315. Men eftersom jaget eller det gudomliga "något" inte är ett skapat ting och därför i sig självt är höjt över tiden och rummet, har det funnits till i all evighet. Det har således absolut inte någon början och kan omöjligt få något slut. Alla företeelser som har början och slut ligger på ett annat plan än själva jaget, eftersom de endast kan vara situationer som rör de av jaget i materien eller ämnena frambringade tingen. Jaget finns således alltid både före och efter det frambringade. Och det är just härigenom det framträder som höjt över tiden, eftersom tiden nämligen endast kan vara uttryck för själva förloppet av de "skapade" tingens existens från deras tillblivelse till deras upphörande. Men då "skapade" ting endast utgör jagets reaktioner i ämnena eller materien, blir jaget också själva tidens herre och skapare.
      Dessutom är det ju ett faktum, att om det hade funnits en tid då jaget var utan medvetande och organism, det vill säga utan skaparförmåga och materia, skulle dessa två realiteter ha blivit till av intet. Men detta är ju en omöjlighet. "Något" kan inte bli till av "intet". Då dessa realiteter dessutom just utgör huvudbetingelserna för varje form av skapelse, skulle en sådan alltså vara totalt utesluten vid en tidpunkt då jaget var helt utan dem. Jagets anknytning till skaparförmågan och materien har således också funnits till i all evighet. Denna skaparförmåga är alltså inte ett "skapat" ting, utan utgör en evig princip som framträder i en evigt fortsättande ström av variationer. Med varje ny variation blir jaget i stånd att frambringa en motsvarande ny inverkan eller reaktion i materien. Det är denna reaktion vi kallar "ett skapat ting". Ett sådant ting har alltså en början och ett slut och blir därmed "timligt" eller "dödligt", något som en gång har börjat och en gång ska upphöra.
      Det som är "timligt" eller "dödligt" i tillvaron är således inte den av de tre "X-en" bestående enhet som utgör själva "det levande väsendet", utan detta väsens skapelser eller "de skapade tingen".