97. Rätten eller statsmakten är alltså ännu långt ifrån fullkomlig, i synnerhet som den bara är av "nationell" natur. Detta innebär att varje form av statsmakt eller lag- och rättsväsen endast gäller för ett enskilt folk och ett enskilt landområde, vars gränser i själva verket utstakats vid själviska eller rövaraktiga ockupationer i det förflutna, och som därför ännu i dag tidvis ger efterdyningar av pyrande och jäsande missnöje som kan ge upphov till nya krig. På detta sätt är hela jordmänskligheten indelad i många "statsmakter", vilket är detsamma som "nationer". Men eftersom dessa nationer huvudsakligen är självständiga, vilket här innebär att var och en representerar ett visst bestämt folk, dess moral och karaktär, blir de, i likhet med de enskilda jordiska människorna, uttryck för själviskhet och kommer i högre eller lägre grad att företräda detta att "var och en är sig själv närmast". Nationerna kan alltså liknas vid individer; de äger karaktär, kan vara moraliska eller omoraliska. Världens samlade nationer kan därför karakteriseras som ett samhälle vars enskilda "individer" är nationer. Men skillnaden mellan detta "samhälle" och ett vanligt samhälle är att det förstnämnda ännu saknar lag- och rättsväsen. Det har ingen regering. Där finns ingen polismakt. De enskilda "individerna" (nationerna) är prisgivna åt sig själva, måste klara sig själva genom egen kraft och styrka. Låt oss överföra ett sådant förhållande till en enskild stat – vad skulle resultatet då bli? Det skulle helt enkelt bli på så vis att de enskilda individerna kunde styra och ställa efter eget gottfinnande, helt i förhållande till den egna kraften och styrkan. De svaga skulle slås ned. All fred skulle vara bannlyst. Var och en måste vara beväpnad, gå med skjutvapen. Varje hem måste ha sina försvarare, sina maskingevär etc. Och just sådana förhållanden är det "samhälle" underkastat, där nationerna är "individer". Här finns som nämnts ingen polismakt. De enskilda "individerna" måste "bära vapen", vilket i detta sammanhang innebär en stående armé och flotta. Varje "väsen" (varje nation) måste själv hävda sin rätt. Var och en är sin egen polis. I ett sådant "samhälle" måste man mer foga sig efter den starkaste, mer efter makten än efter rätten. Här tas ingen hänsyn till om en enskild "individ" (en enskild nation) går under, blir utkonkurrerad eller dylikt.
      Betraktar vi på detta sätt den jordiska mänskligheten i sin helhet som en stat, vars enskilda individer är nationer, ser vi alltså att denna "stat" befinner sig på stenåldersmänniskans utvecklingsnivå när det gäller administration, samhällsordning och livsvillkor, och endast har kommit längre än denna i utveckling när det gäller utlösningen av djurets barbari och grymhet. Samtliga "individer" har således utvecklats till att bära vapen (militärväsendet), som inte bara är "skarpare" än stenåldersmänniskans flintredskap, utan därtill representerar ett mycket omfattande och välutvecklat mordsystem, där alla "den dräpande principens" hjälpmedel bringats till genial fulländning. När därtill kommer att samtliga dessa "individer" (nationer) även är utrustade med en lika utvecklad intelligens på utsugningens och girighetens område, som under begreppet "affär" förmår maskera yttringarna av röveri och girighet till att se ut som hjältebedrifter och ideal, finner vi alltså att det inom jordmänniskosamhället fortfarande finns ett stort område, där djurriket, eller detta att "makt är rätt", existerar i nästan renodlad form. Rätten, eller den sant "mänskliga" livsprincipen "rätt är makt", är alltså ännu långt ifrån sin fullkomning eller sitt slutliga mål: att omsluta alla realiteter inom jordmänskligheten i sitt famntag.