194. Efter hand som materialet för individens andliga upplevelser blir identiskt med den verkliga kärleksenergin, blir ju de av hans upplevelser efterlämnade "spegelbilderna" eller minnena i medvetandet förfinade. Men i samma utsträckning som minnena på detta sätt så småningom blir förfinade, kan de inte längre förnimmas eller upplevas enbart genom intelligenskroppen. Liksom man med den fysiska kroppen inte kan "flytta" förnimmelseminnena, kan man inte heller med intelligenskroppsfostret uppleva eller förnimma minnen som nått upp till en sådan andlig finhetsgrad, att de utgörs av ren kärleksmateria. Sådana minnen kan endast bearbetas av individen när samarbetet mellan hans känslo- och intelligenskroppsfoster har nått en sådan harmoni och renhet, att kärnan till en ny andlig kropp kan börja utvecklas i hans medvetande. Genom ett samarbete mellan det framskridna känslokroppsfostret och intelligenskroppsfostret samt denna nya begynnande fosterkropp blir individen i stånd att kunna uppleva och skapa i tillvarons allra högsta materier eller energiformer. Detta innebär då att han, allteftersom denna nya fosterkropp utvecklas, blir i stånd att kunna förnimma tillvarons högsta minnesmaterial, nämligen spegelbilderna av de harmoniserade högsta kunskapsupplevelserna och ädlaste känsloupplevelserna, vilka alltså tillsammans representerar den fullkomlighet och renhet som här i Livets Bog betecknas som "den verkliga kärleken", till gagn för hans igenkänningsförmåga, som då bringas att nå sin kulmination. Då igenkänningsförmågan genom alla utvecklingsstadier är den faktor som bestämmer området för individens medvetna upplevelser, kommer individen alltså genom denna nya fosterkropps begynnande funktion att börja uppleva kulminationen av den högsta formen av medvetna upplevelser. Eftersom den grund som hela världsalltet vilar på, framträder som identisk med realiteter av den allra högsta intelligensenergin och den allra ädlaste känsloenergin, vilket ju tillsammans är ren kärleksenergi, och då individen med den nya fosterkroppens begynnande funktion just börjar kunna förnimma eller uppleva i denna energi, blir den medvetandefunktion som knyts till den nya fosterkroppen identisk med individens begynnande förmåga att uppleva själva världsalltets grundval, vilket är början till upplevelsen av "den eviga sanningen" eller den begynnande "åsynen av Gud". Denna förmåga eller denna högsta syn kallas här i Livets Bog för "den kosmiska klarsynen". Den kropp som bär denna högsta upplevelse betecknas i denna bok som "intuitionskroppen", och det tillvaroplan där denna kropp kulminerar eller är tillräckligt utvecklad för att kunna bära individens dagsmedvetande, beskrivs i senare avsnitt under benämningen "den gudomliga världen".