22. En omständighet som också är värd att lägga märke till, är att jag efter ovannämnda upplevelse var helt ur stånd att läsa. Blotta tanken på att läsa i en bok var nog för att frambringa en förnimmelse av att min hjärna skulle sprängas. Och under den tidsrymd som varade från det att jag genomgick denna andliga process och till dess att jag fundamentalt hade genomskådat hela världsbilden och manifesterat den i bildform, var jag därför över huvud taget inte i beröring med någon bok eller någon annan form av teoretisk vägledning, liksom jag före mina kosmiska förmågors uppvaknande också måste sägas ha varit en helt obeläst man, eftersom jag aldrig har studerat, utan endast fått den vanliga folkskoleundervisningen, vilken för min del, då jag är född på landet, endast utgjorde två gånger tre timmar i veckan på sommaren och något mer på vintern. I denna skola undervisades jag i den kristna läran eller det som jag i min egen förkunnelse kallar "den gamla andliga världsimpulsen". Jag har därför, med undantag för vad jag lärt som barn, inte varit i beröring med vare sig teosofi, antroposofi, spiritism eller någon som helst annan nutida andlig riktning, förrän jag själv hade upplevt hela världsbilden och återgett den i form av mina symboler och teckningar. Tack vare denna lyckliga omständighet kommer nu hela min kosmiska manifestation att föreligga för världen i sin fullständigt ursprungliga, renodlade form och därmed göra mig till ett levande bevis för att det verkligen finns ett stadium i den eviga utvecklingen, då man helt oberoende av böcker eller av ett inlärt teoretiskt vetande förmedlat av andra väsen – genom absolut självsyn – kan nå fram till den högsta visdom och kunskap, kan uppnå att mitt i ett timligt, fysiskt tillstånd vara upphöjd i en evigt förklarad tillvaro.
      Denna min kosmiska upplevelse och mitt tillstånd blev det utlösande momentet för att jag därefter skulle träda fram i världen och skapa Livets Bog. Men eftersom denna andliga process, som tidigare nämnts, upplevs av varje individ, när han i sin eviga tillvaro passerar det för denna upplevelse nödvändiga utvecklingstillståndet, står det här klart att jag inte representerar något särskilt privilegium i fråga om förnimmelsebegåvning eller utgör något som helst undantag från regeln, och att jag därför i den eviga utvecklingen omöjligt kan utgöra ett enda grand mer än vad alla väsen före mig har varit och vad alla väsen efter mig ska bli.