330. "Undermedvetandet" kan i sin tur indelas i två faktorer: "dagsmedvetandet" och "nattmedvetandet". Med "dagsmedvetandet" ska man förstå individens vakna, medvetna, viljemässiga tankefunktion och dennas fortplantning till manifestation eller synliggörande i materien eller ämnena samt denna fortplantnings reaktioner som hjärnmässigt medveten erfarenhetsupplevelse.
      Denna hjärnmässigt medvetna upplevelse är den högsta formen av jagets upplevelse, i och med att andra former av upplevelse i förhållande till denna är "drömupplevelser", det vill säga upplevelser som mer eller mindre är okontrollerbara av väsendet självt, ja, emellanåt av en sådan natur att de helt undandrar sig individens hjärnmedvetna uppmärksamhet och då blir till omedvetna upplevelser. Att sådana omedvetna upplevelser existerar, framgår i stor utsträckning av den okunnighet som den jordiska människan visar bland annat i fråga om sjukdomsorsaker, orsaker till olyckliga öden och dylikt. Här syns det ju klart att väsendet upplever en mängd realiteter, som i verkligheten är verkningar av upplevelser som ligger utanför det vakna hjärn- eller "dagsmedvetandet". Då verkningarna ju existerar som fakta, kan man inte komma ifrån att även orsakerna måste ha existerat. Men eftersom man inte känner dem, har de inte såsom verkningarna (sjukdomarna och det mörka ödet) legat inom "dagsmedvetandet". Om de hade legat inom det vakna medvetandet, skulle man ju ha kunnat värja sig mot dem. Att man utvidgar sitt vetande och efter hand kommer till klarhet om dessa dolda orsaker, betyder bara att "dagsmedvetandet" är under utveckling och att individen med sin påtagliga, medvetna horisont införlivar alltmer av växelspelet mellan honom själv och materierna. Denna medvetna horisont, "dagsmedvetandet", är alltså sätet för individens "vilja". Genom den regerar det levande väsendet över hela sitt framtida öde. De dispositioner som väsendet här vidtar bestämmer hela dess välfärd, hur det bygger upp och bryter ned det lekamliga och själsliga tillståndet, dess kroppskultur och förhållande till omgivningen. "Dagsmedvetandet" är således det levande väsendets högsta upplevelseform. Det är genom detta som livsupplevelsen, individens identitet som gudason och hans eviga tillvaro eller odödlighet blir till realistisk upplevelse, medvetet faktum och därmed till livslycka och livskraft.