226. Enligt vad vi har skildrat i detta kapitel är den fysiska kroppsfunktionen alltså bara i stånd att ge individen – inte kunskapsupplevelser, utan förnimmelseupplevelser, det vill säga den medvetandeform som är förhärskande i djurrikets första zoner. Jordmänniskan skiljer sig från dessa zoners väsen genom att hon ju, förutom att hon kan uppleva förnimmelser, också kan uppleva kunskap. Medan den förra medvetandeformen kan betecknas som fysisk, kan den senare däremot betecknas som andlig. Men eftersom jordmänniskans andliga kroppar bara framträder i fostertillstånd och därför ännu i huvudsak endast är undermedvetande, framträder också den kunskap som jordmänniskan är i stånd att tillägna sig enbart i fostertillstånd. Då ju jordmänniskans fundamentala, bärande kropp för dagsmedvetandet utgörs av hennes fysiska kropp och de i denna rotfästa fysiska sinnena, som alla ger förnimmelseupplevelser – det vill säga de fysiska syn-, hörsel-, lukt-, smak- och allmänna förnimmelseintrycken – är det således dessa förnimmelseupplevelser som blir den första utlösande grundvalen för individens begynnande andliga funktion eller skapande av kunskap. Denna kunskap är alltså identisk med ett begynnande avslöjande av den fysiska eller materiella världen. Men eftersom den materiella världen enligt kosmiska analyser endast utgör tillvarons fosterzon, utgör jordmänniskornas kunskap eller vetenskap, som tidigare nämnts, endast den andliga världens periferi. Men den jordmänskliga vetenskapen kommer inte att bli kvar där, utan befinner sig i ständig utveckling, och kommer en gång att omfatta inte bara den andliga världens periferi, utan också dess centrum eller alla de övriga tillvaroplanen.