96. Efter hand kommer nu energierna från den nya världsimpulsen att utveckla individernas intelligens, och flertalet jordmänniskor kommer att alltmer få upp ögonen för det samhällsonda som statsmakten ännu har kvar att övervinna för att den stora freden ska kunna råda på jorden. De ska således komma till insikt om att freden kan bli verklighet först sedan alla de i jordmänniskornas medvetande ännu existerande resterna av den djuriska livsprincipen avlägsnats. De måste lära sig inse att dessa rester utgör de "förbjudna frukterna", det vill säga frukter som de i dag äter och som håller dem utestängda från "paradisets trädgård" eller det totala lyckotillståndet. Dessa frukter kan karakteriseras som identiska med allt som ryms inom begreppet "bekämpandet av maktens förening med rätten". Jordmänsklighetens alla nuvarande erfarenheter, eller det livets direkta tal som är förbundet med "den gudomliga skaparprincipens" ljusa världsimpuls, för vilken denna bok är ett uttryck, visar att man endast på denna väg kan avlägsna det jordmänskliga lidandetillståndet. Jordmänsklighetens nuvarande gemensamma upplevelse ska alltså efter hand få all koncentration att inriktas på detta enda: att förena makten med rätten. Men eftersom rätten inom jordmänniskosamhället är detsamma som statsmakten, och makten inom detta samhälle är detsamma som penningmakten, betyder rättens och maktens förening att statsmakten måste komma i besittning av penningmakten. Endast rätten kan ensam äga värdena. Eftersom rätten representeras av statsmakten, och denna i sin tur är uttryck för "gemensamma intressen" eller osjälviskheten, medan penningmakten är uttryck för "privatintresset" eller själviskheten, blir konsekvenserna av det ovan sagda: osjälviskhetens övertagande av makten eller värdena. Endast när osjälviskhetens anda behärskar värdena och därigenom har makten, kan freden råda. Själviskhetens innehav av makten, på det sätt som fortfarande är fallet inom jordmänniskosamhället, kan endast skapa en anda som gör kriget eller ofreden till ett faktum. Rättens anda måste alltså göras till makthavare i världen. Rätten, sådan den är nu i sitt högsta framträdande i form av statsmakten, utgör bara en realitet som lyder under makten. Den måste bli en realitet som makten lyder under.