Då det levande väsendet i sin absoluta analys inte utgör ett uteslutande fysiskt föremål, utan är av en så djupgående natur att dess framträdande och upplevelse av livet betingas av en serie krafter och realiteter som ännu ligger långt utanför allfarvägen för den jordiska människans vanliga tankegång och föreställning om livet, kan svaret på ovannämnda fråga naturligtvis inte manifesteras utan att representera just sådana främmande tankeområden. Svaret kommer därför för det stora flertalet av människorna att verka fantastiskt och besynnerligt, i synnerhet för sådana individer som ännu är så primitiva att de om sig själva tror att de är auktoriteter på varje tänkbar form för analysering och därför på förhand förnekar allt de inte förstår eller har förmåga att uppfatta. För sådana människor har dessa rader naturligtvis inte skrivits, utan däremot för individer som verkligen har förmåga och tolerans nog att rikta blicken mot de djup eller den verklighet som för allmänheten ännu döljer sig under den dimslöja vi kallar fantasi.

För att kunna göra vad man vill måste man ha en hundra procents fri vilja. Med hundra procents fri vilja skall här förstås en total övervinnelse av hindren för ens normala begärs tillfredsställelse. Men då såväl övervinnelse som hinder endast kan existera som identiska med energi, blir viljeutlösning sålunda detsamma som en reaktion mellan två former av energi. Och den fria viljan kan alltså endast upplevas där de krafter som representerar viljan, är starkare än de krafter som representerar hindren. Där det motsatta är fallet, kan individen ju inte få sitt begär tillfredsställt och känner därför sin vilja fängslad eller bunden. För att få viljan fri, måste man alltså nå därhän att kunna befordra denna med krafter som är högre än de krafter som utgör hindren. Och det är just detta förvärvande av förmågan att använda högre och högre krafter för befordran av sin vilja som vi i den dagliga tillvaron upplever under begreppet utveckling. När de levande väsendena utvecklas från låga, primitiva till högt utvecklade former för liv, innebär det i själva verket bara, att de får förmåga att använda mer och mer överlägsna energier för befordran av sin vilja, varigenom hindren i motsvarande grad förminskas för att till sist helt upphöra. Och individen har då en hundraprocentigt fri vilja. Att få en fri vilja består alltså i att göra sig energierna eller krafterna underdåniga.

Vi har alltså här nått till gränsen för de krafter som de jordiska människorna i utveckling nått fram till att behärska och dem de inte behärskar. De energiformer de nämnda väsendena behärskar, representerar alltså första och andra graden. Dessa båda grader i förening med tredje graden utgör det vi kallar fysisk materia eller de materiella krafterna. Och inom dessa krafter har de jordiska människorna i ett inte helt ringa område nått fram till att göra sig dessa underdåniga. De har sålunda till en viss grad gjort sig till herre över elden, till betvingare av blixten. De låter elementen i form av hästkrafter föra dem över land och hav, genom luft, vatten och rymd. Med hjälp av tekniska apparater har de förlängt sina fysiska sinnen. De börjar få inblick i främmande världar. De är invigda i elektronernas gång. Den enskilde individen kan tala till hela jorden och höras över hela världen på en gång. Genom fototekniken kan han till och med mitt i nattens mörker skåda dagens ljus. Människorna är sålunda på god väg att göra sig till en hundra procents härskare över vissa delar av världsenergiernas område och är därmed i motsvarande grad på väg att få en hundra procents fri vilja eller förmåga att göra vad de vill på ifrågavarande område. Men icke desto mindre är det sålunda erövrade området ändå av en så ringa dimension i förhållande till det område som ännu inte behärskas av det mänskliga medvetandet, att människorna känner tanken om fri vilja som en utopi, som en abnormitet, i synnerhet därför att krafterna ju är herre över människorna där människorna inte är herre över krafterna.

Då all absolut fullkomlighet baseras på det levande väsendets behärskning av krafterna och inte på det omvända, och då nämnda fullkomlighet åter är grundval för det absolut behagliga, medan ofullkomlighet är grundval för det absolut obehagliga, så blir krafterna utomordentligt behagliga där de gjorts till tjänare, men högst obehagliga där de ännu är herre över väsendena. Och det är just med avseende härpå som man kallar manifestationer som representerar en absolut behärskning av krafterna för ideal, för det goda, liksom dessa manifestationer ju också framträder som kärnan i all religion och gudsdyrkan. Är det inte just manifestationsformen "att kunna göra vad man vill" som man tillskrivit det högsta väsendet eller Gudomen och samtidigt lovat människorna framträdande "som hans avbild och honom lika"? Och är det inte också just med hänsyn till det ovannämnda som man kallar manifestationer som inte representerar en total behärskning av energierna för "det onda", för "straff"? Är inte "helvete" beteckningen på den tänkta högsta kontrasten till det behagliga och "djävulen" uttrycket för den tänkta högsta motsatsen till idealväsendet?

Men då kärlek är uttryck för krafternas verkliga behärskning, har jordens människor ännu en bra bit kvar att uppöva sig i att övervinna de högre graderna av energier, innan de förnimmer en absolut fri vilja. Dessa energier är alltså inte fysiska och betecknas därför också i den dagliga tillvaron som andliga krafter. Dessa krafter är inte direkt synliga för de fysiska sinnena, därför att de vibrerar i svängningsgrader son är rent mikroskopiska i förhållande till de grövre svängningsgrader som de fysiska energierna representerar och till vilka de fysiska sinnena är avpassade. Men även om dessa andliga krafter inte är fysiskt synliga, betyder det naturligtvis inte att de är onaturliga eller overkliga, tvärtom. De är lika verkliga som de fysiska krafterna och kan i själva verket betecknas som ett slags högre eller finare form av elektricitet. Detta betyder åter att individens andliga funktioner i själva verket är detsamma som en utlösning av motsvarande högre eller finare former av elektriska strömmar, strålar eller vågor. För att det levande väsendet skall kunna använda sig av dessa strömmar, måste det ha ett antennsystem. Och detta återfinner vi just i form av dess organism. Denna utgör i form av hjärna, nervsystem och övriga organ i själva verket en ackumulator- och antennanläggning vidmakthållen av ett evigt Något som jag inte heller har plats att definiera här, men som i Livets Bog beskrivits under beteckningen "X 1" och såsom jaget i det levande väsendet. Denna jagets anknytning till energierna förnims av det levande väsendet självt som "tanke", en förnimmelse som åter är detsamma som livets upplevelse.

Som nämnts har jordens människor i utveckling passerat kulminationen av första och andra graden av världsenergierna. Dessa båda grader ligger åter till grund för de realiteter vi kallar instinkt och tyngd. Dessa båda energiformer i förening med en latent form av tredje gradens energi utgör tillsammans grundval för varje form av viljeutlösning som befordrar principen "att dräpa". Denna princip eller denna viljeutlösning är därför den bärande livsbetingelsen i djurriket. Och jordens människor blir därför att betrakta som tillhörande detta rike i samma grad som de representerar en sådan form av viljeutlösning.

Genom en total behärskning av världsalltets grundenergier i viljeföring uppnår det levande väsendet sålunda den högsta upplevelse av kärlek, skapande och salighet. Men när jordens människor når fram till att representera ett sådant medvetandetillstånd, är de inte längre människor efter jordiska begrepp, utan tillhör zoner eller riken som inte är av denna världen, och svaret på huruvida den jordiska människan har fri vilja, blir därför att uttrycka sålunda: