203. Som tidigare nämnts, kan man inte med enbart intelligenskroppen förnimma eller nyttja sina allra högsta andliga minnen, eller de minnen som består av den allra högsta känslo- och intelligensenergin i harmoniserad form. Dessa minnen kan endast förnimmas och nyttjas med hjälp av intuitionskroppen. Medan individen är mer eller mindre medveten i sina genom intelligenskroppen, i form av resonerande eller tänkande, företagna omflyttningar av de vanliga syn- och hörselminnena, och samtidigt har dessa under viljans kontroll, så är de genom intuitionskroppen gjorda förnimmelserna och nyttjandena av de högre andliga minnena ännu inte under medveten kontroll hos jordmänniskan och förekommer inte permanent, utan endast i sådana ögonblick då inget ingrepp av tyngdenergin, det vill säga av lägre tendenser, äger rum i individens medvetande. I sådana ögonblick kan individen genom intuitionskroppen komma i kontakt med sitt högsta minnesmaterial. Detta betyder alltså att individen i sådana ögonblick – även om det ännu sker i omedveten form, och därför bara i enlighet med lagen om tilldragning och frånstötning – blir i stånd att nyttja sina allra högsta andliga minnen till gagn för igenkänningsförmågans utsträckning till igenkännandet av nya, högsta andliga upplevelser. Detta igenkännande är detsamma som "kosmiskt medvetande" eller "klarsyn". Samtidigt får individen naturligtvis också förmågan att nyttja samma höga minnesmaterial till gagn för skapandet av nya andliga bildformationer, och får på detta sätt sin skaparförmåga utvidgad. Då även de framskridna jordmänniskorna ännu huvudsakligen befinner sig i de fysiska förnimmelseminnenas funktioner, det vill säga i de mindre framskridna intelligens- och känslofunktionerna, och endast kortvarigt befinner sig i den rena kärleksfunktionen – och intuitionsfunktionen bara kan äga rum då – blir intuitionsupplevelserna alltså i samma mån hastigt övergående. När känslokroppsfostret nått så långt i utvecklingen, att det kan bära individens dagsmedvetande och inte längre är en fosterkropp, blir individen permanent i sin kärleksfunktion och därmed också permanent i sin intuitionsfunktion, som därigenom kommer under viljans kontroll, på samma sätt som intelligensfunktionen redan nu är det hos jordmänniskan.