda och dräpa sin nästa, då är det lätt att se att miljoner och åter miljoner av jordmänniskornas nuvarande liv utgör en vinterdag i det stora, kosmiska kretsloppet.

Jordmänniskornas nuvarande liv är således i verkligheten, kosmiskt sett, en grå och trist vardag i det stora kosmiska kretsloppets vinterzon. Om man kan komma fram till denna insikt och göra den begriplig, har man nått himmelshögt över den moderna vetenskapens spetsfundiga teorier och formler angående materia, energi eller kosmiska strålar, ja, kort sagt hela dess fysiskt sett fenomenala teoretiska fysik, som emellertid ännu inte ger mer insikt i livsgåtans lösning än att dess yppersta representanter, dess mest världsberömda namn, lyckligt ovetande avslöjar sin kosmiska medvetslöshet genom att uttala att det är fullständigt dåraktigt att tro, att det skulle finnas ett liv efter döden – en uppfattning som ligger så långt under oss, att vi nästan inte kan se den från vår kosmiska himmel. Detta sägs inte för att förringa den nytta och välsignelse som denna vetenskaps fysiska framsteg kan åstadkomma den dag dessa används i kärlekens tjänst, utan för att visa att livsgåtans lösning inte finns och inte kan finnas utanför en kärleksutveckling inne i vår egen mentalitet. Utvecklingen av intelligensen allena kan omöjligt avgöra det. Dessa väsens vetande har då också i första hand i särskilt hög grad befordrat vintern, krigen och därmed lemlästning och död. Dessa världsberömda väsens nuvarande liv är likaledes en grå vardag i det kosmiska kretsloppets vinterzon. Livsmysteriets lösning är för dem ännu inhöljt i djupaste dunkel.

Nej, vägen till himmelriket eller det kosmiska kretsloppets sommar är inte en fysisk beräkning, den är inte en del av den teoretiska fysiken. Den är i stället, liksom i alla andra kretslopp, en klimatförändring. På samma sätt som årskretsloppets vinterzon inte kan ändra sig förutom genom den klimatförändring som skapar våren och sommaren, på samma sätt kan inget väsens verkliga upplevelse av det kosmiska kretsloppets vår och sommar äga rum förutom genom samma väsens egen mentala klimatförändring. Jordmänniskornas nuvarande liv är för allmänhetens vidkommande en grå vinterdag. Den ska alltså förändras så att den blir en vårdag och därefter till att bli en sommardag. Det fysiska jordelivet ska alltså komma dithän att det uppvisar en totalt förändrad karaktär. Denna förändring har redan börjat göra sig gällande i form av en begynnande längtan efter fred. Längtan efter att förena människorna och skapa allt till en enda värld, längtan efter krigens avskaffande, längtan efter att få leva i en långt högre och vackrare form av tillvaro, längtan efter ett fullkomligt liv, längtan efter kärlek, är de begynnande livskrafter, safter och inre funktioner som alltid gör sig gällande inuti en vinter- och vårzons liv. Det är detta inre liv, dessa inre krafter, som till sist får skogarna och markerna att grönska och blommorna att dofta och fåglarna att sjunga, ja, får allt liv att vakna och i förening skapa sommarens kolorit. Exakt samma principer återfinns i det mentala kretsloppet. De verkande krafterna i jordmänniskornas grå och trista mentala vintertillvaro, som kommer att få våren och sommaren att spira fram och skapa väsendets jordeliv från att vara en grå och trist vinterdag till en värmande och lysande sommardag, är således uteslutande dess längtan efter och förmåga att utveckla sommarens värme och ljus inom sig. I samma grad som väsendet kan älska sin nästa som sig självt, i samma grad kommer dess jordeliv att bli en sommardag i dess kosmiska spiral eller i dess eviga tillvaro.

Därför finns det inom den jordmänskliga mentala sfären ett medvetandefält, genom vilket vägen går direkt fram emot våren och sommaren eller till paradiset. Det är genom detta fält som förhållandet gentemot ens nästa i särskilt hög grad uppstår eller utlöses. Endast genom den sympati som vi hyser gentemot vår nästa, kan ett högre tillvaroplan, alltså den kosmiska våren och den efterföljande sommaren, upplevas. I samma grad som denna känsla smälter bort egoismen eller själviskheten, som ju är detsamma som den mentala sfärens frost och kyla, i samma grad inträder upplevelsen av livets vår och sommar. Och med detta bortsmältande av egoismen och den därav begynnande uppkomsten av lusten och glädjen att tjäna andra levande väsen, börjar vintern att avta från vårt nuvarande jordeliv. Det finns inte längre någon grå och trist vardag i det kosmiska kretsloppets vinterzon. Det börjar bli en ljus vårdag med alla dess livgivande företeelser och detaljer. Då kärleken är universums grundton, kommer man, i samma grad som denna ton blir den dominerande i ens mentalitet, ju bli i stånd till att förnimma den absoluta sanningen eller den djupaste kärnan i allting. Kärleken är denna djupaste kärna i allt och alla och blir därmed den djupaste sanningen. Med denna växande kärlek i sitt eget inre, växer alltså förmågan att uppleva sanningen. Man börjar bli sin egen sol, sin egen ljuskälla. Och i detta ljus börjar man uppleva det verkliga livet. I kraft av detta ljus kan man genom självsyn börja se och uppleva livet och tillvaron, som det gudomliga led i den gudomliga kärleksplanen med universum, som det i verkligheten är. Liksom man då börjar se verkligheten och därmed den absoluta sanningen på det materiella planet, på samma sätt kan man nu också se den absoluta sanningen på det andliga planet. Det man nu ser, är inte illusoriska företeelser eller ologiska fantasier eller vidskepliga förstelnade föreställningar. Här ser man allt i relation till Gudomen och därmed till verkligheten. Man är höjd över illusionernas värld, över tiden och rummet, över all primitiv jordmänsklig kyla och frost, alla jordmänskliga dräpande manifestationer. Man är själv inkarnationen av den kosmiska sommaren. Man är inkarnationen av förståelse, förlåtelse, kärleksyttringar och glädje. Man har gått igenom invigningens port och tillsammans med alla andra, som har passerat denna port, utgör man nu den lysande och värmande glädjens och lyckans sol, som tillsammans skapar det sanna paradiset eller det som utgör "himmelriket", och som ska motta alla jordmänniskor och ge dem fred, glädje och salighet.