En jämförelse mellan intuitionssynen och den fysiska synen samt en jämförelse mellan minneskroppen och känslokroppen. Upplevelse av evigheten i form av "syn" och känsla"
214. Liksom man med sin fysiska syn kan se andra fysiska föremål än sin egen fysiska kropp, så kan man naturligtvis också med intuitionssynen se andra guldkopior än sina egna.Men liksom man med sin känslokropp inte direkt kan känna längre än till områden dit nervtrådarna sträcker sig, och därför inte kan känna den fysiska smärtan i medväsendenas kroppar, så kan man med minneskroppen inte heller känna medväsendenas guldkopior eller minnesmaterial.Med denna kropp kan man alltså absolut bara uppleva sitt eget minnesmaterial.Men genom denna kropp kommer minnesförmågan senare att bli så framträdande, att individen kan förnimma sitt minnesmaterial eller sina guldkopior ända tillbaka till tidigare utvecklingsspiraler.Tills vidare är dock, som nämnts, denna förmåga nästan latent hos jordmänniskan, och detta väsen kan alltså inte "förnimma" sina minnen längre tillbaka än till de första levnadsåren av sitt nuvarande liv.Med intuitionskroppen blir hon däremot i stånd att – inte "förnimma" – men väl "se" sina egna och medväsendenas guldkopior, vilka ju tillsammans utgör "världsalltets historia".Med andra ord: "den kosmiska klarsynen" eller intuitionskroppen ger individen upplevelsen av evigheten i form av "syn", medan minnes- eller salighetskroppen ger individen samma upplevelse, men i form av direkt känsla.