232. Genom den myckna utlösningen av lidande, genom dråp, krig, lemlästningar och det myckna utnyttjandet av andra väsen, genom den grovt egoistiska tillvaroform som detta väsen eller jordmänniskan i kraft av sin överlägsenhet manifesterar, både mot väsen av sin egen art och mot de vanliga djuren, sår hon en säd, vars frukter hon ofrånkomligt kommer att få skörda till följd av eviga kosmiska lagar, som vi kommer att lära känna senare i Livets Bog. Eftersom dessa frukter är av samma natur som utsädet, det vill säga sorg och lidande, kommer individen ovillkorligen förr eller senare, antingen i sitt nuvarande eller i ett kommande liv, att bli inhöljd i och avhängig av detta lidandetillstånd som han själv har sått. Men då smärta och lidande i hög grad verkar utvecklande och förädlande på känsloförmågan, blir individen härigenom mottaglig för eller i stånd att förnimma i känsloenergi. Och då känsloenergin, när den kommer i harmoni med intelligensenergin, blir till verklig "kärlek", och kärlek i sin tur är detsamma som manifestation av osjälviskhet, andlig värme osv., börjar således väsendet, efter hand som det får kärleksförmågan utvecklad, att så en annan säd, vars frukter det lika ofelbart senare kommer att få skörda. Dessa frukter är ju inte lidande och smärta, utan utgör de riktiga, mänskliga egenskaper och tendenser som leder individen vidare mot den stora födelsen, genom vilken han blir inhöljd i en förklarad tillvaro. Med denna kärleksutveckling degenererar alltså de djuriska egenskaperna och anlagen, och väsendet blir då mer och mer ett diskvalificerat djur, blir mer och mer människa. Och det är de olika graderna i denna förvandling som representerar jordmänniskans olika karaktärsstadier. Men samtidigt som individen på så vis får känsloförmågan utvecklad och blir i stånd att förnimma i känsloenergi, börjar han ju därigenom att erhålla en ny form av erfarenheter, det vill säga erfarenheter som en känslofattig individ inte kan få. När denna känslokunskap kommer i harmoni med individens intelligenskunskap, uppstår som nämnts "kärlekskunskap", vilket är detsamma som "visdom", samtidigt som han under detta medvetandetillstånd får intuitionsförmågan eller den kosmiska klarsynen utvecklad. Detta innebär alltså att jordmänniskornas vetenskap kommer att bli förvandlad till "kärleksvetenskap" i samma mån som dess utövares känslostandard förädlas eller närmar sig det riktiga människoriket. Men i samma mån som vetenskapen närmar sig detta rike, börjar den ju också att höja sig upp över det fysiska planet. Och i den utsträckning som den höjer sig över det fysiska planet, blir den alltmer otillgänglig för de väsen som inte har känslo- eller kärleksförmågan utvecklad. Och det blir på så sätt allt svårare att bevisa dess erfarenheter och fakta för väsen som ännu bara förnimmer på det materiella planet, ja, till och med i de fall där dessa uppträder som "vetenskapsmän" av den nuvarande allmänna standarden. Vi ser alltså att vi aldrig på något sätt kan komma förbi en förädling av medvetande- och själslivet på vår väg mot högre vetande och kunskap. Och utan högre vetande eller kunskap ingen tillgång till den eviga sanningen eller till den allt genomträngande synen av Gud.