313. Här befinner vi oss således på jagets allra högsta utsiktspunkt, där allt som i övrigt existerar eller är känt i världen, allt som innefattas i begreppet "X3", befinner sig under oss. På vårt jags högsta stadium finns ingen tid, blott ett evigt "nu". Förfluten tid och framtid är produkter som liksom rums- och platsbeteckningar tillhör jagets skapelser. Jagets själva natur kan alltså inte betecknas som en plats någonstans", ty jaget är helt utanför rummet. Avstånd och platser är "skapade" ting i rummet. Men då rummet också hör till de av jaget "skapade" tingen eller alstren, måste jaget självt representera en högre form av vara. Då detta vara således ligger utanför de "skapade" tingen, är det omanifesterat. Men en omanifesterad tillvaro är i sig själv en namnlös tillvaro, för vad man än kan tänkas säga om den, skulle ens uttalanden endast kunna vara uttryck för "skapade" ting, det vill säga ting inom rum och tid – ting som frambringats av jaget. Säger vi om detta att det är "ont" eller "gott", att det är "ljust" eller "mörkt", "frälst" eller "förtappat", är alla dessa uttryck endast beteckningar för "skapade" situationer, frambringade av jaget, och kan därför inte vara uttryck för verkliga analyser av själva jagets egen natur utanför tiden och rummet, utanför former och ting. Att jaget inte desto mindre existerar med ett sådant vara, är ett faktum som man omöjligt kan komma ifrån, för i så fall skulle det vara de "skapade" tingen som har skapat skaparen. Och en sådan uppfattning kan endast vara abnorm, eftersom den strider mot all logik och motbevisas genom alla livets företeelser. Man har ännu aldrig sett att skaparen inte föregår skapelsen. Orsak måste komma före verkan. Att påstå det motsatta, är detsamma som att representera "en tänkt motsats till verkligheten", det är att påstå att livet går baklänges. Men ett sådant påstående saknar bekräftelse. Man har ännu aldrig bevittnat att kycklingen gått tillbaka in i ägget och ägget tillbaka in i hönan, liksom man heller aldrig sett en åldring bli yngre och yngre för att slutligen bli som ett spädbarn i vaggan och därifrån gå tillbaka in i moderlivet. Överallt ropar och skriker, blixtrar och dundrar livet ut det motsatta förhållandet som faktum. Jagets eviga vara utanför tid och rum är en analys som hela universum är till för att bekräfta som faktisk verklighet.
      Men ett sådant evigt vara utanför tid och rum, en sådan namnlös tillvaro, betyder ju ingenting i sig själv. Om materien inte existerade och jaget inte genom denna indirekt kunde synliggöra sin existens, och vidare därigenom direkt uppenbara sitt medvetande, sin vilja och sin intellektuella standard, avslöja önskningar och begär, skulle dess eviga vara eller dess från materien avvikande, upphöjda natur aldrig någonsin bli överförd till tanke, till medvetande eller upplevelse. Dess eviga, gudomliga natur och vara skulle endast existera som ett absolut livlöst tillstånd. Döden skulle överallt vara en absolut realitet där den i dag endast utgör "en tänkt motsats till livet".