223. Vi har nu lärt oss att jordmänniskans så kallade fysiska tillstånd i själva verket inte alls är rent fysiskt, utan utgörs av en kombinerad andlig och fysisk funktion, och att den rent fysiska tillvaron i verkligheten bara finns på de allra första stadierna i djurriket, där väsendena ännu bara kan uppleva livet i form av odefinierade behags- och obehagsförnimmelser, och ändå är även denna tillvaro till en viss grad baserad på andlig energi, eftersom instinkt- och känsloenergierna ju utgör andliga energier. Att den jordmänskliga tillvaron inte desto mindre allmänt uppfattas som en fysisk tillvaro, beror på den omständigheten att jordmänniskans dagsmedvetande ännu bärs enbart av hennes fysiska kropp, det vill säga tyngdkroppen, vilken genom sin förbindelse med känslokroppsfostret enbart är grundval för hennes fysiska sinnen, för vilka den andliga världen ju är helt osynlig. Men då man måste räkna med att den andliga medvetandefunktionen hos jordmänniskan ännu är i sin första späda tillblivelse, eftersom hennes andliga kroppar ännu inte kan bära medvetandet, medan däremot hennes fysiska medvetandefunktion har nått sin höjdpunkt och medvetandet bärs av hennes fysiska kropp, överröstar denna fysiska tillvaro så att säga hennes späda andliga tillvaro. Och det är på grund av detta kontrastförhållande som de andliga upplevelserna upplevs eller uppfattas av jordmänniskan som enbart "tankar" eller "tankebilder", medan de i själva verket är lika realistiska föremål som de fysiska eller materiella föremålen. Men att dessa andliga "föremål" inte uppfattas av individen som lika realistiska som de fysiska, beror alltså på den omständigheten att hans andliga kroppar ännu inte bringats fram till samma kulmination på de andliga tillvaroplanen som den fysiska kroppen har på det fysiska planet. De fysiska upplevelserna måste därför med nödvändighet komma att dominera detta väsens medvetande. Och så länge de andliga kropparna ännu inte kan bära dess medvetande, känner det sig som ett med sin fysiska kropp och menar att alla dess funktioner hör hemma under denna, medan förhållandet ju i själva verket är att väsendets hela medvetandefunktion utgörs av en genom olika kroppar utlöst reaktion mellan de skilda kosmiska grundenergierna.
      Jordmänniskans mest fundamentala kropp är alltså den fysiska. Genom hjärn- och nervsystemet är denna kropp förbunden med de andliga kropparna, vilka alltså för jordmänniskans del endast framträder i fostertillstånd, och genom vilka hennes andliga funktioner utlöses.