326. Vad är då "materia"? Och vad är det som gör "materien" "levande"? Som tidigare omtalats i Livets Bog, kan all materia föras tillbaka till de sex stora grundenergierna: instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minne. Dessa stora, fundamentala grundenergier existerar som kraftkällor för det i varje väsen existerande jaget. Energierna är så nära förbundna med jaget att detta endast behöver önska, så sätts de genast i svängning, ja, till och med det minsta lilla mikroskopiska begär får dem att övergå i nya kombinationsförhållanden. Som jag redan har framhållit, befinner sig jaget på "den gudomliga tronen", fullständigt upphöjt över alla energier. Dessa ligger ju som tjänande krafter under jaget, avsedda att tas i bruk närhelst det passar in i jagets vara. Då alltså jaget på denna "tron" är utanför sina sex kroppar och endast är knutet till den andra principen, "X2", kan det här inte utlösa någon annan form av manifestation än "tilldragning" och "frånstötning". Själva upplevelsen av denna funktion förnimmer jaget som de allra första späda formerna av sympati och antipati. Men förnimmelsen har ännu inte någon detaljerad form. Den är ännu en omedveten funktion, enbart upprätthållen i kraft av ett organ i "X2", som jag gett namnet "ödeselementet".
      En närmare redogörelse för detta organ ingår i specialanalyseringen av "X2" senare i Livets Bog. Redan här ska jag dock nämna att "ödeselementet" är ett organ som utgör sätet för magasineringen av väsendets förmågor, anlag eller talanger. Varje böjelse, varje karaktärsegenskap, varje dygd eller last, har sitt rotfäste här i detta organ. Dessa medvetandenyanser, dygder eller laster utvecklas ju genom att individen upprepar vissa bestämda manifestationsarter, som var för sig genom denna upprepning blir till vanemedvetande, vilket i sin tur är detsamma som självfunktion. Detta betyder i själva verket att det genom de många upprepningarna har utvecklats ett litet organ, som har förmågan att dra till sig och stöta ifrån sig de ämnen eller materier som är nödvändiga för manifestationsarten i fråga. Denna funktion befordras annars av hjärnan, vilket kräver att individen dagsmedvetet är med i detaljeringen av dessa materiers konstellation eller sammansättning. Men efter hand som upprepningarna fortsätter och det lilla organet alltmer utvecklas, blir det i stånd att självt ombesörja konstellationerna av materierna eller ämnena för manifestationen i fråga, så att hjärnan avlastas denna funktion, vilken då träder ut ur individens dagsmedvetande och till slut blir så självständig att den utövar sin tjänst antingen individen vill det eller ej. En sådan funktion kallar vi en "undermedvetandefunktion".
      Det levande väsendet har många sådana funktioner. Till dem hör själva hjärtfunktionen, körtelfunktionen, matsmältningsfunktionen, ja, själva skapandet av individens fysiska och andliga kroppar, förutom de härigenom manifesterade dygderna eller lasterna, karaktärsegenskaperna, de allmänna anlagen och talangerna, eller absolut allt som sker i det levande väsendet utanför dess vakna hjärn- eller dagsmedvetande. Detta lilla organ, som alltså kan befordra en funktion självständigt och därigenom avlasta hjärnan eller dagsmedvetandet, har jag kallat "talangkärnan".
      Sådana "talangkärnor" kan inte ha sitt säte i den fysiska kroppen, ja, kan inte ens ha sitt säte i de andliga eller överfysiska kropparna, eftersom dessa också är resultat av "talangkärnor", är resultat av uppodlat vanemedvetande. Och det är ju just i kraft härav som man kan påvisa att odödligheten är ett vetenskapligt faktum. Genom att konstatera att kroppsskapandet är ett resultat av ett föregående uppodlat vanemedvetande, som endast har kunnat bli till genom en motsvarande föregående tillvaro, blir det ett faktum att individen har levt i en tidigare fysisk kropp, har haft en tidigare fysisk tillvaro, som i sin tur varit baserad på en dessförinnan existerande tillvaro osv. "Ödeselementet" med tillhörande "talangkärnor", i vilka kropparna har sitt rotfäste, existerar alltså inte i själva dessa kroppar, utan framträder som detaljer i den realitet vi känner som "X2". Då alltså detta "X" i förbindelse med "X1" rymmer själva överkommandot över eller är fundamentet för all skapelse, alla nyanser av medvetande, alla uttryck för det levande väsendets manifestation, kommer vi i fortsättningen av Livets Bog att kalla dessa två "X" för "övermedvetandet".
      Detta "övermedvetandes" funktion har alltså sin upprinnelse i "ödeselementet" och existerar inte som något klart dagsmedvetande. Det existerar tvärtom som en fullkomligt omedveten automatfunktion. Det lystrar till de eviga lagar som "spiralprincipen" i utvecklingen är baserad på. "Ödeselementet" är uppbyggt av den sjunde grundenergin, moderenergin.
      Då "övermedvetandet" ju utgör kombinationen av hela individens funktion av förmågor, som i sin tur utgör grunden för hans kroppsliga framträdande i såväl fysiska som andliga materier, måste hans samlade manifestation ofrånkomligen få sin prägel av dessa lagar. Denna prägel känner vi från vår dagliga tillvaro som identisk med individens utvecklingsstadium. De eviga lagarna betingar nämligen att individens manifestation eller framträdande i tillvaron försiggår i en evigt fortsättande rytm, från lägsta latenta tillstånd till högsta manifestationstillstånd, och därifrån åter till lägsta latens och så på nytt mot kulminerande manifestation osv. Det levande väsendets manifestation eller uppenbarelse yttrar sig alltså som ett tilltagande i växt och ett avtagande i växt. Dessa två manifestationsformer ger vi beteckningarna "utveckling" respektive "inveckling".