314. Jaget kan således inte till själva sin natur betecknas som vare sig en "människa", ett "djur" eller en "växt". Ja, det kan inte ens göra anspråk på att vara någon form av "levande väsen" och är därmed i själva sin natur också avskuret från möjligheten att utgöra någon form av "gudom". Alla former av levande väsen, såväl gudomar som människor, djur och växter etc., är något helt annat än jaget.
      Vad är då de "levande väsendena"? De "levande väsendena" är varken mer eller mindre än enbart: ständigt skiftande situationer, utlösta av jagets anknytning till ämnena eller materien. Dessa väsen är således endast krusningar på materiens eller ämnenas yta liksom vågorna på ytan av en sjö, enbart med den skillnaden att vågorna på sjöns yta skapas av den osynliga vinden, medan krusningarna i materien eller ämnena skapas av det osynliga jaget. Alla former och ting är således i sig själva livlösa och har uteslutande det bakom dem existerande osynliga "något", vilket genom dessa former och ting indirekt uppenbaras som jagen, att tacka för sitt framträdande och sin existens.
      Jaget eller detta osynliga "något" bakom varje organism, bakom varje form eller ting, är således den djupaste orsaken till allt som kan förnimmas, upplevas och manifesteras. Allt är livlöst, allt är stillhet, allt är lika med intet utan detta "något" eller utan ett jag. Materien utan ett jag är således lika med intet, liksom jaget på samma sätt utan materia faktiskt blir lika med intet. Det är genom materiens eller ämnenas "krusningar", det vill säga genom rörelserna eller skapelseprocesserna i denna materia, som vi blir i stånd att dokumentera jagets existens. Utan dessa rörelser eller skapelseprocesser skulle vi aldrig någonsin ha kommit att uppleva materien. Och utan jaget skulle materien också ha varit helt omanifesterad. Liksom vågorna på sjöns yta inte skulle kunna bli till utan vinden, kan inte heller rörelserna i materien bli till utan jaget. Här har vi således kommit fram till två oskiljbara realiteter: jaget och materien. Vi har sett att den ena realiteten ingenting alls är, annat än i förbindelse med den andra och omvänt. De två existerar alltså inte åtskilda, utan uppträder evigt tillsammans, ja, är så oskiljbara att de i själva verket tillsammans endast utgör en enda realitet. Denna realitet består alltså, som påvisats här, av två av varandra absolut avhängiga principer. Men eftersom den av dessa två principer sammansatta enheten utlöser energi eller rörelse, och denna rörelse i sin tur visar sig vara logiskt ledd, det vill säga utlöser sig i planmässigt skapande, avslöjar samarbetet mellan dessa två principer en tredje princip, nämligen "medvetande", det vill säga förmågan att skapa och uppleva. Till denna sistnämnda princip är de två första lika olösligt knutna som de inbördes är olösligt knutna till varandra. Detta framgår orubbligt av den realitet som efter hand i mina analyser blir ett faktum, nämligen att allt i världsalltets struktur avslöjar intelligens eller logik, vilket i sin tur avslöjar att det kommer till stånd för att uppfylla ett nyttigt ändamål, varigenom det gudomliga ordet "allt är mycket gott" blir absolut verklighet.
      Jaget är således knutet till två andra principer, med vilka det bildar en oupplöslig enhet. Och det är denna enhet vi i tillvaron känner igen som "ett levande väsen". De nämnda tre principerna – jaget, medvetandet eller skapar- och upplevelseförmågan samt materien eller ämnena, vilka tre principer vi redan känner som "X1", "X2" och "X3" – utgör således just de tre betingelser som krävs för att ett "något" ska kunna framträda som "ett levande väsen".