81. Men eftersom Allmakten enligt eviga lagar oavbrutet leder de levande väsendena framåt och uppåt mot allt större ljus och fullkomning, kom dess bud också att ljuda till jordmänsklighetens första fäders upphov. Det strålade in över samtliga väsen i form av den ljusa utstrålningen från "den gudomliga skaparprincipen". Då sken "rättens ljus" för första gången in över jorden, och den första "Adam" och "Eva" såg att de i detta ljus var "nakna". Men denna syn blev deras första svaga glimt av ett rike som inte hörde till denna världen. Och med denna glimt, eller första anblick av "rätt" i stället för "makt", blev deras invanda djuriska livsform, eller principen "makt i stället för rätt", för första gången ansedd som "syndig". – Djuret blev därigenom förvandlat till "en gryende människa". Och med denna förvandling började vedermödorna eller dess disharmoni med det rike, till vilket det ännu genom seklerna skulle vara knutet. Djuret hade således börjat få den första späda formen av "mänskligt" medvetande. Och då denna medvetandeform ständigt växer hos dessa väsen, betyder det alltså att de mer och mer fjärmar sig från harmonin i den djuriska medvetandeformen. De är på väg ut ur "paradisets trädgård". Denna utvandring eller "utdrivning" ur "paradiset" är i sin djupaste analys detsamma som vederbörande väsens utveckling från djurriket till människoriket, liksom samma väsens "syndafall" på liknande sätt kan identifieras som deras samlade yttringar av de från djurriket nedärvda tendenser, som kontrasterar mot de gryende mänskliga tendenserna. Och dessa väsen, som således är på väg ut ur djurriket, kan vi alltså här känna igen som den samlade jordiska mänskligheten. Jordmänskligheten är följaktligen i dag, i lika hög grad som tidigare, på väg ut ur "paradiset" eller bort från det djuriska lyckotillståndet.