Vad beträffar den åttonde tankekoncentrationen i "Vår Fader", "utan rädda oss från det onda", kan den i själva verket endast sägas vara ett supplement till eller en fortsättning på den sjunde bönen. Som jag redan har förklarat, kan det inte i absolut mening vara ett "ont" att uppleva realistiska eller praktiska erfarenheter när all annan väg till kunskap är spärrad, då ju livet i motsatt fall helt skulle avstanna eller upphöra. Det enda som möjligen kunde betecknas som något "ont", även om detta i absolut kosmisk mening inte är korrekt, eftersom allt här ju är "mycket gott", det skulle just vara att utsätta sig för erfarenheter av bittra lidanden eller kroppsskador, där man i själva verket har kunskaper nog för att undgå dessa och därför endast upplever dem på grund av mental slapphet eller bristande omtanke. Denna mentala slapphet eller bristande omtanke och verkningarna av detta är alltså i realiteten det enda som i detta sammanhang kan betecknas som "det onda". I sin helhet kan alltså den sjunde och åttonde tankekoncentrationen i "Vår Fader" i själva verket uttryckas så: "Hjälp oss så att vi inte låter oss förledas till att ignorera vårt erfarenhetsmaterial, vår kunskap eller andras berättigade råd och vägledning, utan ständigt vidmakthåller vår förmåga att undgå det 'onda' eller obehagliga som består i att återuppleva lidanden och smärtor som vi i själva verket har kunskap och förmåga nog till att undvika".