316. Varje detalj i allt som direkt kan förnimmas är alltså uttryck för en treenig princip. En sådan detalj är resultatet av skapande och är som sådant enligt ovan att beteckna som "X3". Den är ett orubbligt bevis för en föregående skaparförmågas existens. Men en förmåga att manifestera logiskt eller planmässigt skapande är återigen ett orubbligt bevis för ett föregående logiskt tänkande. Då tänkande i sin tur inte kan existera självständigt, utan endast i anknytning till en annan realitet som livsyttring eller medvetandefunktion, blir denna skaparförmåga således ett orubbligt bevis för ett sådant "levande" och "tänkande" "någots" existens bakom den nämnda detaljen. Det är detta bevis jag här i Livets Bog kallar "X2", medan jag kallar det "tänkande" "något" för "X1".
      Av dessa tre "X" eller principer är "X3" direkt tillgängligt för förnimmelse. Där detta "X" blir ett för förnimmelsen självständigt resultat, blir det identiskt med det vi kallar "ett levande väsen". Men det är inte på långt när alla förekommande sådana resultatenheter som är överskådliga för den vanliga fysiska förnimmelsen. En sådan förnimmelse begränsas nämligen starkt till de fält där dess upphov hör hemma. Upphovet kan, om det är en jordmänniska, naturligtvis uppfatta andra människor som "levande väsen". Och att uppfatta djuren som "levande väsen", går också någorlunda. Men det är betydligt svårare att förnimma att även växterna är "levande väsen". En sådan uppfattning kan genom god skolundervisning på sin höjd bli en trossak eller dogm. Och vad beträffar uppfattningen att mineraler är uttryck för liv, torde det vara helt omöjligt att finna den bland vanliga jordmänniskor. Alla skapelseprocesser som inte är manifesterade av människor eller djur ser dessa väsen inte något realistiskt upphov till. Om de är religiösa, erkänner de "Gud" som upphov till de manifestationer som passar behagligt in i deras dagliga liv, och "djävulen" som upphov till det som verkar obehagligt och motarbetar uppfyllelsen av deras önskningar och föregivna ideal.
      Om de är irreligiösa, förnekar de varje form av liv som upphov till manifestationer som inte har människor eller djur till upphov. Detta innebär alltså att de förnekar ett dylikt upphov till sådana manifestationer som tillsammans bildar det vi kallar "naturen", såsom ämnenas reaktionsförmåga, kristallisering, växternas och djurens former och utseende, solarnas och klotens banor och verkningar, kort sagt allt som sker i tillvaron, där upphovet ligger utanför deras förnimmelsehorisont. Detta betyder i sin tur att de faktiskt tror att dessa ting, trots att de visar sig i logiska banor och utlöser planmässig skapelse, kommer till av sig själva. Med en sådan uppfattning blir väsendena mer naiva än de troskyldiga eller "fattiga i anden", som tror på en gud som upphov till manifestationerna. Ty i djupet av denna uppfattning ligger en orubblig sanning. Något kan inte komma av intet. Och planmässig skapelse kan endast vara ett resultat av föregående logiskt tänkande, och det kan endast vara höjden av villfarelse att tro att tänkande kan vara något annat än en egenskap hos "ett levande väsen", oavsett var man än bevittnar detta tänkande i själva världsplanen, i själva naturens utlösningar i mikrokosmos eller i makrokosmos. Naturens logiska skapelser kan lika lite som människans bli till utan hjärna. Att man inte lika lätt kan se upphovet till naturens skapelse som upphoven till den mänskliga skapelsen, är ingen rättmätig eller logisk grund för att förneka det förstnämnda upphovets existens.