Martinus: Livets Bog, del 1, st 206

206. Då som nämnts intuitionsfunktionen hos jordmänniskan äger rum utanför hennes viljekontroll och endast framträder momentant, det vill säga vid individens tillfälliga extas eller i inspirationsögonblicken, kan den kunskap som uppstår i individens medvetande genom denna funktion därför inte bli permanent och sammanhängande i sådan utsträckning att den verkliga och eviga sanningen, det vill säga livets högsta analyser eller problem, blir fullständigt klarlagda. Den blir endast ett klarläggande av dessa problem med avbrott, vilkas antal ju kommer att svara mot antalet avbrott i individens extas- eller inspirationstillstånd. Innan detta tillstånd blir permanent, kan individen därför inte alls få något färdigt utarbetat, sammanhängande kosmiskt vetande genom sin intuition, utan endast brottstycken av detta vetande. Detta innebär alltså att ingen individ som inte genomgått den stora födelsen kan få någon permanent kosmisk syn, utan endast kosmiska glimtar av de eviga realiteterna.

Föregående

Nästa