225. Det framskridna djurets och jordmänniskans medvetande är alltså delvis av fysisk och delvis av andlig natur. Liksom vi tidigare påpekade att växten var instinktväsendets undermedvetande, och att samma väsen genom detta undermedvetande utvecklade förmågor som skulle göra undermedvetandet till dagsmedvetande och därigenom åstadkomma väsendets inträde i djurriket, så har vi nu också påpekat hur jordmänniskans tankefunktioner och andliga kroppar utgör detta väsens undermedvetande, genom vars förvandling till dagsmedvetande hon träder in i det riktiga människoriket.
      Att vi redan här i inledningen har kommit in på alla dessa företeelser, är ju endast för att ge läsaren eller sanningssökaren en måttstock, med vilken denne kan mäta den jordiska eller fysiska kunskapens kapacitet eller räckvidd. Ty utan att känna till denna kunskap, eller utan att veta var den utgör en verklig auktoritet och var den inte kan vara en auktoritet, och utan att veta vilka förmågor dess utövare saknar för att kunna genomskåda de eviga realiteterna eller den eviga sanningen, blir denne lätt offer för övertron att realiteter som ligger utanför den nuvarande fysiska vetenskapens räckvidd eller insikt är fantasi eller illusion. Och genom en sådan övertro blir individen helt utan andlig position och saknar därför alla förutsättningar att komma på rätt kurs mot livet utanför den fysiska världen. För att göra denna viktiga sanning än mer uppenbar, ska vi nu, innan vi i symboltexten övergår till att ge en koncentrerad överblick över detta kapitel, ge en liten inblick i den upplevelsegrund på vilken den jordmänskliga kunskapen eller vetenskapen vilar.