328. "Övermedvetandet" är alltså fundamentet för hela individens framträdande. Dess förnämsta organ, "ödeselementet", är förrådskammaren för individens förmågor och anlag, som i form av "talangkärnor" förvaras i detta "element". Eftersom individens hela manifestation av skapelse har sitt ursprung här vad gäller uppbyggandet av såväl hans fysiska som hans andliga kroppar, eller hela hans samlade manifestation, är det tydligt att detta "övermedvetande" inte har sitt säte i någon av individens sex manifestationskroppar. Ty om det hade sitt säte i dessa, skulle det inte ha kunnat finnas till innan dessa skapades. Då dessa kroppar är underkastade början och slut, blir det ett faktum att de krafter, de förmågor och anlag, som dessa kroppar är resultat av, befinner sig utanför kropparna och har funnits till före dessas existens. Men de kan inte ha existerat i ett "intet", utan måste ha existerat i ett "något" som är höjt över sådana avbrott, "något" som kan fortsätta att existera oberoende av kropparnas upphörande eller undergång. Om det inte vore så, skulle individen ju omöjligt kunna överleva sina kroppars undergång, liksom han heller inte skulle ha funnits till innan de skapades. Kropparna skulle då aldrig någonsin ha kunnat bli till, för i så fall skulle de ha skapat sig själva. Materierna, kemikalierna, skulle då plötsligt av sig själva ha börjat samla sig i ett logiskt eller planmässigt sammanhang. Ett väldigt, ändamålsenligt skapande skulle äga rum helt av sig självt utan någon planering, utan något tänkande, utan någon hjärna. Kaos skulle bli till ordning. "Materierna" skulle frambringa "skaparen". Men detta är ju motsatsen till de verkliga förhållandena. Det är ett allmängiltigt faktum att det inte är "det frambringade" utan "frambringaren" som är "skaparen".
      Eftersom individens fysiska kroppar hör till "det frambringade", måste de ha en "frambringare" som existerar utanför och före kropparnas existens. I kraft av sitt "övermedvetande", det vill säga i kraft av sitt "X1" och "X2", blir det levande väsendet alltså identiskt med denna "frambringare", vilken härigenom uppenbarar sig som en evig realitet. Det är således i kraft av "övermedvetandet" som det levande väsendet existerar som odödligt. Genom detta "övermedvetande" fungerar alltså väsendet permanent. Det är i kraft av detta som det skapar sin "reinkarnation" eller är sina inkarnationers eller återfödelsers verklige herre och skapare. I kraft av samma "övermedvetande" lever det alltså i en oavbruten tillvaro, ständigt förnyande sina kroppar eller manifestationsredskap. I kraft av sitt "övermedvetande" existerar individen livslevande och fungerande likaväl i det vi kallar "döden" som i det vi kallar "livet".
      Då "övermedvetandet" således blir det levande väsendets främsta redskap, eftersom det är organet för uppbyggande av kropparna och i sig självt befinner sig utanför "det timliga", trots sin inre förvandlingsförmåga, kan vi också kalla detta "övermedvetande" för "evighetskroppen". I denna kropp förvarar det levande väsendet konsekvenserna av tidigare liv i frötillstånd ("talangkärnorna"), det vill säga sädeskornen till dess framtida talangmässiga möjligheter. Evighetskroppen är således det levande väsendets verkliga "ödeskropp".
      Nu invänder man kanske att anlag och talanger, begåvning och karaktär, fel och laster etc., har ärvts från föräldrarna, men ett sådant påstående är ingen förklaring av de verkliga förhållandena. Det är bara en omedvetet kamouflerad bortförklaring av själva problemet. Det är liksom ett täcke av spindelväv över det stora hål eller den logiska brist som finns i varje påstående, som går ut på att det levande väsendet är ett med sin fysiska kropp och därför står och faller med denna kropp och alltså helt saknar "odödlighet", och att reinkarnation och övriga kosmiska realiteter därför är övertro eller fantasi. Härom senare i specialanalyserna i Livets Bog.
      Vad "övermedvetandet" beträffar, kan detta inte ge individen någon hjärnmedveten upplevelse. Dess funktion består endast i en på tilldragning och frånstötning baserad organisering av de energier som väsendet ska använda i sin samlade manifestation. Men ständigt gäller att "övermedvetandet" i sig självt också bara är ett "redskap" för väsendet, och inte utgör väsendet.