189. Genom att på detta sätt kunna samla alla sina minnen av ett bestämt slag till ett fält, får individen alltså en förstärkt igenkänningsförmåga. Detta innebär i sin tur att individen då får förmågan att känna igen tingen i en djupare och mer detaljerad utsträckning än som annars skulle ha varit fallet. Han kan således genom denna sammanföring av minnen tillägna sig ytterligare upplevelse inom igenkänningsområdet. Denna extra upplevelse har han alltså medvetet skaffat sig genom att mobilisera alla sina minnen av ett visst slag till förmån för igenkännandet av en uppträdande yttre realitet eller manifestation. Ett sådant genom minnesmobilisering uppkommet, mer djupgående igenkännande möter vi i den dagliga tillvaron under begreppet "definition" eller "analys". Att definiera, analysera, resonera om eller "tänka över en sak" är alltså att mobilisera redan tidigare upplevda minnen inom ett bestämt område till förmån för igenkännandet av en med dessa minnens art besläktad yttre företeelse, och därigenom uppstår ett ökat igenkännande av denna företeelse. Detta igenkännande eller denna analys blir då identisk med individens första form av "kunskap". I hur pass hög grad kvaliteten hos denna kunskap är ett uttryck för den absoluta verkligheten eller det faktiska förhållandet, beror sedan på hur stor grupp eller summa av minnen som individen har på fältet i fråga, och på hur utvecklad hans förmåga att mobilisera minnen är. Att analysera eller "tänka över en sak", är alltså en funktion som inte kan utföras med händerna eller försiggå på det fysiska planet; den är därigenom en "andlig funktion", som alltså äger rum med hjälp av intelligenskroppen. Dessa av besläktade minnen sammansatta fält kommer alltså att utgöra kraftcentrum i igenkänningsförmågan och grundval för all absolut kunskap, och främjar därmed varje form av ytterligare begåvning. Genom denna omflyttning av minnena kommer väsendet nämligen att få nya upplevelser. Det upptäcker inte bara att minnena kan sättas samman och därigenom bli förstärkta kraftcentrum för igenkänningsförmågan, utan också att dessa sammansättningar eller grupperingar utgör helt nya "bilder" eller "bildformationer". Det blir därmed mer och mer bekant med de enskilda minnenas särskilda natur, med att vart och ett av dem har "form", "fason" eller "figur" – har "konturer". Detta betyder vidare, att när två eller flera minnen sätts samman, utgör denna kombination en ny enhet i en ny fason, med nya konturer, det vill säga en helt ny "figur" eller "bild". Men denna nya bild är ju inte en minnesbild, utan en nyskapelse som innebär en ny upplevelse. Men då denna upplevelse inte tillkommer med hjälp av fysiska sinnen, eftersom den varken blivit hörd, sedd, luktad, smakad eller på vanligt sätt förnimd med känseln, blir den av rent andlig natur. Men denna andliga upplevelse efterlämnar också minnen i individens medvetande. Dessa utvidgar i sin tur hans igenkänningsförmåga i fråga om andliga realiteter. Han får på så sätt efter hand erfarenhet av att kombinera minnena med varandra, inte bara för att förstärka igenkänningsförmågan, utan också för att låta de enskilda minnesbildernas fasta figurer och konturer tillsammans med andra minnesbilders figurer och konturer ge upphov till nya figurer, bilder eller bildformationer. Genom dessa erfarenheter uppstår på så sätt hans "medvetna förmåga att skapa". Men detta skapande försiggår ännu bara i minnesmaterialet. Minnena kan i detta fall liknas vid byggklossar, med vilka individen alltså kan bygga upp helt nya bildformationer. Dessa bildformationer blir då av samma speciella natur eller karaktär som de minnen av vilka de är uppbyggda eller sammansatta. Av hörselminnen skapas således "hörselbilder", av synminnen "synbilder" osv. Men eftersom dessa bilder inte kan beröras med händerna eller förnimmas med fysiska sinnen, blir de identiska med "andliga föremål". Dessa bilder kommer därför, så länge individens dagsmedvetande ännu bara bärs av hans fysiska kropp, att av honom kunna uppfattas enbart som "tankar" eller "tankeformationer". Detta betyder att de andliga föremålen eller kombinationerna i jordmänniskans medvetna fysiska tillstånd endast kan uppfattas som "föreställningar". Men en individs alla tankar eller föreställningar är alltså lika realistiska föremål på det andliga planet som de fysiska föremålen är realistiska på det fysiska planet.