216. Eftersom guldkopiorna egentligen utgör den essens som blir kvar när en upplevelse har spelat ut sin roll eller fullgjort uppgiften att ge erfarenheter, och det av erfarenheten efterlämnade minnet blivit så renat, att den verkliga idén eller kärnan, det vill säga själva facit av erfarenheten, blottats, så är varje guldkopia identisk med facit av den djupaste orsaken eller idén till den handling eller manifestation som skapade erfarenheten. Alla andliga guldkopior existerar alltså som "facit". Den kosmiska klarsynen skiljer sig från den fysiska synen – som ju bara utgör en förmåga att "se manifestationer" – på så sätt att den är identisk med förmågan att "se manifestationers facit". Med intuitionen eller den kosmiska synen "ser" man alltså inte föremålen, utan de i föremålen inkarnerade idéerna och orsakerna. Men eftersom jordmänniskans dagsmedvetande befinner sig på det fysiska planet eller bärs av tyngdkroppen, måste dessa idéer eller facit nedtransformeras till en form som tyngdkroppen kan reagera inför, eftersom individen i vaket tillstånd bara har förmågan att uppleva en sådan reaktion. Guldkopiorna eller facit blir därför genom denna transformering iklädda intelligens- och känslomateria av en sådan art, att den får individens intelligenskropp att reagera. I denna reaktion har jordmänniskan börjat bli medveten. Den tillhör nämligen hennes tankefunktion. Genom hjärn- och nervsystemet fortplantas denna funktion vidare till hennes dagsmedvetande eller till hennes medvetna kännedom. Men på grund av sina intuitions- och minneskroppars primitiva tillstånd är hon alltså ännu inte medveten i denna nedtransformering och är därmed även förhindrad att vara medveten i sina guldkopior, till dess att dessa framträder iklädda tankemateria, det vill säga när nedtransformeringen är till ända och dessa guldkopior framträder som tankar.