209. Att intuitionsfunktionen hos jordmänniskan äger rum omedvetet, och dess resultat därför visar sig som färdiga idéer och planer, beror på den omständigheten att denna funktion huvudsakligen består i att förnimma och utnyttja minnesmaterial som individen för länge sedan glömt, och som därför utgör en egendom som han inte är medveten i. För att vara medveten i sina minnen, det vill säga komma ihåg sina upplevelser, krävs också en kropp. Denna kropp beskrivs senare här i Livets Bog som "minnes-" eller "salighetskroppen". Eftersom denna kropp nästan enbart framträder i latent form hos jordmänniskan, blir hennes "minnesförmåga" därför i motsvarande grad latent. Det är därför endast en mycket liten bråkdel av sitt minnesmaterial som hon är medveten i. Hennes upplevelser faller alltså förhållandevis snabbt i glömska. Bara de grövsta och mest robusta upplevelserna, det vill säga upplevelser som antingen i fråga om behag eller obehag gjort de djupaste eller starkaste intrycken på individen, kan bevaras årtionden igenom. Mindre upplevelser glöms däremot inom loppet av timmar, ja, ibland till och med inom minuter eller sekunder. Här bör vi betänka att det levande väsendet i enlighet med senare analyser och avsnitt i Livets Bog utgör en evig realitet, och som sådan i sitt medvetande rymmer en omätlig mängd minnen härav. Denna samlade minnesmängd utgör för väsendet en företeelse som i Livets Bog beskrivs under begreppet "den inre världen". Denna inre världs detaljer består uteslutande av spegelbilder eller minnen av vederbörande individs samlade upplevelser genom flera utvecklingsspiraler. För att kunna uppleva i denna inre värld, krävs alltså den ovannämnda minneskroppen. Och dennas manifestationer eller denna upplevelseform är således identisk med den realitet som vi kallar "att minnas". Att kunna erinra sig en upplevelse, är alltså detsamma som att kunna förnimma reaktionen av den i minnet av upplevelsen representerade energiutlösningens beröring med minneskroppen. Varje minne representerar ju en speciell energikombination eller ett "andligt föremål", inför vilket minneskroppen reagerar starkare eller svagare allteftersom den är mer eller mindre utvecklad, på samma sätt som ett fysiskt föremål representerar en speciell fysisk energikombination, inför vilken den fysiska kroppen reagerar alltefter sin utveckling, och där reaktionen alltså är identisk med en fysisk förnimmelse. Men då minnen är helt otillgängliga för fysisk förnimmelse, eftersom de ju inte kan höras med fysiska öron eller ses med fysiska ögon osv., blir vi här på nytt varse att jordmänniskan till en viss grad redan lever i en andlig värld.