98. Eftersom jordmänniskorna sluter sig samman i nationer, och varje nation principiellt sett utgör en individ i en gemensam större nation, och denna ännu inte har någon överordnad regering, inget lag- och rättsväsen, ingen polismakt, och härigenom befinner sig på stenåldersmänniskans utvecklingsnivå i fråga om samhällsordning, men däremot i fråga om dödliga vapen och erövringsmedel kan uppvisa genialitetens yppersta alster, har vi här nått fram till själva kärnan eller grundorsaken till jordmänsklighetens materiella lidandetillstånd. Detta lidandetillstånd beror alltså på: frånvaron av en högsta världsregering, en överfolklig domstol, en allra högsta överhet, som kan tillvarata, beskydda och garantera de enskilda nationernas, de enskilda folkslagens och folkgruppernas frihet och rätt till livet. Men för att en sådan överhet, ett sådant rättsväsen, ska kunna bli av fundamental betydelse, måste det utvecklas till att komma i besittning av värdena. Så länge det inte äger värdena, har det inte makten och kan då aldrig bli en "absolut rätt", utan måste vara "en maktens slav" i stället för "en maktens herre". Men en rätt som är maktens slav i stället för dess herre kan aldrig helt och hållet uppfylla tillvarons lag, och jordmänskligheten måste därför leva utan harmoni och världsfred så länge den saknar en för hela denna mänsklighet representativ, internationell världsregering som äger värdena och därmed utgör "rätten förenad med makten".
      Alla krafter från "den gudomliga skaparprincipens" ljusa utstrålning är därför inriktade på att leda hela utvecklingen, på såväl det materiella som det religiösa området, mot en gemensam grundval, mot enheten. Och i denna utveckling har rätten, eller världens gemensamma lag- och rättsväsen, alltså nått fram till det vi kallar "statsmakten". Eftersom statsmakterna huvudsakligen utgör nationella enheter eller områden, mellan vilka det stundom finns stora klyftor och råder brist på ömsesidig förståelse och samarbetsvilja, innebär alltså detta att jordmänsklighetens samlade lag- och rättsväsen ännu befinner sig i ett nebulosatillstånd eller som utspridda partiklar. Det är som en maskin, vars hjul ännu inte är slutgiltigt monterade. Och liksom maskinen inte kan brukas så länge den inte fogats samman, kan det jordmänskliga lag- och rättsväsendet inte heller skapa harmoni, trygghet eller fred för denna mänsklighet så länge dess enskilda delar, statsmakterna, inte är förenade till "en oskiljbart sammanhängande, internationell världsmakt, ett oöverstigligt hinder för orätten", och därigenom garanterar ett hela planeten omfattande fredsrike på jorden.
      Det första stora, grundläggande steget mot världsharmonin, mot freden på jorden, kommer därför att bli utvecklandet av en världsöverhet. Lagen och rätten kan aldrig någonsin bli en garanti för rättvisa, fred och trygghet så länge den endast utgör en domstol för individer. Den måste också vara en domstol för nationer. Den måste utvecklas så att den kan tvinga nationer att inse sitt ansvar. Varje nation är ju ett led i den samlade jordiska mänsklighetens existensvillkor och kan inte rättmätigt få fortsätta att uppträda utan ansvar för sitt handlande gentemot andra nationer.