80. Denna jordmänniskornas kamp för att förena rätten med makten har redan pågått lika länge som den ljusa utstrålningen från "den gudomliga skaparprincipen" verkat in över jorden, och den kommer nu, just på grund av mänsklighetens nuvarande erfarenheter och den nya världsimpulsen, att fortgå i en mycket hastig utveckling eller i ett tempo som är flera gånger så snabbt som det hittillsvarande.
      Denna kamp har alltså utvecklats från den djuriska självbevarelsedriften, som betingar att "var och en är sig själv närmast", helt enkelt därför att det inom djurriket inte existerar någon annan skyddsprincip. I den djuriska självbevarelsedriften existerar som tidigare nämnts inget rättsbegrepp. Makten ensam dominerar. Och de väsen som var bäst kvalificerade att befordra denna princip måste med nödvändighet segra och bli herrar över de andra väsendena i djurriket. Dessa förstnämnda väsen blev det nuvarande jordiska människosamhällets stamfäder. De blev dess "Adam" och "Eva". Och eftersom de ännu inte alls kände någon skillnad på "gott" och "ont", utan helt besjälades av den enda idén eller instinkten att "var och en är sig själv närmast", och då denna återigen i utvecklingszonen i fråga var lagen för tillvaron, vilken de ännu inte var nog utvecklade att kunna överträda, levde de "paradisiskt", det vill säga i full kontakt med sitt rike. Och eftersom detta rike ju var djurriket, blev det alltså för dem alla en "paradisets trädgård".