305. Jaget använder alltså ämnena eller energierna i tillvaron som material för skapandet av sin organism, sitt medvetande och hela sitt fysiska och själsliga eller andliga framträdande. Jaget är således ett "något" som handskas med ämnena, ett "något" som absolut endast kan skapa sitt liv och sin tillvaro i kraft av materierna i tillvaron. Om dessa inte fanns, vore inget liv, ingen tanke, ingen manifestation, möjlig. Det som gör det möjligt för detta "något" att framträda som "levande", är enbart den energi eller rörelse som det utlöser omkring sig. Denna rörelse eller energi är ju i sin tur enbart en reaktion mellan de ämnen som detta "något" använder i skapandet av sin tillvaro. Att denna reaktion, alltså dess organism, medvetande och hela framträdande, måste bli olika alltefter vilka ämnen eller energier som detta "något" använder, blir naturligtvis självklart i kraft av ämneslagens absoluta pålitlighet när det gäller den eviga oföränderligheten hos varje enskild energikombinations reaktion.
      Då varje energikombinations speciella reaktion således enligt ämneslagen evigt är densamma, blir det möjligt för det omtalade "något" eller "jaget" att få något att "rätta sig efter". Det kan "lära känna" ämnenas inbördes reaktioner med varandra. Det blir möjligt för jaget, inte bara att skapa sin speciella organism, utan också att till slut åstadkomma "recept" eller en förteckning över dessa inbördes förhållanden mellan energierna. En sådan förteckning är identisk med det vi i dag kallar "vetenskap", och till detta begrepp måste då alla former av vetande hänföras, såväl den absoluta livsvisdomen eller andliga vetenskapen som alla de gängse moderna facken: kemi, fysik, geologi, astronomi osv.
      Om alltså denna eviga ämneslag inte existerade, skulle det inte finnas några regler för reaktionerna. Ett visst ämnes tillblivelse skulle då inte, såsom nu är fallet, vara ett resultat av att vissa föregående, bestämda betingelser uppfylldes, vilka om och om igen genom sin hundraprocentiga uppfyllelse av ämneslagen orubbligt måste resultera i hundraprocentigt lika resultat. Vad skulle man till exempel säga om socker, om det kunde avvika från sin speciella reaktionsförmåga och plötsligt börja göra maten sur som ättika i stället för att söta den? Tänk om salt plötsligt började verka som socker, peppar plötsligt blev till vetemjöl, potatis övergick till att verka som pepparrot och rödbetor som plommon osv. Hur skulle det då vara möjligt att göra upp regler för matlagning? Om ämnena alltså vore nyckfulla och kunde skifta verkningar, skulle det ju vara omöjligt att räkna med något. Vad skulle man ha för nytta av att uppleva ett ämnes speciella reaktion, om detta ämne i nästa ögonblick helt omotiverat skiftade verkan och uppvisade en helt annan och okänd reaktion? Man skulle ju på grund av ämnenas "trolöshet" aldrig kunna uppnå det man åsyftade.
      Men tack vare att ämneslagen orubbligt uppfylls, måste varje ämnes reaktion vara evigt oföränderlig, så att det levande väsendet kan lära känna vad den kan vänta sig av ämnet. Och det är detta "inlärande" som är upplevelsen av livet.