Martinus: Livets Bog, del 1, st 208

208. Ett för tidigt uppnående av de kosmiska glimtarna, vilket innebär att de uppnås innan individens moraliska standard är fullständigt underbyggd, kan alltså vara mycket olyckligt, men kan dessbättre bara äga rum på ett eller annat onaturligt sätt och i en mycket begränsad form eller som ett slags surrogat i förhållande till de verkliga glimtarna. Den absolut ofelbara klarsynen kan endast nås genom utrensning ur medvetandet av lägre tendenser, såsom äregirighet, högmod, intolerans, maktbegär, oärlighet osv. Bekämpandet av sådana företeelser är det ofrånkomliga pris som den fullständiga kosmiska klarsynen måste betalas med. Detta bekämpande gör ju väsendena "renhjärtade" och är alltså den naturliga och äkta övningen eller vägen till den gudomliga synen. Varje form av övning som inte är liktydig med detta bekämpande blir alltså en oäkta övning eller en konstlad väg och kan i bästa fall låta väsendena komma i beröring med vissa av de kosmiska energierna. Men då de ju i så fall inte har genomgått den tillräckliga moraliska utvecklingen, är deras andliga kroppar ännu för späda för denna beröring. Därigenom kommer väsendena i fråga att andligen förlyfta sig och bli till andliga krymplingar, ett tillstånd som oundvikligen alstrar fanatism, och detta tillstånd kan i värsta fall få funktionsnedsättning eller psykisk sjukdom till följd. Och individen möter alltså här "tröskelns väktare" i form av sin egen ofärdiga natur. Ingen ska därför kunna "se Gud" utom "de renhjärtade". Vi kommer därför inte heller att här i Livets Bog på något som helst sätt uppmuntra till konstlad träning, utan uteslutande visa vägen genom moralen. Ty med den grundläggande moralutvecklingen kommer de kosmiska förmågorna helt av sig själva på ett naturligt sätt i sin ofelbara kraft och styrka, och utan någon som helst fara eller risk för individen.

Föregående

Nästa