Martinus: Livets Bog, del 1, st 210

210. Liksom den fysiska förnimmelsen begränsas av den fysiska kroppens sinneskapacitet, begränsas naturligtvis också minnesupplevelsen av minneskroppens sinneskapacitet. Och eftersom minneskroppen för jordmänniskans del som nämnts befinner sig på så låg nivå, att den måste jämställas med den fysiska kroppens tillstånd då denna ännu inte representerade fysiska sinnen, förstår man hur oändligt liten del av sitt minnesmaterial detta väsen förmår göra sig medvetet i. Endast minnena av de senaste starkaste upplevelserna, det vill säga minnen av upplevelser från hennes nuvarande lokala liv, äger den kraft som fordras för att hennes primitiva minneskropp ska reagera. Inför minnen av mer avlägsna upplevelser, det vill säga upplevelser som daterar sig från de första levnadsåren i individens nuvarande lokala liv, kan dess minneskropp inte reagera, och jordmänniskans medvetna minne av sin tillvaro får alltså här sin yttersta periferi eller horisont. Då denna horisont således ligger inom jordmänniskans nuvarande lokala liv, har den villfarelsen blivit allmän inom hennes utvecklingszon, att hon har börjat sin tillvaro i och med att hennes nuvarande lokala liv startade; hon är ju inte i stånd att i sitt fysiska dagsmedvetande göra sig medveten i någon form av minne från sin föregående tillvaro eller sitt tidigare lokala liv. Dock ska här påpekas att individen, när han i den andliga tillvaron, som han enligt senare avsnitt av Livets Bog upplever mellan sina fysiska liv, passerar det tillvaroplan där den sjätte grundenergin dominerar – vilken är just "minnesenergin"– genom sin minneskropp reagerar för minnen av upplevelser som sträcker sig bakåt till hans två eller tre närmast föregående liv. Överfört till fysisk tid är detta liktydigt med upplevelser under högst några få århundraden tillbaka i tiden. Men dessa minnesupplevelser kan lyckligtvis inte överföras till de lägre zonernas former av dagsmedvetande på det fysiska planet, och kommer därför att försvinna med individens begynnande förnimmelseförmåga på det fysiska planet i varje nytt lokalt fysiskt liv – så att minnena från de nya fysiska upplevelserna utan hinder ska kunna bearbetas till erfarenhetsmaterial. Men detta är ju analyser som vi också bör överlåta till specialkapitel senare i denna bok.
Jordmänniskan har således en utomordentligt stor fond av minnen som utgör hennes inre värld, i vilken hon alltså ännu i hög grad är omedveten, och som därför hör till hennes undermedvetande och i för henne omedveten form är en medverkande orsak till gestaltningen av hennes nuvarande öde.

Föregående

Nästa