317. Det gudomliga "något" eller jaget i det levande väsendet är således en evig realitet, med en skapar- och upplevelseförmåga som är lika evig. Den för närvarande främsta och mest synliga produkten eller resultatet av denna eviga skapelse är jagets nuvarande fysiska kropp. Denna utgör återigen ett manifestationsredskap för jaget, det vill säga ett medel med vilket det, från sin egen naturs över all synlighet upphöjda majestätiska ro eller stillhet på själva Gudomens tron, kan göra sin makt eller sitt herradöme över materien synlig för andra jag i tillvaron eller livet. Och det är detta synliggörande som ligger till grund för andra jags insikt om det förstnämnda jaget som "ett levande väsen".
      Då samtliga jag i tillvaron företräder stora inbördes olikheter i sitt synliggörande, och dessa olikheter kan indelas i en skala av steg som i stigande grad sträcker sig från kulminerande ofullkomlighet till kulminerande fullkomlighet, det vill säga från kulminationen av felaktiga till kulminationen av riktiga materiekombinationer eller sammansättningar, kommer ett jags synliggörande alltså att representera något av dessa steg. Och detta steg blir då måttstocken vid varje bedömning eller värdering av jagets natur som "levande väsen". Ju närmare det steg på vilket jaget uppenbarar sig ligger kulminationspunkten för disharmoni eller de felaktiga materiesammansättningarna, desto mer överträder ju jaget lagen för ämnenas reaktion, skapar rädsla, ofred och lidanden i sitt öde, och vi säger om ett sådant väsen att det är "primitivt", "lågt utvecklat" eller "ofullkomligt". Medan vi däremot säger om ett jags natur som "levande väsen", att det är "högt utvecklat", "intellektuellt" och "fullkomligt" ju närmare det steg, på vilket det manifesterar sig, ligger kulminationen av harmoni eller de riktiga materiesammansättningarna. Och det är alltså inte svårt för läsaren att här i denna skala av steg känna igen den realitet som vi redan i första delen av Livets Bog lärt känna under begreppet "utvecklingsstegen".