M0479
Genom salighetsriket
av Martinus

1. Om att analysera den andliga världen
Jag har ännu inte kosmiskt analyserat igenom alla detaljer i den andliga världen eller livet efter döden, som är huvudämnet för denna föredragsserie, och måste därför hålla föredragen på ren intuition. Jag kan därför endast ge er upplysningar om de stora allmängiltiga principerna och företeelserna i livet hinsides den fysiska världen. Då jag inte på något sätt tillägnar mig vetande från böcker eller andra väsen, utan endast genom min egen personliga kosmiska upplevelseförmåga, blir jag ju vittne till en mängd företeelser i den andliga världen som jag för närvarande inte har namn på. Jag måste då vid sådana tillfällen själv ge dessa företeelser namn eller ta reda på om de redan är kända här på det fysiska planet, och vilka namn de då är kända under. Är några av dem redan kända här är det ju mest praktiskt att låta dessa behålla de namn som de är kända under, om dessa namn då inte är totalt missvisande. I dessa områden hinsides den fysiska världen, om vilken jag tidigare har berättat för er, finns det därför en hel serie detaljer att tillrättalägga och ge namn, innan jag kan låta materialet övergå till mitt huvudverk "Livets bok" och de till detta verk knutna kompletterande skrifterna. Den andliga världen har således många detaljer och sfärer, särskilda upplevelsetillstånd och förhållanden, som jag därför här i föredragen blott just kan antyda, men som ni genom de kommande utarbetade kosmiska analyserna helt kommer att kunna få den nödvändiga klarheten i. Mina föredrag är alltså endast avsedda för att ge er de stora huvudprinciperna och grunddragen i det andliga livets värld.
Härefter fortsätter manuskriptet i stickordsform med en kort resumé av de tidigare föredragen i serien, och Martinus inleder därefter berättelsen om "salighetsriket".
2. Det diskarnerade väsendets upplevelse av salighetsriket. Individens absolut personliga inre värld
Vad förstår man med "salighetsriket"? – Med "salighetsriket" kommer man att förstå individens absolut personliga "inre värld", totalt avskild från den "yttre världen". Det är från den yttre världen sett ett "vilotillstånd", som överskyggar det andliga väsendet. Det har i detta tillstånd ingen som helst vaken dagsmedveten upplevelse i den yttre världen. Men det betyder inte att väsendet är medvetslöst och inte befinner sig i vaken dagsmedveten upplevelse. Tvärtom, men denna vakna dagsmedvetna upplevelse är uteslutande en återupplevelse av ting eller detaljer som det redan har upplevt. Detta vill alltså säga, att livsupplevelsen här uteslutande består i att uppleva erinringar. Vad som inte existerar i medvetandet som erinringar, kan individen inte uppleva här. Individen kan alltså i salighetsriket inte uppleva någon som helst "ny upplevelse" från den "yttre världen". Individen lever alltså i en redan passerad tillvaro. Han har ingenting med den i den yttre världen nuvarande tiden att göra eller med det årtal man här lever i. En del väsen lever således i dag i tiden omkring sekelskiftet, andra lever i tiden omkring Frederik VII:s tid, medan andra åter lever ännu längre tillbaka. Det finns människor eller rättare sagt jordmänskliga andar som återupplever sina minnen upp till både två och tre liv tillbaka i tiden, vilket vill säga upp till 450-500 år tillbaka i tiden. Det finns således jordmänskliga andar som i detta ögonblick i sitt salighetstillstånd återupplever sina minnen från omkring 1448-1498. Här finns alltså avlidna från det tjugonde århundradet som för närvarande upplever tiden från före och omkring Martin Luther, liksom de upplever sina senare inkarnationer eventuellt under Kristian IV eller andra kungar som deras fysiska inkarnation existerade samtidigt med. Det finns jordmänskliga andar, som i dag i salighetsriket upplever att de åker med de allra första järnvägstågen eller är imponerade av det första ångfartyget eller är med i glädjeruset över livegenskapens avskaffande. Likaså finns det jordmänskliga andar som i detta ögonblick jublar över Abraham Lincolns lag om slaveriets avskaffande, och deras härav följande egen begynnande befrielse från tortyr och träldom.
3. Gäster och hemmahörande i salighetsriket
Som ni ser, är det inte ointressant att passera salighetsriket. Och dock är de jordmänskliga andarnas upplevelse av salighetsrikets domäner nästan att betrakta som intet, när vi tänker på väsen som kan gå tillbaka årtusenden i sin minnesvärld, vilket ju är fallet med de väsen som är hemmahörande i salighetsriket. De jordmänskliga andarna är liksom alla andra andar, som ännu är underkastade reinkarnationen, endast gäster i salighetsriket. Däremot är de väsen, som har gått igenom hela det mellankosmiska kretsloppet och har uppnått detta kretslopps fem yttre rikens fullkomlighet, nu hemmahörande i salighetsriket och skall härifrån nu långsamt inkarnera i ett nytt kosmiskt spiralkretslopps mineral- och växtriken och sedan därifrån utvecklas vidare till samma kretslopps djur- och människoregioner.
Vad har nu jordmänniskan ut av denna passage i salighetsriket? – Hon har det utbytet, att hon här får uppleva en hel del av det samband som finns mellan hennes fysiska inkarnationer. När den jordmänskliga intellektuella anden får en överblick över flera liv, kan den därigenom känna igen de personer och händelser som den är ödesmässigt knuten till genom dessa liv, vilket inte är fallet med det vakna fysiska livet som den ju inte ens helt kan överblicka. Här har de första åren av dess liv totalt gått förlorat och måste meddelas vederbörande av andra väsen. Men det är ju inte bara de första åren, utan oändligt många av alla andra upplevelser eller minnen som också har gått förlorade för det vakna dagsmedvetandet. Det har därför sin betydelse att individen får en livsform inom vilken alla de ting är avlägsnade, som i det vakna tillståndet förhindrar väsendet att se sitt tillryggalagda liv. Detta medför då längtan efter nytt fysiskt liv osv.
Manuskriptet slutar med dessa ord:
Moral och nästakärlek som det andliga livets frigörelse och utveckling.
Artikeln är en återgivning av Martinus manuskript till ett föredrag i Institutets föredragssal, söndag den 22 februari 1948. Manuskriptet är inte avslutat. Styckerubriker av Ole Therkelsen. Godkänt i rådet 1/4 2005. Artikeln har ej tidigare varit införd i Kosmos.
Översättning: MR
Version från Kosmos 2006-3
© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.